Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
LunaLovegood1
Elev 
|
Skrivet av melle-hjrta: Skrivet av LunaLovegood1: Jag bara önskar att han kunde berätta. Jag avlider snart trots att jag inte vet varför jag hoppas på något som ändå inte kommer stämma. Det är hu bar patetiskt. Ibland orkar jag inte med mig skälv. Varje gång han så mycket som ser på mig, råkar snudda vid mig, så tror jag att han kanske kanske gillar mig. Men jag antar att det bara är önsketänkande. Suck. Jag känner igen mig där! Varje gång killen jag har en crush på bara liksom råkar vända sig mot mig eller typ bara tittar åt mitt håll så tänds ett hopp inom mig, att han faktiskt gillar mig... men nja, det slutar med att jag är ledsen över att det inte är sant och typ kallar mig själv för patetisk! Så det där är du verkligen inte ensam om! Finns här om du vill prata om det ♥ vi sitter ju ändå på sätt och vis i samma sits! Kan skicka en uggla imorgon? ♥ 
5 mar, 2013 21:50 |
|
melle-hjrta
Elev 
|
Skrivet av LunaLovegood1: Skrivet av melle-hjrta: Skrivet av LunaLovegood1: Jag bara önskar att han kunde berätta. Jag avlider snart trots att jag inte vet varför jag hoppas på något som ändå inte kommer stämma. Det är hu bar patetiskt. Ibland orkar jag inte med mig skälv. Varje gång han så mycket som ser på mig, råkar snudda vid mig, så tror jag att han kanske kanske gillar mig. Men jag antar att det bara är önsketänkande. Suck. Jag känner igen mig där! Varje gång killen jag har en crush på bara liksom råkar vända sig mot mig eller typ bara tittar åt mitt håll så tänds ett hopp inom mig, att han faktiskt gillar mig... men nja, det slutar med att jag är ledsen över att det inte är sant och typ kallar mig själv för patetisk! Så det där är du verkligen inte ensam om! Finns här om du vill prata om det ♥ vi sitter ju ändå på sätt och vis i samma sits! Kan skicka en uggla imorgon? ♥ Du får skicka när du vill ♥ 5 mar, 2013 21:55 |
|
Somnium
Elev 
|
Så förvirrad... Så så så förvirrad.
Jag vet bara inte... Jag.. Vet inte om det som händer är något bra, eller om det bara är.. Jag vet inte. Mindre bra? Är bara så sjukt förvirrad just nu....  http://slytherinunicorn.tumblr.com/
5 mar, 2013 22:05 |
|
JosefinFini
Elev 
|
Skrivet av Elma00: Skrivet av JosefinFini: Skrivet av Elma00: JosefinFini Jag är väldigt förvirrad, så jag vet inte riktigt vad det är med mig själv. Jag vet bara att jag väldigt troligen har Social Fobi. Jag har inte pratat med någon utbildat person om det här, trots att jag verkligen har försök att ta konstakt med en kurator. Jag har inte någon väldigt bra koll på vad det innebär och så, så jag kanske inte är till så mycket hjälp. Men du kan ju ta kontakt med någon som har det och som vant sig vid att hantera det, du kanske kan få en del tips ^^ Att ringa och prata med någon sån där telefonperson är väl ett rätt jobbigt alternativ om man har social fobi (hatar själv att prata i telefon, kan bara prata avslappnat med min mamma, ingen annan, så jag förstår defenitivt om det känns som ett jobbigt val), men det kanske finns någon vuxen i din omgivning som du känner tillit till som kan hjälpa dig att få kontakt med en utbildad person? En förälder, en förälder till en kompis, en annan lärare, en före detta lärare? c: Att ringa och prata med någon ska vara jobigt för sånna med Social fobi, men jag har aldrig riktigt haft ett problem med det. Har ringt och prata med bris ett par gånger, fast om andra saker. det skulle ha varit så att mina föräldrar hade kunnat hjälpa mig, om det inte var så att min mamma inte trodde på mig. Och mina närmaste vänner har öfröskt ringa till kuratorn åt mig, men vi når aldrig fram till henne. Prova att prata med bris om det! Vad gäller din mamma så kanske du kan säga typ att du faktiskt inte mår bra och att många av dina symptomer stämmer in på att du skulle ha social fobi, och att oavsett om du har social fobi eller inte så skulle du vilja prata med någon som kan sånt så att du får veta vad du kan göra för att må bättre, och att du behöver hjälp av din mamma för det! Du säger ju detta i tillit till din mamma, och då tycker jag att hon borde ta dig på allvar, berätta det! Vad gäller kuratorn så vet jag inte om jag kan hjälpa dig på något sätt. Men det är väl bara att försöka då och då gissar jag. Finns hon i din skola kan du kanske kolla vilka tider hon har öppen mottagning och gå dit en tid. Vill du inte göra det ensam så kanske du kan ta med en kompis som du litar på c:  
5 mar, 2013 22:14 |
Borttagen
|
Skrivet av Elma00: JosefinFini Jag är väldigt förvirrad, så jag vet inte riktigt vad det är med mig själv. Jag vet bara att jag väldigt troligen har Social Fobi. Jag har inte pratat med någon utbildat person om det här, trots att jag verkligen har försök att ta konstakt med en kurator. DO IT! du kommer att känna dig stolt efteråt, det kanske inte hjälper så mycket.. men när du går emot dina rädslor så ger du din sociala fobi ett stort slag i ansiktet, och den kommer att behöva många innan det helt är över. Dessutom bör ALLA kuratorer ha mail som är öppna att skriva till. 5 mar, 2013 23:13 |
|
lovegood99
Elev 
|
Elma00:känner igen det där...
jag tycker det är sjukt jobbigt att gå in i ett rum där folk ren sitter ner , gå i skolans korridor, gå genom matsalen+ de du sa... ja... jag var dit en gång, för att alla sjuor måste gå, men sen tog tiden slut, så jag fick ny tid dit...men sen ändra hon den,sen va hon sjuk, sen var hon borta och nu vet jag inte vrf jag inte fått ny tid... och problemet är , som du hade, att jag inte vågar gå till henne och fråga om ny.. 6 mar, 2013 05:59 |
|
Nendra
Elev 
|
Skrivet av Somnium: Så förvirrad... Så så så förvirrad. Jag vet bara inte... Jag.. Vet inte om det som händer är något bra, eller om det bara är.. Jag vet inte. Mindre bra? Är bara så sjukt förvirrad just nu.... Jag är också förvirrad. *ger en förvirrad kram* There once was a boy named Harry... 6 mar, 2013 10:01 |
|
Elma00
Elev 
|
JosefinFini Det år svårt att prata med mamma. Helt klart jättesvårt. Hon förstår inte hur svårt det är, och kommer förmodligen inte förstå fören hon får så ärren. Jag har redan lovat henne att sluta, men det går inte. Jag vill inte göra henne besviken igen
 lovegood99 Jag skulle kunna säga som alla andra att det bara är att bitta ihop och gå, men det vore lite själviskt, eftersom att det är precis det jag borde göra. Men du, kan du inte mejla henne eller något sånt? MTEL Jag försöker verkligen, men det är så svårt. Jag har många gånger gått till hennes rum, men det har allltid slutat med att jag låst in ming på en toa för att lugna nerm ig själv.  
6 mar, 2013 11:43 |
|
Borttagen
|
En dag som kanske, kanske kan beskrivas som ganska trevlig, slutade med att dansen gick åt skogen och jag blev osams med Madeleine.
6 mar, 2013 16:46 |
|
Borttagen
|
Skrivet av JosefinFini: I. Feel. You. Jag har också en sån period just nu. Men vet du? Ofta är det bara en viss period man har så, och andra perioder där man typ aldrig är hungrig. Inbilla dig INTE att du är tjock, för det är du verkligen inte. Alltså jag är hungrig hela tiden. Jag äter enormt mycket frukost, och sen framåt lunchtid kurrar magen så att det hörs ända till andra sidan stan. Jag äter då jättemycket lunch. På väg hem från skolan känner jag igen hur jag verkligen är hungrig. Så jag tar mig ett ordentligt mål mellis för att sedan avsluta dagen med en helt sjukt stor omgång middag. Min mage hänger bara längre och längre ner över byxkanten, men äter jag inte så blir jag så jobbig. Jag blir sur och irriterad för minsta lilla och typ skriker och är konstig. Så på lunchen sitter jag där och vräker i mig tillsammans med mina kompisar som efter att ha ätit fem gafflar morötter (om ens det) säger att de är proppmätta. Nästa samtalsämne är att åh mina kompisar behöver verkligen träna för de är såå tjocka! Och ändå simmar de en gång i veckan, tränar någon kampssport två gånger i veckan och tennis en gång. Själv sitter jag framför datorn och spelar musik på min fritid. Jag känner mig som en himla muffin vid mina tändstickor till kompisar. Jag skulle gärna vara en muffin om det inte vore för att tändstickorna känner att de är för tjocka och måste gå ner i vikt, och det ger mig lite småångest. Men jag måste äta! Jag klarar inte dagen annars och jag vet att man bara blir tjockare av ätstörningar. Jag vill helt enkelt börja leva ett lite sundare liv, med lite mindre godis och onyttiga saker, mer hälsosam mat och lite träning! Och det är väl en jättebra lösning, men jag vet ju inte hur man gör D: Förlåt att jag skriver såna töntiga saker, men som sagt blir jag på dåligt humör när jag är för hungrig, och jag har ingen lust att äta mellis.. Jag har inte ätstörningar och jag mår inte så dåligt på något sätt heller, men jag bara kände för att skriva av mig lite. Du är perfekt Fini! ♥ 6 mar, 2013 16:47 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen