D.A:s rollspel

jag kunde inte säga något längre. allt sög. en av de två viktigaste personerna jag hade i mitt liv var borta. och jag skulle aldrig mer få träffa henne.

Varför kunde Draco och Joe inte se mig? Visst jag var död men jag hade valt att stanna kvar. Jag krammar om Draco och han rycker till. Kände han mig?

Det gjorde så jäkla ont att jag inte kunde hjälpa Draco.
Jag kände Draco rycka till och såg Hermione stå där, fast nu så var hon... Ett spöke. "He-Hermione?" Sa jag tyst och kollade upp på henne.

jag stirrade på skepnaden av hermione.
"va?" sa jag ledset och förvirrat.
jag kollade på Joe.
"ser du också det där?"

Jag kollade på honom och nickade innan jag kollade tillbaks på Hermione. "Is it re-really you?" Frågade jag henne.

jag kollade mellan hermiones livlösa kropp och hermione flera gånger.
"men va... men du..." sa jag förvirrat medans jag kollade mellan de två hermionesarna.

- Jag valde att stanna kvar, svarar jag lungt.

"men.. va.." jag förstod fortfarande inte riktigt.
jag ställde mig upp och gick fram till hermione.
jag räckte fram min hand och den åkte igenom henne.
jag drog fort tillbaka den och kollade på joe och sen på hermione.
"nej. varför? du förtjänar att vila i frid." sa jag och torkade bort den sista tåren från min kind.

- Det blir ingen frid ifall jag inte är säker på att ni klarar av det här.

"nej." sa jag.
"nej, hermione, du får inte," sa jag och kände att jag var på väg att börja gråta igen.