Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av JosefinFini:}
Alltså jag är hungrig hela tiden. Jag äter enormt mycket frukost, och sen framåt lunchtid kurrar magen så att det hörs ända till andra sidan stan. Jag äter då jättemycket lunch. På väg hem från skolan känner jag igen hur jag verkligen är hungrig. Så jag tar mig ett ordentligt mål mellis för att sedan avsluta dagen med en helt sjukt stor omgång middag.
Min mage hänger bara längre och längre ner över byxkanten, men äter jag inte så blir jag så jobbig. Jag blir sur och irriterad för minsta lilla och typ skriker och är konstig.
Så på lunchen sitter jag där och vräker i mig tillsammans med mina kompisar som efter att ha ätit fem gafflar morötter (om ens det) säger att de är proppmätta. Nästa samtalsämne är att åh mina kompisar behöver verkligen träna för de är såå tjocka! Och ändå simmar de en gång i veckan, tränar någon kampssport två gånger i veckan och tennis en gång. Själv sitter jag framför datorn och spelar musik på min fritid. Jag känner mig som en himla muffin vid mina tändstickor till kompisar. Jag skulle gärna vara en muffin om det inte vore för att tändstickorna känner att de är för tjocka och måste gå ner i vikt, och det ger mig lite småångest.
Men jag måste äta! Jag klarar inte dagen annars och jag vet att man bara blir tjockare av ätstörningar. Jag vill helt enkelt börja leva ett lite sundare liv, med lite mindre godis och onyttiga saker, mer hälsosam mat och lite träning! Och det är väl en jättebra lösning, men jag vet ju inte hur man gör D:


Förlåt att jag skriver såna töntiga saker, men som sagt blir jag på dåligt humör när jag är för hungrig, och jag har ingen lust att äta mellis..
Jag har inte ätstörningar och jag mår inte så dåligt på något sätt heller, men jag bara kände för att skriva av mig lite.

_{Skrivet av Elma00:}
Jag.Hatar.Social.Fobi.

_{Skrivet av Elma00:}
JosefinFini Jag är väldigt förvirrad, så jag vet inte riktigt vad det är med mig själv. Jag vet bara att jag väldigt troligen har Social Fobi.

Jag har inte pratat med någon utbildat person om det här, trots att jag verkligen har försök att ta konstakt med en kurator.

_{Skrivet av lovegood99:}

ska vi starta en klubb...? nej men,samma här...
det gör mittliv mycke jobbigare..
min kurator verkar ha glömt bort att hon lovat mig att jag ska träffa henne.. de ha gått över en och en halv månad nu sen de va meningen att vi skulle träffas..

_{Skrivet av JosefinFini:}

Jag har inte någon väldigt bra koll på vad det innebär och så, så jag kanske inte är till så mycket hjälp. Men du kan ju ta kontakt med någon som har det och som vant sig vid att hantera det, du kanske kan få en del tips ^^

Att ringa och prata med någon sån där telefonperson är väl ett rätt jobbigt alternativ om man har social fobi (hatar själv att prata i telefon, kan bara prata avslappnat med min mamma, ingen annan, så jag förstår defenitivt om det känns som ett jobbigt val), men det kanske finns någon vuxen i din omgivning som du känner tillit till som kan hjälpa dig att få kontakt med en utbildad person? En förälder, en förälder till en kompis, en annan lärare, en före detta lärare? c:

_{Skrivet av LunaLovegood1:}
Jag bara önskar att han kunde berätta. Jag avlider snart trots att jag inte vet varför jag hoppas på något som ändå inte kommer stämma. Det är hu bar patetiskt. Ibland orkar jag inte med mig skälv. Varje gång han så mycket som ser på mig, råkar snudda vid mig, så tror jag att han kanske kanske gillar mig. Men jag antar att det bara är önsketänkande. Suck.