Eragon [Privat rollspel]

"Nej, bara trött" svarar hon.

Murtgah har stängt dörren nu.
"Tror ni vi kan prata utan att bli störda eller att någon lyssnar på oss?"

"Jag är snte så säker på det" svarar Aily och gäspar.

"Barzul!"
Jag funderar på hur vi kan göra. Vi måste prata om hur vi ska fly, hur vi ska göra fr att inte bli tvungna att svära en ed till galbatorix och hur vi ska döda honom. Normalt sett så skulle jag kunna prata med de via sinnet, men sålänge den galna galbatorix är i närheten så känns den risken för stor.

Aily lägger sig ner och blundar och har snart somnat.

Jag var mitt inne i en mening när Murtagh knuffar till mig och pekar på Aily. Hon sover.
"Jag börjar också bli rätt trött. Jag går till mitt rum."
Jag går ut genom dörren och lämnar de ensamma.

"Berätta" Det är Galbatorix.
"Aldrig" Den här gången är det Eragon.
"Murtagh!" Eragons skrik ekar genom väggarna.

Aily vaknar med ett ryck. Eragons skrik ringar fortfarande i öronen på henne men hon hoppas att det bara är en dröm. Murtagh och Tungdil har gått. Dörren öppnas och in kommer två vakter. Dom tar tag i henne och släpar henne mot tronsalen.

De tänker tydligen svälta mig. Jag har inte så mycket som fått komma i närheten av mat, och jag har inte ätit på snart 2 dagar. Jag börjar bli väldigt hungrig, och jag hörde precis min mästare skrika. Jag undrar vad som har hänt.

Efter ett tag kommer Galbatorix.
"Minns du vad som hände Murtgah först vi träffades?" frågar han.
"Ja, ni piskade honom" säger Aily.
"Och det samma kommer hända dig." Piskan träffar Aily över ryggen och hon skriker av smärta.

Nu skriker Aily också. Toppen. Och ja kan bara sitta här och vänta på att de kommer plåga mig också.