Vilien på Hogwarts!^•^

Jag förstår nu
Jag kan göra det!

Åh!
Bra!!

Kan du förklara i uggla? Och länka till mig

^ Okej, jag kan försöka..

BTW! Jag har skaffat oss en gmail för att annars så kommer alla att se min vanliga mail och där har jag mitt efternamn i

Jag ugglar er namnet OCH lösenordet tillsammans med inloggningen till fanfic.net

Men vi kan ju fortfarande lägga upp den här också, eller? o.o

Ja det gör ni för annars dödar jag er

Jarå



That sounds a bit creepy xD

o_o'' eehh... va-varför k-känns det som a-att folk typ... tycker om den här FF:en väldigt mycket?


Yeah! ^^

Vi måste vänta till imorgon att lägga upp kapitlen för man måste vänta 24 timmar

Så där!
Kanske inte det BÄSTA kapitlet någonsin men men...
--------------------------------------------------------------
=Kitty=

Kitty läste igenom brevet flera gånger om. Hon kunde orden utantill men hon ville fortfarande inte tro på dem. Fast egentligen trodde hon redan på dem.
Imorgon ska du släppa in dödsätare på Hogwarts, vi vet hur vi tar oss in. Håll bara folk borta från rummet. Kitty visste vilket rum de menade. Hur du ska avleda uppmärksamheten är helt upp till dig. Huvudsaken är bara att ingen är där när vi anländer vid 13.45 imorgon söndag. Syns snart. Utan att vara undertecknat. Ändå visste hon att det antagligen var Dolohov som skrivit det. Kitty kastade en blick på klockan bara ungefär en kvart kvar. Hon kom in i uppehållsrummet och gav Remus en lång blick. Cassie verkade se den. Kitty vände genast bort blicken. Hon iakttog klockan. Nästan tolv minuter, tolv minuter tills hon skulle döma Hogwarts till undergång.

”Kitty?” Frågade Remus. Kitty slet blicken från klockan och log ett mindre ansträngt leende. Inuti ville hon explodera och springa därifrån för att aldrig komma tillbaka. När hon tänkte på det var det nog just det som skulle hända, hon skulle aldrig mer komma tillbaka. Hon vände blicken mot Remus.
”Ja?” Sa hon och försökte låta så neutral som möjligt. Men de borde verkligen se igenom hennes kassa skådespeleri då hon sitter spänd och nästan omöjlig att ta kontakt med.
”Väntar du på något?” Fortsatte Remus misstänksamt och Kitty gav honom en lång blick.
”Är lite trött bara.” Svarade Kitty och Cassie såg, precis som Remus, inte speciellt nöjd ut med svaret.

Kitty återvände till att undersöka klockan. Tio minuter. Hon kunde gå nu. Hon kunde gå och inte komma tillbaka. Det skulle fungera. Att bara gå, det skulle vara otroligt enkelt.

”Jag kommer snart.” Sa Kitty och log ett faktiskt genuint leende mot hennes vänner och kramade om Jake. Hon skulle nog aldrig kunna se dem i ögonen igen. Även om det skulle bli så att dödsätarna än en gång drevs på flykt. Men Kitty har en stark misstanke om att det inte blir så.

Hon reste sig upp och gick ut ur uppehållsrummet och började gå mot destinationen. En del av henne kan svära på att hon kommer dö. Att hon inte ens skulle överleva de första 10 minutrarna när dödsätarna vandrat in. Hon var framme och gick fram och tillbaka 3 gånger under tiden som hon tänkte:
”Jag behöver rummet som kan få hit dödsätare.” Tänkte hon desperat och dörren uppenbarades. Sedan stelnade hon plötsligt till när hon inte hörde en röst som flämtade utan tre.

Hon snurrade snabbt runt och till sin förtvivlan såg hon Cass, Remus och Jake stirra chockat på henne.
”V-Vad håller du på med!?” Sa Cass chockat och Kitty viftade avvärjande med händerna.
”I-Inget!” Sa hon till svar och insåg att det måste vara runt fem minuter kvar tills dödsätarna skulle anlända.
”Du ljuger, jag såg artikeln! Varför sa du inget!” Sa Cass och Kitty förstod först inte vad hon pratade om innan hon plötsligt kopplade artikel till tidning och tidning till Daily Prophet.
”För att jag inte visste!” Svarade Kitty ärligt och fick en snabb titt på Jakes klocka, 4 minuter. 240 sekunder kvar och då måste Cass, Remus och Jake vara borta. I desperation tar Kitty upp sin stav.
”Imperio!” Sa Kitty och pekade på Cass vars ögon genast blev aningen glasartade. Remus blev allt annat än glad.
”Vad gör du!?” Skrek han, rasande. Kitty visste att det inte skulle dröja länge förrän hon MÅSTE in i det där rummet. Innan Kitty han reagera hade hon förbannat honom också och Jake förbannades i nästa stund.
Alla fick samma order: ”Försvinn och få bort alla härifrån.”
Alla tre försvann snabbt och hon visste att de kämpade emot. Hon kände de väl. Hon hade dock inte tid att vara sentimental. Hon gick rakt in i rummet och såg tavlan. Tavlan de skulle komma igenom. Mycket riktigt, där kom dem. De gick, svartklädda och vissa med masker, genom porträttet och hon kände genast igen sina föräldrar som gick fram till henne.

”Bra jobbat, Kat.” Sa Dolohovs röst mjukt intill hennes öra och Kitty ryste.
”Lämna mig i fred pedofil.” Tänkte Kitty nästan panikslaget.
----------------------------------------------------
Så? Bryter sig vännerna bort från transen??

AH! Kan man ens bryta ut sig från en imperio? O.O
Gud va Dolohov är jobbig *ryser när jag tänker på honom*