PRS(Dragon Fantasy)

Nalel blev blank i ögonen och såg ner i sitt knä. Hon förstod att hon inte skulle kunna stanna om hon behöll det. Och då skulle allt det här vara meningslöst också...

Meira säger inget mer då hon ordnar med en liten eld och fixar med deras packning. "Vilket val du än gör hjälper jag dig." sa Meira milt och satte sig vid henne.

Nalel svalde hårt till. "Jag kan inte bara döda det...Men jag vill stanna kvar i armen, på slottet, annars skulle allt det här vara meningslöst och jag skulle bara ha varit till besvär för er" sa hon med kvävd röst.

"Inte besvär alls, du kan stanna hemma, utbilda hober och lära dem försvara sin egen by." sa Meira uppmuntrande, "Men jag skulle sakna dig." sa hon sedan.

Nalel nickade sakta, det var sant. "Och, jag skulle sakna dig med" mumlade hon och kröp ihop och la armarna om sina ben. Hon svalde hårt till och ögonen blev mer blanka.

"Gråt ut." sa Meira lugnt och höll om den lilla gestalten som var Nalel, hon önskade att hon kunde hjälpa.

Nalel darrade till innan tårarna kom. Hon kröp ihop mer intill Meria och bara grät. Varför skulle allt det här hända? Varför just nu? Hon grät för allt i världen nästan. Och vad skulle hon göra?
(Hm...har funderat lite, men inte kommit fram till om hon ska behålla det eller ej, några synpunkter?)

"Såja, såja, det blir bra." sa hon mjukt och strök henne över håret, hon vaggade henne fram och åter.

(Hon kan ju behålla det och sen kan vi göra ett tidshopp eller så. Nalel är hemma i byn och Meira är ute i krig och någon dag då barnet är fött och allt verkar lugnare kommer Meira och hälsar på eller så x))

(Låter som en bra ide, för det ger mer möjligheter sen på ett sätt xD)

Nalel slutade tillslut gråta. "jag är glad att jag har dig" mumlade hon. Hon var sedan tyst, en lång, lång stund och bara tänkte. Tänkte på allt som det här kunde föra med sig.

(Japp xD)

Meira log bara lugnande, "Om du bestämmer dig för att behålla det vill jag bli barnets gudmor, eller vad det nu heter hos er hober." sa Meira tyst och såg in i brasan.