The living dead(Dragon Fantasy)

Alex följde efter honom och väntade, hon ville bara hem till deras rum nu. Hon kunde lika gärna sova där som här.

Mark satt stilla och tyst även om det gjorde ont då läkaren sydde igen, han fick ett bandage om där innan han kunde gå. Han la armen om Alex och begav sig mot deras rum.

"Undrar när vi ska få det bara lugn och ro." log Alex svagt och lutade sig mot honom då de tog sig mot deras rum. Hon ville bara att allt skulle bli så normalt det kunde.

Mark ryckte lätt på axlarna. "Ingen aning, förhoppningsvis snart". Han öppnade dörren till rummet och märkte inget fören han vände sig mot sägnen, för på den, i en korg, låg ett barn.
Mark bara stirrade på det, barnet sov, det var inlindat i tyg då det inte fanns barnkläder och det liknade faktiskt honom lite. Var det där hans barn?!

Alex såg mot korgen och gick fram.
"Så litet." mumlade hon nästan vördnadsfullt och knäböjde vid det. Marks och Malins barn, i ett liv där hon inte hade varit delaktig. Barnet började röra på sig, gnydde till och slog upp sina klarblå ögon, Malins ögon. Barnet började skrika och Alex tog försiktigt fram sin hand.
"Får jag röra vid det?" frågade hon plötsligt Mark, det var inte hennes.

Mark såg på barnet en stund innan han gick fram. Vid korgen låg det ett kort. "Det är en pojke, behöver du hjälp så kom till läkarna" läste han högt och sedan på barnet. Han såg sedan mot Alex. "Håll det du, rör det som du vill, om du vill får du vara hans mor" sa han mjukt.
Han kände sig faktiskt någorlunda glad nu över barnet, förutom ögonen liknade det mest honom.

Alex tog andäktigt upp barnet och höll det i sin famn.
"Så liten." sa hon om igen, förundrad över den upptäckten. Det lilla barnet skrek och Alex ovan vad allt barn hette och behövde försökte trösta.

Mark log svagt och strök barnet över huvudet för att försöka trösta. "Jag vet...". Efter en stund tog han det försiktigt i sin famn. Han försökte vagga det och trösta det, hur gjorde man med barn egentligen?

"Han kanske är hungrig? Måste byta? Trött kan den inte vara." undrade Alex och kom vid dem.
"Han är vacker, vad heter han?" frågade Alex plötsligt och såg på Mark.
"Om du vill kan jag vara hans mor, hans riktiga är inte vid liv." sa hon en aningen sorgset.

Mark nickade sakta. "Kanske det? Men vad äter barn egentligen?" undrade han. Kunde de äta samma mat som dem? Han var faktiskt inte säker nu.
"Jag vet inte...Han har inte fått något namn än" mumlade han och fortsatte vaga. Barnet hade lugnat sig något. "Du får gärna vara hans mor, och min fru" log han sedan.