The Vampire Diaries[Roll]

(( haha, ja de är patetiska ))

"Nej, jag tror att den saken får diskuteras med Damon och Stefan. Jag ville bara vara en hjälpande hand, patetiskt men ja.", sade Caroline.
"Gör inte mycket själv? Och vad menar du med det?", skrek nästan Caroline.

Patetiskt, det ordet skulle hemsöka honom i flera sekel om hon fortsatte säga det ordet.
"En hjälpande hand ja, så du gjorde alltså detta frivilligt, åh nu är jag verkligen förvånad!"muttrade Klaus ironiskt och gjorde en gest med händerna.
"Just det jag säger, du gör ju inget", fortsatte han. "Du åkte ifrån Mystic Falls för att få en paus - från vad då? Mig, ja det gick ju bra..."

"Men det gör jag", sade Damon med ett falskt leende. "Du måste lova Elena... Att aldrig erbjuda Klaus samma sak igen." När han märkte att Elena inte såg ett dugg på andra tankar ut blev han först sur, men bytte sedan taktik. "För min skull... Jag är rädd om dig, Elena."

"Jag är snäll mot mina vänner och hjälper dem, har du hört talas om de orden?", sade Caroline ironiskt hjälpande.
"Du känner inte mig, och jag ser ingen rätt i att du lägger dig i mitt privatliv. Jag åkte ifrån Mystic Falls av en impuls, det var inget planerat, jag åkte på grund av att jag behövde vila och tänka över saker. Och där råkade jag möta dig, tror du att jag önskade det eller? Nej, jag hade hoppats på att slippa dig, du medför ju alltid problem", sade Caroline utan att kunna kontrollera sin ilska.

"Då måste du först att jag är rädd om dig ch Stefan!" sa Elena fustrerat. Han måste förstå!
"Jag älskar er" sa hon tyst.

"Nej de orden skippade mitt vokabulär", svarade Klaus irriterat ironiskt. "Men tack för att du hjälpte mig..."
"Så jag känner inte dig? nej det förstås och det där med att du helst ville slippa mig är bara bullshit! Du praktiskt taget bad mig att få lära känna mig i LA!"
"Jag medför problem? Om du inte ursäktar så var det inte precis mitt fel att Mikael dök upp vid dörren och ville döda dig för att jag bryr mig om dig!"

Damons hjärta tog ett extra slag. "Jag måste säga samma sak, miss Gilbert." Han log och tittade in i Elenas bruna ögon, det kändes som han skulle sjunka i dem.. Han försökte beté sig som vanligt, men det gick inte så bra. Tillslut hade han fått talförmågan tillbaka. "Men... Det betyder inte att någon av oss ska dö"

Elena nickade. "Jag vet..." viskade hon.
"Men det kan bli våran sista utväg tillslut..." Elena ler svagt.

"Ja, jag mådde inte speciellt bra då, som jag sade jag behövde vila. Och "svisch" så var du där, och jag var typ sinnessjuk då, så jag kunde ha sagt vad som helst. Men ja, jag vill lära känna dig, för jag trodde att du kunde förändra dig. Men nej, varför skulle du göra det? Du älskar att vara den du är.", sade Caroline.
Caroline var tyst, självklart ska han dra till "bryr mig om dig" frasen, det var så himla irriterande.
"Okej, men då föreslår jag att du slutar bry dig om mig! Då är alla problem borta.", sade Caroline argt.

"Fine", muttrade han. "Så nästa gång någon tänker döda dig så tro inte att jag kommer och räddar dig som jag gjort av misstag två gånger tidigare!"
Han kände sig verkligen illa till mods, var det verkligen så hon kände? I så fall kunde han lika bra söka upp Finn och låta honom döda honom direkt, eller så kunde Klaus avreagera sig på det sättet och döda sin bror...
"Försök att inte få dig själv kidnappad inom tre minuter", sade han sarkastiskt och började backa därifrån.