(PM) En mugglare på Hogwarts

OMG DET DÄR VAR SÅ AWESOME!!!!!!! Åh jag skulle ha dött om en spindel (dessutom giftig) kröp uppför mig... D8 Jag är livrädd för insekter D: Mest spindlar

^ Haha, samma här xD

Men superbra!

Annie är så modig!!!
Jättebra kapitel hur som helst!!!

Kapitel 53
Jag var med på nästa lektion också, då han använde imperio förbannelsen på oss alla, jag var precis efter Harry. Alla andra hade fått göra löjliga och pinsamma saker, Harry hade kraschat rakt in i en skolbänk eftersom han hade försökt motstå det. Och nu var det min tur. Det var ingen som helst tvekan om att han visste att jag var mugglare och därför kände jag mig lite orolig. Ända tills jag hörde en röst säga Dunka huvudet i väggen. Inget hände. Det enda som hände var att jag hörde rösten, men annars var det inget som hände, eller jo! Jag kände att en liten del av mig gärna ville dunka huvudet i bordet, men resten tyckte det var onödigt. Jag såg på ’Professorn’ och sa,
”Jag tror inte att ni gjorde det på rätt sätt, sir.” han såg på mig, han var förvånad. Som om han inte kunde tro det. Dunka huvudet i väggen! Rösten var mer kraftfull den här gången men trots det så funkade det inte. Jag visste inte varför, men jag klagade inte. Dunka huvudet i väggen! Skrek rösten ännu en gång.
”Det kommer uppenbarligen inte funka så…” Jag avbröts av ett vrål i mitt huvud. DUNKA HUVUDET I VÄGGEN! Jag kved till. Jag började få huvudvärk och jag visste på något sätt att han inte skulle sluta förens jag gjorde det. Men tyvärr är jag väldigt envis. Jag hade nu så ont i huvudet att jag lika gärna hade kunnat göra som han sa. Plötsligt hörde jag honom muttra. Man hörde honom antagligen knappt, men i mitt huvud kändes det som om han vrålade så högt han kunde rakt in i mitt öra.
”Sluta.” sa jag plötsligt, jag hade inte tänkt säga det men mitt huvud gjorde så ont och det kändes som om det skulle sprängas i tusen bitar. ”Sluta!” upprepade jag ”Det gör ont.” effekten var omedelbar. Den bedövande känslan i förbannelsen som jag inte trott påverkat mig avtog och det började göra dubbelt så ont. Jag föll ner på knä och tog tag i mitt huvud. Jag var säker på att det var någon som hamrade på mig med en stor klubba och jag märkte knappt hur Hermione grälade på ’Moody’ och hur flera händer hjälpte mig ur klassrummet. Jag kände inte ens fruktan för honom längre. Allt jag kände var hat. Inte samma ilska som jag kände för Draco. Jag tyckte rätt synd om Draco och därför kunde jag inte hata honom på samma sätt. Men med Barty Crouch jr, där var det bara rent, starkt hat.

Superbra!

SuperB!!

Är hon typ, imun emot imperiusförbannelsen eller? :-?

BRA!

Haha~ det tänkte jag också på ^^
bra kapitel btw :3

Åh guuuuuuuuuuuud vilket fantastiskt kapitel!!! Annie är inte alls svag, hon kunde motstå en imperiusförbannelse från en dödsätare!!!! WOW!!!!
Du är en naturbegåvning i att skriva, Ginny4ever ♥♥♥