Life - Lupple & Medi PRS

Ethan mötte hennes blick och log. Försiktigt lyfte han henne och bar henne runt i rummet och satte sedan ner henne.
"Tänker inte bära dig ner. Det kan vara farligt." Han lade huvudet på sned.
"Kommer någon att hämta oss eller hur ska vi ta oss in?"

Mi skrattade till, lyckligt och pussade hans kind. "Farligt för dig. "Log hon mjukt och kramade hans hand lätt. "Kan ja ha håret såhär?" Frågade hon och svängde på huvudet så att det långa, mörka utsläppta håret svängde i rörelserna. "Eller uppsatt?" Sa hon tankfullt och samlade in håret i sin hand för att imitera en hästsvans. "Vi blir hämtade. " Sa hon leendes.

"Du är vacker hur du än har håret." Han tog en litet hårspänne a en ros och satte den i hennes hår.
"Så vacker." Han log och nickade.
"Låter som att vi kommer ha det bra. Bra mat och bra sällskap."

Mi himlade med ögonen. "Ingen hjälp." Suckade hon lekfullt innan hon släppte taget om håret och lät det ligga längs hennes rygg. Hon såg på hårspännet och det var inte direkt något hon skulle ta på sig med, men Ethan hade valt det och hon log. " Vi kommer ha det bra." Viskade hon innan hon rättade till Ethans skjorta och knäppte lätt upp två knappar i halsen.

"Du är så vacker. Du passar i de där färgerna." Han såg på henne och tog hennes hand.
"Ska vi gå ner? Vi kan se vad de andra gör." Han log stort och kände magen gny och han rodnade skamset.
"Förlåt. Är visst mer hungrig än jag trott."

"Tack." Log hon och kramade hans hand och hörde magen kurra. Rodnaden gjorde henne som alltid lite galen. " Vi behöver äta, du behöver äta."Viskade hon. "Så vi kommer åka direkt." Förklarade hon innan hon drog med honom ned för trappan mot hallen.

"Är bilen redan här? Jag hörde den inte..." Han såg på henne och tog sina skor och drog på sig dem.
"Men aja det kanske blir bra såhär." Viskade han och såg mot vardagsrummet.
"Vi åker en sväng. Jag vet inte när vi är tillbaka."

Mi flinade lite. "Åh den är tillräckligt nära, mitt råd har beslutat att jag ska vara under ständig bevakning, för att inget ska kunna skada mig."Muttrade hon och himlade med ögonen. "Som om någon skulle ha en chans." Fortsatte hon irriterat innan hon drog på sig en lång kappa som tillhörde henne som jacka och fiskade fram en tunnare av hans jackor.

"Går det ens att skada någon härinne? Jag menar är det inte skyddat av magi?" Han tog på sig jackan och log mot henne.
"Det är väl bra att ha en bil alltid nära? Det är trots allt en timmes körning för att komma ut på en väg sen en timme till eller så för att komma till stan."

Mi nickade. "Här är det helt säkert. Men jag skulle ju kunna bli påhoppad i en gränd eller något. " Suckade hon. "Anyway, så vart vi än är så kommer vi inte vara ensamma förrän jag kan övertyga dem om att jag inte är i fara." Log hon och skrattade. "Det är sant. "Log hon och kramade hans hand innan hon ropade hejdå och gick sedan ut från huset och gick några meter bort från det och där stod bilen.