De utvalda

"Bryr mig mest om dig nu." sa hon men log lite hon med. Hennes huvudvärk var inte så farlig jämfört med hans rygg, men ja hon ville helst gå och gömma sig med den.

Simon kom tillbaka, i ena handen hade han två piller i en vit färg med lite gröna prickar, i den andra ett piller som var krämigt vit. Han räckte det vita till Eletha och de andra till Ethan. "Bara svälja, inte tugga".
Ethan nickade och tog emot tabletterna och svalde de snabbt.

"Tack." sa Eletha stoppade det i munnen och svalde snabbt med vatten det syntes att hon gjort det förr. Somliga veckor hade hon formligen levt på Simons mediciner, ibland nästan drogad för att hon skulle överleva från självmordstankar och liknande.

"Varsågoda, det ska börja verka inom en kvart" sa Simon. Han vände sig om och gick iväg. Han hade lite mediciner att blanda ihop....
Ethan lutade sig tillbaka igen, han väntade bara på att smärtan skulle avta ytterligare.

Eletha ställde sig upp och såg på Ethan, "Vi kan börja gå mot borggården." sa hon och log lite mot honom, hon ville komma ut och tog Tristan som fått mat i sin famn.

"Okej" sa Ethan och log. Han reste sig och började gå. Han kom ut ur köket och gick vidare mot borggården. Han kände att smärtan dämpades lite och suckade lättat ut.

"Bättre?" frågade hon och log lite åt honom. Hon såg upp på en av terrasserna där kungen ibland brukade vara för att betrakta sina ägodelar. Där bar han nu igen med ett par adlingar med, ytterst kul nöje tydligen.

Ethan nickade och log. Han såg också upp men tittade snabbt ner igen. Han ville inte riskera att hans blickar visade något. Han kom ut på borggården och plockade upp några knivar.

Eletha kom efter honom men hon var stel då hon tog knivarna, hon gillade inte att ha publik i något hon inte kunde behärska till hundra procent.

Ethan vähde kniven i handen och sträckte ut armen lit så allt skulle kännas bra. Och det gjorde det. Han siktade knappt innan han kastade iväg kniven. Den träffade mitt i. Han log nöjt gör sig själv.