Narnia

Andrew ser att Sam hoppar de första stegen tills hon kommit ut ur området för Ares stuga. Hade de allvarligt talat satt ut minor där? De kunde ju spränga sig själva och stugan? Han går emot henne, dels för att hälsa och dels för att få veta varför hon gjort som hon gjort under kvällen igår.

"Andrew." sa Sam glatt och kommer fram till honom och studerar hanns ansikte, var han arg för det hon hade gjort? eller tyckte han helt enkelt inte om det?

Andrew log. "God morgon. Blev du väckt?", frågade han med en glad ton. Han visste inte hur han skulle fråga den där frågan han tänkt på ett tag nu. Skulle han bara fråga rakt ut, eller försöka komma in på det samtalsämnet tack vare resten av samtalet?

Sam nickar, "Ja de gillar tydligen att spela hög musik." skrattar hon roat för inget kunde dämpa hennes glädje över att blivit vald och att ha gjort det där på Andrew.

"Låter som Ares-logik det. Spela hög musik på morgonen", säger han med ett flin. Åtminstone hade ingen väckt honom. Det hade ju varit konstigt om någon stått och tjatat poetiskt på honom om att han borde gå upp. Men han borde inte tro att hans stuga var värst normal ännu. Det skulle säkert komma en sådan dag.

"De tyckte väll att vi borde vakna." flinar Sam och de börjar gå mot frukosten och borden. Hon tar hans hand och ser i hans ögon vad han tyckte.

Andrew ler. Han drar inte bort handen då hon tar tag i den utan han försöker snarare se oberörd ut. Antagligen funkar det inte, men försöka kunde han ju. De går emot borden där de skulle äta frukost, som vanligt, och till hans förvåning så var ganska många där redan. Visserligen hade han märkt när flera ur hans egna stuga gått ut, men inte riktigt så många. Men tydligen var många här morgonpigga. Vid vissa bord var det helt tomt, som vid Poseidons bord, och vid andra, Hermes bord bland annat, var det redan ganska fullt.

Sam ler och släpper sakta hans hand, "Vi ses." ler hon och går mot sitt bord där de andra redan sitter. Flickan...hon som hette något med C flinar roat mot henne och en av killarna visslar lågt, "Käften" väser Sam åt dem men hon ler stort.

Andrew nickar och går emot sitt eget bord. De flinar emot honom, och de säger något som låter som någon sorts dikt. En solklar Apollo-reaktion allt som allt. Men han ignorerar dem, för det mesta. Sedan börjar de snacka om något annat som verkar intressera dem mer.

De äter upp frukosten under glatt prat, Sam gillade dem verkligen. Något skrytsamma men det var hon med och så var det väl? De var väl lika varandra, hade Ares egenskaper.