Prs(Dragon Fantasy)

Dagen blev till kväll och Uriah gick för att äta. Han var gladare nu, och tänkte att han skulle gå och leta efter Mina, så de kunde gå till maten tillsammans.

Mina var fortfarande kvar på samma plats, hon visste annars inte var hon skulle ta vägen eller vad hon skulle göra då de hade bråkat. Hon frös lätt och undrade om hon skulle gå, kanske åter försöka med Uriah.

Uriah gick runt och letade efter Mina en lång stund och var riktigt orolig då han tillslut såg henne vid klippan. Han sprang dit och satte sig bredvid. "Middag?" mumlade han försiktigt.

Mina såg på honom och oron att han fortfarande var arg lyste genom hennes ögon. Men hon nickade tyst och tog sig på fötter.

Uriah nickade, log milt och började gå. Efter en stund letade hans hand sig in Minas. Han visste inte hur hon skulle reagera, men hennes kalla lilla han var absolut värd ett försök.

Mina tog hans hand i sin glad att han verkat ha förlåtit henne. Hon log svagt och såg på honom. Hon älskade honom så, därför gjorde det så ont när de bråkade.

Uriah log vagt. De kom fram en liten stund senare. Uriah lade upp ungefär dubbelt så mycket mat som alla andra på sin fars tallrik och offrade det hela i tysthet. Han gick sedan tillbaka till sitt bord och serverade sig själv. Han sneglade mot Mina och log vänligt.

Mina tog lite mat, offrade till Nike och petade i resten utan att se Uriahs blick och leende från hans bord. Det var som om det tyngde över bröstet på henne, hon hatade som sagt att göra fel, nu fel mot Uriah det var det värsta.

Uriahs leende bleknade. Han tänkte gå till henne, men först skulle han äta då han var riktigt hungrig, han år sin fläskkotlett i tystnad. Snart var han klar och gick till Mina.

Mina hade inte rört maten då han kom men såg upp.
"Hej." sa hon med ett blekt leende.
"Färdig?" frågar hon och reser sig för att gå.