Skriva av sig-tråden

Alltså... En killkompis till mig som liksom är snäll (fast ja... jobbig... xD) har tydligen börjat röka... jag blev så chockad... hade inte föreställt mig det... liksom ska fylla femton och börjar röka... det räcker med att min bardoms killkompis röker, nu även min nya som jag gillar...
Alltså så svårt att förklara, men jag blev bara så tom och ledsen! Att han börjat med nåt så dåligt osv... jag bryr mig om den fjanten och vill inte att han ska fördärva sitt liv! xD

Träffade en härlig kille på en fest i torsdags. Vi dansade och det ledde till ett och annat. Vi delade en underbar kväll! Dock uppfattade jag aldrig hans namn, jag vet inte vem han är ens! Börjar känna mig desperat! Skulle ge allt för att bara veta vem han är...... Vet inte vart jag ska ta mig till.

Det är lätt att falla dit för grupptryck och liknande, jag rökte första gången när jag var 11 år, 11 år!? för att jag blev retad över att jag inte rökte

Well, kan ju inte säga annat än att det här suger. Det känns så otroligt overkligt att tänka på att, det här är hur det är nu.
Känner mig trasig ibland. Men bara när stunderna då jag tänker på honom.
Ifall jag ringde honom, skulle han svara då? Skulle jag berätta för honom hur mycket jag saknar honom igentligen, fast jag gått och låtsats om att han inte ens finns de senaste tre månaderna?
Skulle han svara att vi kan väl träffas någon dag och prata om det här, för allt var ju bara ett missförstånd.

Fast, nu tänker jag på vad han sa den där sena natten ute i snön, så bryr han sig väl ändå inte om vad jag känner.

-

Majis Du, vet precis hur det där känns! Fast jag var ett av offren, började röka när jag var 13. Det var iofs inte så länge sedan då, men vet precis hur du känner, och som MTEL sa så är det ofta grupptryck, så var det för mig. Alla runt om mig röker, men för några månader kom jag på att jag inte måste göra det för att de andra vill
dö i förtid, så jag slutade.
Inte världens lättaste att få någon att sluta röka, för det är ju deras val liksom.

I'm ugly, boys don't like me, and that's it

Du är verkligen inte ful!Skit i din skolas boys, det kommer, om några år kommer de fatta hur underbar du är och ställa sig på kö för att få bjuda ut dig. Och du: Även om de inte visar att de tycker om dig nu så ska du inte stressa upp dig. Du är väl tretton? Det är bevisat att pojkar är liite senare i utvecklingen än flickor, så de har kanske inte börjat känna riktigt stora känslor ännu (det är ju individuellt, vissa pojkar är mycket tidigare än flickor också). Det kommer!

lovegood99 - du är allt annat än ful! Det finns säkert flera killar som tycker du är jättesöt. Föresten är det ju insidan folk blir kär i, trots att det är utsidan man ser först.

Får sån jävla ångest varje år....nu igen..... nu tickar klockan, typ snar här. varje år känner jag mig som världens sämsta människa. Jag hatar fokusen. Det känns som alla tänker på mig, men jag aldrig tänker på någon annan. Vill inte ha något, jag vill blir lämnad ifred. Ändå vill mina farsa att jag ska vara tillsammans och uppskatta min familj, men nu hatar jag bara alla! LÅT MIG VA!

Min äldsta kisse visar typ alla symptom på diabetes. Mamma ska ringa imorgon och boka tid för undersökning. Om det visar sig vara det och vi inte kan få sprutor, utan om det är piller som är alternativet så kommer han få somna in. Min bebiskisse, har haft honom sen innan jag ens fyllde fyra, i fjorton år liksom. Tjuter som in i helvete på bara tanken, vill inte att han ska försvinna.

Åh, vet hur det är Förlorade min katt i diabetes förut.

Men varför tar ni hellre sprutor än piller? :o