PRS Lupple & Medi

Tristan gick sin väg och gick det till det andra rummet och såg mannen.
"Är han vaken?" han såg på sin far och suckade.
"Hallå kryp"

Willows hud hade fått tillbaka en stor del färg och hjärtat slog lite mer stabilare medan hon kramade hans tröja hårt. Vem hade velat skada henne och varför tömma henne på blod?

Maria såg på Alexander och log.
"Du är verkligen en bra läkare. Gör allt i din makt för att hålla henne vid liv. Hon är envis som en åsna fast på ett bra sätt Dorian."

Lathan såg på Tristan och tog ett grepp om hans arm.
" Han är vaken. Men han kan inte ge några fler svar min son. Han har gett oss ett namn. " Sa Lathan och suckade lågt.
Mannen satt i ett hörn med benen under hakan och armarna runt knäna.
"Mästare, Mästare, Mästare, förlåt mig." Mumlade han om och om igen.

"Så fort han såg mig skrek han ut namnet och sen satte han sig sådär." Sa Lathan tyst.

Dorian såg på Willow, såg att hon började få tillbaka färg och att hennes hjärtslag blev starkare han log varmt och smekte hennes hår försiktigt.
Alexander satte sig ned i en fåtölj och log mot Maria. Dorian tittade upp och log svagt.
"Mor. " Sa han på italienska och pussade Willows huvud försiktigt. " Allt är mitt fel." Viskade han, fortfarande på italienska och slöt ögonen hårt.

"Så är det Cedric som Dorian sa?" Han såg på mannen och tog ett steg fram och såg på honom.
"Får jag prova en sak?"

Maria skakade på huvudet.
"Det är inte ditt fel. Det är inte hennes fel utan den som gjorde det har något i kikaren. Du ville bara visa henne något vackert." Hon log och tog fram en vacker spegel med handtag med ädelstenar och vackra mönster på.
"Nästa gång visa hennes spegelbild." Hon log mot honom.
"Men anklaga inte dig utan se det possetivt. Hon är vid liv."

Lathan suckade lågt. "Jag tror denna mannen gav oss namnet på hans mästare. Personen som vill ha henne. Alla andra är bara mellanhänder. Om Cedric är en av dem så kommer det märkas. " Sa Lathan samlat och tittade ut genom fönstret.
"Absolut, prova jag ska ändå befria honom efter det." Sa han och vände bort blicken.

Dorian nickade lite. Såg på spegeln och sken upp. " Den är fantastisk." Viskade han och lekte försiktigt med fingrarna över ädelstenarna. Han log svagt och nickade.
"Hon är vacker." Sa han och nickade.
"Hon lever." Sa han och försökte upprepa dem två orden i huvudet som ett mantra.

Tristan gick fram och gav honom en spark i midjan och såg arg ut.
"Hey vem är du och vem jobbar du åt?" Han drog upp honom och såg på honom.
"Ingen skadar min lillasyster. Ingen!"
Han blottade tänderna.

Maria log mot Dorian och nickade.
"Hur kommer det gå för henne Alexander?" Hon bred huvudet och såg på honom.
"Kommer hon bli helt återstäld?" Hon såg på blodet.
"Om han hade tagit så mycket hade hennes blod börjat bli tunnare. Men det är lika tjockt som när man börjar. Är det på grund av att hon är mirakelbarnet?"

Mannen rullade ihop sig till en boll.
"Jag har många blad, men är varken träd eller blomma. Många vill sluka mig, andra somnar i mitt sällskap.
Vem är jag?" Stammade mannen och vek undan blicken från Tristan. Höll det strängt mot golvet.
Lathan studerade honom och såg sedan på Tristan.
"Min son, denna man är en slav. Hårda tag är han van vid. " Sa Lathan och tittade sedan mot mörkret som började falla.

Dorian höll en stadig blick på Willow hela tiden i rädsla om att hon skulle försvinna ur hans armar och han upprepade mantrat i sitt huvud om och om igen.
Alexander såg på Maria och suckade tyst.
"Hon kommer lida psykiska men. Hon har varit med om väldigt mycket men fysiskt borde hon bli återställd. " Sa Alexander och studerade blodet och nickade.
"Det och jag antar att hon tömdes väldigt fort. " Sa han och gjorde en snabb undersökning på henne genom att ta tempen, lyssna på hennes hjärta och lungor.

"Va är det du snackar om?" Han tog tag om hans hand och log.
"Tala annars får du mer ont än du gjorde skada idag."

"Men hon måste väl ändå fått svagare blod." Maria såg oroat på Dorian och log sedan.
"Hon kommer inte försvinna om du kramar henne så. Låt Alexander undersöka henne ordentligt Dorian."

Hon kände armarna om sig och hon låg med ansiktet mot taket. Värmen gjorde så hon sov med munnen öppen och hjärtat hade börjat jobba fortare för att arbeta med blodet som kom in.

Mannen skakade på huvudet och skakade i kroppen men gjorde inget motstånd över att Tristan tog hans hand.
"Om du har den, så vill du dela med dig av den. Men om du delar med dig av den, så har du den inte. Vad är det?" Viskade mannen och Lathan skrattade lågt till.
"Du har en hemlighet min vän." Sa han och gick fram och mannen tittade upp med ett väldigt svagt leende.
"Vilket ord har fyra bokstäver och kan aldrig vara fel?" Viskade han och Lathan funderade kort.
"Berätta för mig, hur visste du att du skulle vara i kyrkan idag?" Sa han nyfiket men ändå med en samlad ton och mannen tittade bort.

Dorian tittade upp mot Maria och tvingade sig att inte morra. Varför ville alla flytta på honom hela tiden? Förstod de inte hur viktigt det var att han var precis här? Precis där hon var.
"Alexander kan undersöka henne." Viskade Dorian sammanbitet och Alexander log svagt.
" Jag är orolig för smärtan hon pratade om i armen, vilken arm tror du hon menade? " Sa Alexander lugnt och Dorian tittade på den med nålen och sen på den andra.
"Vi får fråga henne senare." Viskade han allvarligt. Medan han intensivt lyssnade på hennes andetag och hjärtslag samtidigt som han studerade henne.

Snabbt vred Tristan mannens arm så ett knackande hördes och han släppte honom.
"Svara nu." Han såg ner på mannen med en äcklad blick.
"Inga mer gåtor."

Hon driftade mellan sömn och vakenhet och sakta öppnade hon ögonen igen.
"Dorian? Vart är vi?" Hon vred på huvudet och kved och suckade.
"Jag har rätt ont i kroppen. Förlåt mig." Hon såg på honom med rädsla.
"Hatar du mig?"

Mannen skrek högt till när hans arm vreds om och tårar började rinna ned för hans kinder.
"Ögon, många ögon mästaren har." Skrek han gråtandes men försökte ändå inte ta bort armen. Utan lät den bara ligga där den hade blivit släppt.
Lathan såg på honom med en sorgsen blick, detta var en bruten man vilket inte förvånade honom alls om det nu var så att Lucifer var hans mästare som han tidigare nämnt för honom. Men den informationen ville Lathan hålla tyst bara lite till. Han behövde prata med Alexander om det.
Lathan tvingade upp mannen på fötter och gick med honom mot ett fönster.
"Vi har det vi behöver. " Sa han kort innan han snabb som blixten högg in i mannens hals och tömde honom helt och lät honom sedan falla mot golvet.
"Vi behöver städa upp detta. Bränn honom eller något." Sa Lathan innan han gick in mot rummet där Willow befann sig.

Dorian log svagt när hon började prata. " I säkerhet. På hotell."Viskade han och nickade.
"Ont? Vart har du ont? Berätta precis vart."Viskade han lite bedjande och dubbelkollade så att han inte låg på någon av hennes kroppsdelar.
"Hatar dig? Åh aldrig. Du har inte gjort något fel." Sa han ärligt och kramade hennes hand försiktigt.