prs med ingetledigt

Jag la mig ner på sängen och blundade.

Jack

Jag öppnade dörren och mötte ett bekant ansikte. Marcus. Hans ögon var röda och han såg ut som om han helst ville sjunka ihop till en hög på marken. Ilskan for upp i mig som ett pistolskott. Nu skulle han inte komma undan.
- Hur fan vågar du visa dig här igen? Väste jag hotfullt innan jag kastade mig på honom.
I vanliga fall så skulle jag beskåda offret, kolla in personens rörelser så att jag vet hur jag bäst ska slå den. Min far hade lärt mig allt. Men nu var jag för arg, jag ville inget hellre än att skada honom. Han som hade slagit min syster.

Marcus
Jag hann knappt reagera när dörren slets upp framför mitt ansikte. Jag frös till is av rädsla när jag såg vem det var som öppnade. I vanliga fall så skulle jag utan att tveka kasta mig över honom och slå tills han bad om nåd. Men han var så mycket större och starkare än mig att jag tvekade. Sen var han ju också Becas brorsa. Under den minutens tvekan hade han hunnit kasta sig på mig och börja slagits hejvilt. Nästan alla slag träffade mig så gott som perfekt, det märktes att han var van vid att slåss. Jag ansträngde mig för att slå tillbaka, så lätt skulle jag inte ge mig. Men han pressade ner mig på golvet. Något varmt rann ner för mitt ansikte. Blod. Mitt eget blod.

Jag gick ner till hallen.
- Jack sluta, skrek jag och skyndade fram till honom.

Jacks perspektiv

- Din jävel, väste jag fram och lite av mitt egna blod ramlade ner i hans vidriga ansikte.
Min läpp var sprucken och min arm ömmade men annars kände jag mig hel. Jag slängde en sista blick på honom innan jag gjorde som min syster sa.


Marcus

Jag kunde höra ett skrik, allt började bli suddigt. Jag kände mig nästan bedövad av smärtan. Plötsligt var ett ansikte över mig. Hennes.
- Beca, jag är schå ledschen schnälla förlåt mig, sa jag och försökte prata normalt vilket var svårt eftersom blodet forsade ur munnen på mig.

- Vad fan tänker du med Jack, röt jag.
Jag slog till honom.

- Allt handlar om respekt, respekterar man inte dig så respekterar man därför inte mig, svarade jag.
Jag var för uppjagad för att känna hennes slag.

- Så du tror det är bättre att slå halvt ihjäl någon, röt jag.
- Du är den sämsta jävla brorsan som finns önskade du hade dött med mamma och pappa i branden, sa jag kallt.

- En dag kommer du förstå, sa jag med neutral stämma.
Jag försökte att inte visa att hennes ord sårade mig.

- Hoppas du ruttnar i helvetet, sa jag kallt.
Jag böjde mig ner vid Marcus.
- Du måste till sjukhuset, sa jag.
jag kollade på Jack.
- Du ska vara glad att jag inte polisanmäler dig för misshandel, sa jag argt.

Jack perspektiv

- Nej, jag vägrar, svarade Marcus.
Jag blev förvånad, grabben var modigare än vad jag hade trott.
- Äch, jag hjälper dig det där fixar jag lätt. Jag har sett värre ut själv, nu är vi ju kvitt, sa jag och sträckte fram handen.
Marcus tog tveksamt emot den och reste sig på fötter.