Life - Lupple & Medi PRS

Hon hörde dem och skrattade. Hon höde Ethan och Mi över sig och hon slutade och lutade sig tillbaka.

"Ska vi åka?" Frågade han och smekte hennes kind.

Mi hörde hans ord, kände hans ömma beröring och tvingade sig att återgå till nuet. Att slå upp ögonen och möta hans blick. " Absolut, är du redo? Du vill inte duscha eller så?" Frågade hon enkelt.

Ethan sken upp och nickade.
"Jo en dusch skulle vara underbart. " Sa han innan han satte sig upp och reste sig.
"Välj ut kläder så ska jag bara ta en dusch..."

Mi flinade till och nickade. " Ta god tid på dig." Viskade hon och smekte hans kind medan även hon reste sig upp för att sedan leta rätt på ett par passande kläder, passande både i storlek och mode. Hon tittade ned på sin egna klänning och suckade, ingen människa skulle vara klädd såhär- i detta väder. Irriterat tog hon av sig den när hon hade hittat kläder åt Ethan för att själv kunna leta reda på passande kläder till sig.

Han tvättade sig, torkade av sig oc smög ut med en handduk om sig och smekte hennes kind.
"Klänningen var så söt på dig." Han lade huvudet på sned och log mjukt.
"Kanske fel årstid men den var väldigt vacker på dig. Olivia har bra smak."

Mi vände blicken mot honom när hans hand nuddade hennes kind. "Tack Ethan."Viskade hon för att sedan skratta. "Väldigt fel årstid men fantastiskt smak." Viskade hon och drog fram ett par svarta jeans och drog på sig dem, sedan ett par högklackade skor innan hon letade vidare efter någon festlig tröja.

Han log och drog fram en vackert vinröd tröja med klockärmar och rodnade.
"Denn. Prova den för min skull. Den är vacker." Han såg upp och log sedan igen.
"Jag kommer äta mig så mätt så du får bära ut mig så som många gånger om."

Mi stannade upp i sitt letande och såg på tröjan han höll upp. Klockärmar? Han rodnade så vackert och orden, för hans skull. Hur skulle hon kunna neka honom. "Allt för dig." Viskade hon och flinade till. "Klockärmar, det är ett gammalt mode." Flinade hon och la huvudet på snedden. "Vill du att jag ska bära korsett också?"Viskade hon retsamt och kysste honom innan hon drog på sig tröjan. "Som alltid."Viskade hon lyckligt.

Han såg upp och skakade på huvudet.
"Nej klockärmar är poppis igen. Det är väldigt vackert." Han såg sedan ner.
"Är jag för tung för dig?" Han kunde höra sitt hjärta slå och han svalde hårt.
"Jag kan äta lite mindre så du slipper bära mig. Det är väl tvärt om? Jag ska bära dig."

Mi skrattade och nickade. "Jag vet, men det var populärt förr också."Viskade hon och log. " Jag vill vara fin för dig." Sa hon ärligt för att sedan lägga sin hand över hans hjärta. Lät sin andra hand vila under hans haka medan hon tvingade upp hans blick. "Du ska äta precis så mycket du vill. Det är ingenting som är fysiskt tungt för mig." Log hon mjukt och skrattade sedan. "Du får bära mig vet du." Flinade hon.