If the stars keep shining [Sv]

det är George och Angelina som ska ha barn ^^

Oj nej! Skrev fel... Kan inte sluta skratta åt det:'

HAHAHAHA^^

Skulle inte detta vara det sista kap?? Det kan inte sluta precis när dem ska få en liten ny bebi tänk så

^ HÅLLER MED DIN SPOILER!
Men om det är en fortsättning på denna ff så kanske man får veta om bebben också

Ok hörni! NU KOMMER DEN! Epilogen! Den är ur Ginnys perspektiv, och jag kommer efter en bit av den hoppa fram några år, men ni kommer fatta.... Jag hoppas ni blir nöjda, och tack SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket för att ni har följt denna fanfic. Jag hoppas ni fortstätter med att följa uppföljaren. ;D
__________________________________________

Epilog ~

Angelinas skrik ekade genom de för övrigt tomma salarna. Genom de stängda dörrarna kunde vi inte se något. Men det lät nästan som att Angelina skulle tappa rösten efter att ha skrikigt som hon gjorde.
Så blev det tyst...

Dörren for upp och en botare viftade in oss. Jag fattade Harrys hand innan vi följde efter Hermione och Ron in i rummet. Efter oss kom mamma och pappa. Mamma var röd i ansiktet

Angelina var askgrå i ansiktet, men hon hade ett leende, större än någonsin på läpparna. George var nästan lika blek han.
I Angelinas famn låg en liten bebis. Han hade några få hårstrån på huvudet, men man kunde se att han skulle få det klassiska Weasley-håret.
"Har ni bestämt något namn?", frågade mamma, vars ögon var fyllda av lyckotårar. Angelina såg upp på George och log, innan hon sträckte ut sitt barn åt honom. Han tog den lilla pojken och höll honom ömt i famnen.
"Fred. Fred Weasley."
En glittrande tår trillade ner för hans kind.

Några år senare satt jag och försökte lönlöst läsa vad som stod i The Prophet. Men jag avbröt mig hela tiden för att kolla på klockan.
Harry skulle komma hem från aurorkontoret snart. Själv hade jag förra året slutat som i Holly Head Harpies, och ägnade mig nu åt att vara quidditch-reporter.

Vi hade flyttat till Gimmaldiplan ganska direkt efter sommaren då Victorie hade fötts.
Jag stormtrivdes i vårt nya hus.

"Hallå! Någon hemma?"
Jag ryckte till vid ljudet av Harrys röst, och lade automatiskt handen på min lite för stora mage. Tvungen att berätta.
"Hej älskling!" Harry kysste mig på kinden. Men när han såg på mig insåg han att jag var blek och såg oroligt ut.
"Jag… Måste berätta en sak.", stammade jag försiktigt. Harry slog sig ner i fåtöljen mitt emot.
"Jo, det är så att…" Jag andades lugnt. Djupa andetag.
"Jag är gravid."

Det verkade ta ett tag för ordens betydelse att sjunka in i Harrys huvud. Han spärrade upp ögonen.
"Är det sant?"
Jag nickade till svar. Det var tyst en minut.
Så reste sig Harry upp, drog upp mig på benen och kysste mig. Våra läppar var fastsvetsade vid varandra. Jag kände värmen från hans kropp.
När vi slet oss ifrån varandra tittade jag djupt in i hans underbart gröna ögon.
"Jag älskar dig." Min röst var allvarlig.
"Jag älskar dig med, Gin."
Vi såg djupt in i varandras ögon. Stod stilla. Tätt ihop…

Några dagar senare berättade vi för de övriga i familjen. De blev förstås lyckliga allihopa...
Vi blev omringade av alla som ville lyckönska oss. Fred, som bara var några år gammal hoppade ur sin mors famn när vi öppnade dörren, och kom vinglande fram till oss, innan han slog armarna om Harry. Jag log. Alla gillade Harry. Det skulle vårt barn också göra.
Victorie log och klappade händerna när vi berättade nyheten.

Senare stod vi alla utanför huset, och blickade ut över solen som gnistrande var på väg ner.
Våra händer var knäppta. Aldrig skulle vi släppa taget om varandra igen. Saliga leende syntes på allas läppar.

Nu skulle allt bli bra... Helt perfekt, helt underbart, helt... Magiskt!

SÅ HIMLA BRA!!!!!!!!!!

där jättebra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

JÄTTE BRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

så sjuuukt bra!