Rollspelare & Wolfy prs

Jason kände sig otroligt lättad av hennes svar. Han tog det som att hon inte var livrädd för honom, vilket alltid var något. Han suckade lågt och drog frustrerat händerna över ansiktet.

För att ha någonting att göra gick hon ner till köket, tog sig friheten till att öppna både skafferi och kylskåp för att göra i ordning lite frukost. Efter att ha stekt pannkakor, hällt upp juice i två glas och plockat på sig lite frukt på brickan återvände hon upp till Penelopes rum, ställde ned brickan på nattduksbordet.

Penelope hade vaknat upp under tiden och smsade lite med Nate. Hon såg mot dörren när den öppnades och sken upp när hon såg Leah.
"Åh, du är bäst." sade hon och satte sig upp. Hon sträckte lite på sig och gäspade stort. "Förresten, hoppas det är lugnt att jag sov i sängen också." log hon svagt.

Att Penelope sovit i samma säng hade hon bara uppskattat, det hade känts betydligt tryggare än att behöva sova ensam.
”Jag ska träffa Jason idag klockan åtta,” berättade hon trevande och snurrade en slinga av sitt hår runt pekfingret, ”hur snabbt kom du över chocken och blev sams med Nate igen?”

Penelope rynkade på pannan och tittade skamset ner.
"Jag blev ju kalasfull när jag fick veta det... Jag höll på att göra något riktigt dumt och Nate kom och hjälpte mig. Jag gick tillbaka till honom efter typ fem timmar." Sade hon tyst, önskade ibland att hon inte var så svag för Nate som hon faktiskt var.

”Åh gud,” mumlade hon tyst för sig själv och begravde ansiktet i händerna. Nu kunde hon ju inte hjälpa att undra om hon överdrev, att hon inte hade rätt att reagera som hon gjort. Nu var hon ju som person helt annorlunda än Penelope men det hindrade henne inte från att jämföra sig med henne.

Penelope suckade tyst och drog en hårslinga bakom örat.
"Jag ångrar det inte, Leah. Han är det bästa i mitt liv. Jag kände så första gången jag kysste honom också, att jag älskade honom alltså. Dina känslor för Jason är allt som kan påverka det här. Ifall du fortfarande är kapabel till att älska honom så kör hårt annars släpp honom och låt han släppa dig." sade Penelope försiktigt.

Leah lyfte blicken från sina händer och såg länge på Penelope utan att säga någonting. Hon nickade sedan lite. Hade Penelope klarat av att förlåta Nate och gå vidare så skulle hon också kunna göra det. Hoppades hon. Hon ville i alla fall inte släppa taget om Jason och än mindre att han skulle släppa taget om henne.

"När du träffar honom ikväll, fokusera på hur du känner första gången han ser dig. Blir du typ rädd eller känner du dig trygg." log hon svagt och smekte henne över axeln.

Igen nickade hon lite till svar. Vad hon skulle ha tagit sig till utan Penelope visste hon inte, hon var väldigt tacksam över att ha fått prata och övernatta där. Hon måste komma ihåg att tacka Nate också för att han försökt hjälpa till så gott han kunde.