Skriva av sig-tråden

Okej, förstår att det kan vara jobbigt men det är bara att göra det. Lärare är vana. Det är faktiskt väldigt vanligt att gå till kuratorn. Själv har jag varit tvungen att säga till 5 olika lärare att jag ska till kuratorn!

Tack! Jag ska försöka få ur mig det nån gång..

Känner mig så... dålig.Jag är bara trött och dålig och vill inte gå i min fucking skola. Min hussalärare är nåt slags hälsofreak och varje gång jag inte hoppar omkring och skrattar ber hon mig rycka upp mig. RYCK UPP DIG SJÄLV FÖR FAN!
Och mina "vänner" är bara jobbiga och jag hatar hela min skola. Och jag vill inte bo här där alla förväntas klä sig exakt lika för annars är man udda och pinsam. JAG HAR PÅ MIG VADFAN JAG VILL!

Rymdkonungen Även om livet är jobbigt nu, så kommer det bli bättre. Du kommer sluta skolan, få nya vänner, flytta hemifrån till en plats där du kan vara och klä dig hur du vill.
Denna tanke inger hopp och kraft att fortsätta men tyvärr gör den ingenting mot situationen du är i.
Du har framtiden att se fram emot men tills dess får du försöka göra det bästa av saken. Om du inte gillar dina vänner, skaffa nya, vare sig de bor i området där du bor eller via internet.
Skolan är lite svårare, lärare och klasskompisar måste man stå ut med, lektionerna kan vara hur jobbiga som helst och allt kan bara vara skit. Antingen byter man skola, eller så försöker man göra det bästa av situationen.
Fortsätt kämpa i skolan, var den du är och ha på dig det du vill, om folk stirrar på dig, STIRRA TILLBAKA!

Nendra Tack, det där lättade faktiskt ♥ Det är inte så farligt, typ bara hormonerna som dansar disco. Men det känns ju som världens undergång. Men tack, det värmer! ♥

Jag har inte bokat någon träff, det var det jag skulle ha gjort i onsdags. Men när jag väl har bestämt någon tid med kuratorn ska jag prata med min lärare.


Hon vet som sagt inte om det än, det gör inte ens kuratorn en...

YOU GOTTA BE KIDDING ME

min sköldpadda har gömt sig IGEN. hon försvinner snabbt som blixten och jag har sökt genom hela huset utan resultat. mamma kollade terrariumet ifall hon var där (vilket jag inte tror eftersom att jag lyfte ner henne på golvet idag för att få springa lite fritt). hon var inte där. grrr.
är mera arg än ledsen, jag är arg för att hon är så smart och liten och bra på att gömma sig. jag vet att hon alltid dyker upp på morgonen när hon blir hungrig och jag vet att hon finns i huset, MEN ÄNDÅ innerst inne är jag nog orolig över att hon kanske inte kommer dyka upp eller att vi inte hittar henne eller något. antagligen efter att vår katt sprang iväg och aldrig kom tillbaka...
OCH SEDAN SER JAG HENNE GÅ FRIDFULLT I SITT TERRARIUM I VÄNTAN PÅ MAT

OCH SEDAN HÄMTAR JAG MAT OCH ÅTERVÄNDER TILL MITT RUM - OCH SÅ VAR LILLEFOT I SITT LILLA HUS OCH GRÄVER NER SIG I JORDEN FÖR ATT SOVA

JAG ÄR ALLDELES PISSED OFF PÅ MAMMA SOM CHECKADE TERRARIUMET, OCH HON KOMMER IN I MITT RUM OCH FRÅGAR OM JAG INTE HAR NÅGRA LÄXOR ATT GÖRA

NEJ MAMMA JAG HAR INGA LÄXOR OCH ÄVEN OM JAG HADE SKULLE JAG INTE GÖRA DEM JUST NU FÖR ATT JAG HAR STRESSAT IHJÄL MIG SOM EN HÄST HELA KVÄLLEN FÖR ATT HITTA LILLEFOT OCH HON ÄR I SITT TERRARIUM MEDANS DU TITTAR PÅ TV!!

OCH SEDAN FRÅGAR DU OM JAG KAN TÄNKA MIG ATT LÅNA UT MITT RUM EN NATT FÖR ATT DIN KOMPIS FRÅN ANDRA SIDAN JORDKLOTET (eller östra finland, whatever) KOMMER OCH HÄLSAR PÅ OCH BEHÖVER NÅGONSTANS ATT SOVA


JAG.PRATAR.INTE.MED.DIG.JUST.NU.MAMMA.

Men det blir inte enklare av att det jag vill prata om är Social Fobi... Du kanske ocksp har det, jag vet faktiskt inte, men så fort jag måste säga något till någon som är lite priviat kan jag sitta och ha ångest över det jättelänge.

hatar kärlek just nu.
det gör bara så jag får sämre sjävkänsla
jag vill bara ligga hemma i sängen och gråta, lyssna på musik.
hur kunde jag tro att skulle gilla mig..?!
han är allt jag vill ha.
men jag är ingenting.
kan det bli värre...?</3

Saknar tiden då jag dansade för att det var kul, bara. Jag menar inte att det är kul längre, men innan, när jag tyckte det var jobbigt (fysiskt ansträngande) så tänkte jag ''Wohoo känn musiken!'' som motivation, och nu tänker jag ''Tänk vad många kalorier jag bränner nu!''
Jag saknar tiden när jag grät för att jag inte fick en glass, inte för att jag åt en glass. Då jag åt det jag blev serverad, promenerade dit jag skulle och kunde dansa i timmar på mitt rum bara för att det var kul. Jag dansade för att jag älskade det och inte bara för att träna och för att bli bra. Jag kunde stå och göra vilka rörelser som helst, mima till musiken och låtsas att jag var med i Idol, istället för att bara tänka på hur dumt det såg ut. Jag längtade till att flytta hemifrån för då skulle jag äta på McDonalds och äta godis varje dag, nu längtar jag dit för att jag kommer kunna springa och träna när jag vill utan att någon säger att det är för tidigt eller sent. Jag saknar tiden då jag gick ut i skogen och klättrade i träd och hoppade och skuttade för att det var kul...