Allmänt rollspel! {HP}

"Fråga inte", bad han och försökte med hundvalpsögon. "Snälla...?"

Adeleine tittade på Ethan. Hans spretiga hår, hans gröna ögon... Merlin också. När hade hon låtit sig själv bli så kär? Hon förbannade sig själv inombords. De hade EN plan. Att skydda några amerikanska häxor och trollkarlar från ett hemskt öde. Och så hade hon blivit förälskad. Hon gav upp.

"Kör till. Jag hade nog inte förstått iallafall."

Damon skrattade till och gäspade sedan.
"Antar att det inte är endast Cassandra som är trött längre", mumlade han sömnigt. Ögonen var svårare att hålla öppna för varje sekund som gick men han skakade på sig själv för att få sinnet lite klarare.

May var inte trött, men jo, hon kände ett visst lugn sprida sig genom hennes kropp.
Hon skrattade åt munhuggandet och sa något som hon för sent insåg lät något mörkare än hon tänkt sig:
"Även om detta inte är tillfället att gifta sig direkt, så är det kanske den chansen man får..." Hon skrattade när hon sade det, men det var sant. Hon kanske aldrig skulle hinna gifta sig innan hon dog.

Adeleine kollade på May och lade huvudet på sned, samtidigt som hon kände känslan av panik stiga inom henne. Visst, hon ville gifta sig, men det var inte det som framkallade ångesten inom henne. Det var tanken på att de alla kunde ligga döda inom en snar framtid. Det enda som lugnade henne var tanken på att hon inte var ensam om det.

Damon nickade tyst och kände en klump växa inom sig. Han hade under hela hans liv drömt om att bli professionell Quidditchspelare och att gifta sig lyckligt, och det fanns en risk att han inte skulle få uppleva något av det.
"Men hörni, var inte så pessimistiska. Profetian sa faktiskt att vi skulle övervinna mörkret", sa han i ett försök att lätta upp den nu tryckta stämningen, även fast han själv hade svårt att tro det han sa. Framtiden såg väldigt mörk ut, och en profetia kunde fulländas på olika sätt. Det mest uppenbara var inte alltid sanningen.

Adeleine suckade. "Jag hoppas att du har rätt", mumlade hon med ett hårt grepp om oljelampan i hennes högra hand. "Jag går och lägger mig igen", förklarade hon och började gå upp för trapporna.

"Godnatt", mumlade Damon och log ett svagt leende. Han drog en hand genom hans svarta hår och gäspade.
"Känns som att det är dags för mig att sova snart också, kan knappt hålla ögonen öppna", konstaterade han och tog en klunk av sin honungsöl.

Adeleine kröp långsamt ner i sängen igen. Men trots det tjocka täcket över hennes så kände hon sig kall utan Ethan bredvid henne. Hon suckade och slöt ögonen.

Sorry för att jag inte skrivit, fullt upp hela dagen..
****
Ethan gäspade och kliade sig trött i pannan.
"Jag tror jag också ska sova", muttrade han och reste sig.
När han hade gått ifrån gruppen insåg han att han inte visste vart han skulle sova, så han chansade och knackade på Adeleines dörr.