Johanna and Thalia back in the Hunger Games

"Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det heller. När alla får reda på vad jag och Finnick och alla de andra fått göra får de antingen medlidande för oss, eller så hatar de oss för att vi gjorde det. Men det är väl mest en sådan där vanesak efter att Snow hotat oss, du vet" mumlar Johanna fram, vilket var vad hon tyckte för tillfället.

Thalia nickar, det var ju sant, men hon gillade det ändå inte, inte allt iallafall. "Men det kan som du säger vara någon ny film de vill spela in." säger hon fundersamt och undrar vad de kan vara nu då.

"De kanske vill ha stridsscener" säger Johanna och ler. "Så att det ser ut som om vi faktiskt uträttar något." Vilket de inte gjort ännu. Det skulle ju bli rätt idiotiskt om de aldrig uträttade något för revolten när de skulle vara ansiktena för den.

"Man kan ju alltid hoppas." flinar Thalia roat och var glad att hon var så pass skicklig som hon blivit, att visa att de från 11an inte var fattiga veklingar, de gjorde henne stolt. Hon och hennes bror var utmärkta exempel på detta.

Johanna log. "Ja, jag vet att jag gör det. Det skulle kännas skönt att få visa upp något annat än hemligheter, för de skulle väl snart ta slut och då skulle de bli alldeles för personligt. Och de ville hon inte, för Panem skulle inte få veta mer än nödvändigt om henne.

"Jo, precis, mer om mig får de inte." sa Thalia bestämt och knep ihop sina läppar som om de bett henne nu. Inget mer om 11an, hon ville inte berätta för dem om att det inte var första gången i spelen hon dödat, eller något annat, allt fick de inte reda på, nej.

Johanna åt snabbt, innan hon sköt ifrån sig tallriken. "Egentligen vill jag bara in i Huvudstaden och mörda Snow redan nu, jag skulle inte bry mig om jag dör på vägen därifrån sen" säger Johanna, så enkelt hon kan. För det var sant och hon visste ändå att hon aldrig skulle kunna ha ett normalt liv efter revolten. Vinst eller inte.

Thalia nickar förstående, hon kände så med dock inte lika burdust men nog ville hon se Snow död allt. Hon avslutar även hon måltiden, "Förstår det, men du skulle inte ens komma levande dit om du bara sprang dit nu." säger hon smått oroat, hon ville inte förlora Johanna, inte för allt i världen.

"Först skulle jag ju självklart packa mat och vapen. Men såklart jag inte skulle. Men det hade varit så mycket bättre än att sitta här och göra ingenting åt det som händer" säger Johanna och rycker på axlarna. "Bäst att ge oss av till mötet nu i alla fall."

"Sant" säger Thalia och nickar då hon tar sin bricka och lämnar den och det var sant, de hade inte gjort något för att hjälpa revolutionen, inte vart med i något av slagen fått visa vad de går för. Tänker hon och de går mot salen där mötet skall hållas.