The rich man's daughter(PRS)

Hilde svarade inte med en gång utan låste dörren och började klä av sig.
"Att du ger mig allt och jag kan inte gen dig något." sa hon bara tyst och ångerköpt.

"Säkert?" sa han med oro.
"Jag vill inte att du ska frysa." sa han sedan och såg hennes rodnad.
"Mona du är fin som du är, i vad du än har på dig om det så hade varit en smutsig potatissäck. Men jag uppskattar tanken." sa han mjukt och satte sig ner vid henne.

Edward såg på henne och höjde på ena ögonbrynet. "Men du har gett mig, att du älskar mig räcker...". Äveno m det kändes lite jobbigt ibland så var han tålmodig.

Mona nickade sakta och lutade sig lätt mot honom. "John...Han ville ha mig såhär ofta...Men jag antar att ni inte är lika så" mumlade hon och drog en filt om sina axlar.

Hilde log lite halvt, hon tyckte inte att det räckte och inte han heller. Men hon menade inget ont med det, det var bara hennes skräckupplevelser som satt kvar.

Lance la armarna om henne och nickade.
"Jag tycker du själv bör bestämma vad du ska ha på dig." sa han och kysste hennes panna.
"Fast du kan väl skippa potatissäcken? De är så grova och stickiga." sa han och skrattade lätt.

Edward la sig ner och stirrade upp i taket. Han saknade den gamla Hilde lite, den som var orädd och som aldrig skulle gråta. Men han visste vad hon gått igenom.

Mona log och kysste honom lätt. "Jag tror jag skippar den ja" log hon och tog sedan fram maten. "Vad vill du ha?" sa hon undrande och gjorde en gest mot alkoholen.

Hilde la sig ner vid honom under täcket då hon bytt om.
"Jag hatar att vara såhär." mumlar hon, som att hon läst hans tankar.

Lance såg på alkoholen med ett plågat utryck i de blå ögonen.
"Ta inte illa upp, men kan du bära väg dem, det är bättre att jag inte dricker alls." sa han och såg forskande på henne, att hon inte skulle bli ledsen.

Edward la armen om henne och svarade inte. Han kanske kunde försöka i alla fall med något? Försiktigt började han kyssa henne och drog henne intill sig.

Mona sa inget utan bara ställde undan brickan med spriten. "Jag trodde...Jag såg att du drack förut" mumlade hon tyst och såg ner. Det här hade hittils blivit mycket sämre än vad hon ahde föreställt sig.

Hilde stelnade till en aning men inte lika mycket som förr, hennes ögon spärrades upp av rädsla och hennes hjärta dunkade häftigt. Men snart lyckades hon lugna ner sig och lät honom fortsätt.

"Jag dricker när jag är olycklig och vill inte falla in i gamla vanor där jag kan förstöra allt." sa han och drog ner henne vid sig.
"Kom här." sa han, la henne i sitt knä och slöt sakta hennes ögon och la en vindruva i hennes mun.

Edward kände hur hon stelnade till men slutade inte. Han hade vart i fängelset i år och hade inte haft något umgänge på lika lång tid. Han kysste henne häftigare och rullade runt så han var över henne.

Mona lät sig dras ner i hans knä och hon slöt sina ögon. Hon tuggade sakta på vindruvan och slappnade av lite. Det här var mysigt, hon hade saknat det. Hon smekte hans kind lätt med sin hand och log med än slutna ögon.

Hilde fylldes åter med skräck då han var över henne hon började kvida men gjorde allt för Edwards skull. Hon ville detta som han, hon ville komma över det.

Lance förde en jordgubbe i hennes mun och log då hon slappnade av.
"Glöm det John lärt dig, var bara dig själv." sa han ömt och kysste hennes panna.

Edward kunde inte längre kontrollera sig utan kysste henne än och började dra av henne nattlinnet. Men han skulle sluta om hon bad honom, han var ingen som tvingade sig på.

Mona åt jordgubben och slog upp ögonen igen. Vara sig själv? Hon hade tvingats in som rollen att vara fru till John, men nu var hon inte det längre. Hon böjde sig fram och kysste honom lätt innan hon föll tillbaka i hans famn.