Eragon [Privat rollspel]

Aily ser förvånat på honom.

Galbatorix lägger sin hand på min axel, och ja kan inte hejda mig från att skrika. Jag är rädd för honom, och han vet hur han ska få mig mer rädd. Skulle han skrika åt mig eller angripa mig, eller slå mig sanslös så skulle jag klara det, men hans onaturliga djupa lugn och den vänliga rösten skrämmer mig något fruktansvärt. Galbatorix ler mot mig och låter mig sedan gå.

Aily rycker till när hon hör Tungdil skrika.
"Kan du inte göra något?" Murtagh skakar på huvudet.
"Lägger jag mig i blir det bara värre för dvärgen."

Jag är tydligen fri att gå vart jag vill sålänge jag stannar här, så jag går till Ailys rum och hoppas att hon är där.

Aily lägger sig ner.

Jag knackar på hennes dörr.

Murtgah reser sig och öppnar. Där står Tungdil.

"Kan jag komma in?"
Jag försöker dölja min oro över att det är Murtagh som öppnar. Aily ligger i sängen. Har det hänt henne något?

"Kom in du" säger Murtagh. Aily sätter sig upp.

"Är du skadad Aily?"