Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Är du säker på att det var en varg, Cassia? hmm, låter misstänksamt...
jättebra kapitel igen! längtar att få höra mera

Bra

Jättebra!
Säkert att det inte var en varulv?

hoppas inte det var en varulv. Men varulvar ser väll inte ut som vargar i harry potter?

OMG!!!!!!!!!
oh no, oh no, oh no... jag tror jag vet vad som kommer hända.... O.0

Nästa del kommer att utspela sig ett par månader framåt

Snäälla. Sig att det kommer mer snart!

Ååå, vad jättebra det var!
Läskigt, undrar vad som kommer att hända sen!

du lägger värkligen ut kapitel ofta.
I like it

Draco Malfoy

Astoria stod med ryggen vänd mot mig och tittade ut genom fönstret. Hennes axlar var spända och jag undrade vad det var hon funderade över.
”Kom hit nu. Jag kommer inte kunna somna om jag ska behöva oroa mig för att du inte sover tillräckligt.” sa jag och Astoria suckade men vände sig om och gick fram till sängen. Hon kröp ner bredvid mig under täcket och la sitt huvud mot mitt bröst. Jag försökte fånga hennes blick men hon tittade envist åt ett annat håll.
”Är du arg på mig?” viskade jag oroligt.
”Jag är alltid arg på dig, Draco.” mumlade hon och jag flinade brett.
”Varför är du arg på mig den här gången då?” frågade jag och kysste hennes panna.
”Jag är inte arg, jag är bara orolig för hur mina föräldrar kommer reagera när jag berättar för dem att jag inte tänker gifta mig med Theo.” sa hon och strök med handen längs min handled.
”De reagerade bra, jag trodde innan att de skulle slå ihjäl mig. Men det visade sig att de var nöjda över att du hade hittat en renblodig make utan deras hjälp.” sa jag och hon reste sig argt på.
”Du gjorde vad?” vrålade hon. Hennes kinder var blossande röda av ursinne.
”Jag var ju tvungen att be din pappa om lov innan jag friade till dig, eller hur?” mumlade jag och drog henne intill mig igen.
”Du har ju inte ens friat till mig. Hur vet du att jag kommer att svara ja?” skrek hon argt.
”Glömde du bort att du sa för några veckor sen att du älskade mig?” frågade jag och kysste hennes hand. Hon slet åt sig handen och smällde till mig på axeln.
”Jag var full, Draco. Det räknas inte.” mumlade hon.
”Gör det inte?” frågade jag. Hon skakade bestämt på huvudet.
”Dessutom har du inte sagt att du älskar mig. Det hade jag kommit ihåg, även om jag var full.” sa hon bestämt. Jag sträckte mig efter min mantel som låg på marken. Jag tog upp den svarta sammetsasken och placerade den i Astorias hand. Hennes ögon spärrades upp av förvåning.
”Jag älskar dig, Astoria Greengrass. Vill du göra mig den äran att gifta dig med mig?” frågade jag. Hon öppnade försiktigt asken och tittade ned på den vackra ringen.
”Draco…” viskade hon. Jag lutade mig fram och kysste henne. Hon besvarade min kyss men sen så slutade hon helt plötsligt. Jag lutade huvudet bakåt och betraktade henne.
”Du tänker inte gifta dig med mig.” konstaterade jag besviket. Egentligen ville jag skrika av smärta, jag kunde inte tänka mig ett liv utan Astoria. Då lade jag märke till tårarna i hennes ögon. Hon snyftade till och slog armarna omkring mig.
”Draco, jag är så ledsen. Det var inte meningen att det skulle bli såhär.” Jag vaggade henne fram och tillbaka. Jag förstod inte vad hon pratade om.
”Vad är det som har hänt?” sa jag lugnande och strök henne över håret.
”Snälla, lova mig att du inte bli arg.” viskade hon och klamrade sig fast vid mig.
”Draco, jag är…” Hon tog ett djupt andetag innan hon fortsatte.”… gravid.” Jag stelnade till av chocken men sen log jag med hela ansiktet.
”Men det är fantastiskt.” skrattade jag. Astoria verkade inte veta vad hon skulle göra. Hon tittade på mig med misstänksamma ögon som om hon trodde att det här var något dåligt.
”Jag ska bli pappa.” sa jag förundrat. Men så gick det upp för mig. ”Det är väl jag som är pappan?” frågade jag oroligt. Då log äntligen Astoria och jag kunde inte låta bli att kyssa henne. Jag trädde sakta på ringen på hennes finger, den passade perfekt innan jag kysste henne ännu en gång.
”Jag älskar dig.” viskade hon.
”Jag älskar er.” sa jag och lade handen på hennes mage. Jag, Draco Malfoy, skulle bli pappa. Astoria skrattade och tittade på ringen som satt på hennes finger med förundran i blicken. Jag var verkligen lycklig, men varför tänkte jag då på Elladora när jag visste att jag älskade Astoria?