Shadows Home

Undrar oxå det!

*Den store Eru gör en storslagen entré*

Okej, hörni, jag vet att ni längtar, men min erfarenhet som författare säger att motivationen bara sänks och man blir stressad ifall folk tjatar! Ta det lugnt! Dom kommer säkert med ett kapitlet snart, if you only give them some space! Lugna ner er lite, ät gurkor, och vänta spänt på nästa kapitlet utan att pressa författarna!

NÄR KOMMER NÄSTA KAPITEL??!! LÄÄÄÄÄÄÄNGTAR!!!!

Thanks Eruuuuu!

JAG UGGLAR JOSSI NU OM DET!!! (Och jag kommer absolut inte skuta upp det till någon annan dag... Nejnej absoluuuut inte! )

Dx xP

När kommer det mer?

Kapitlet är klart, och nu lovar vi (Eller hur Jossi? ) Att vi kommer skriva mer!!!!!!! Har en sååå awsome idé som handlar om Silke nuuuuue!! (Ska bara skicka kapitlet till Jossi först innan jag lägger ut det!

SVARA NU JOSSI!

Såååå, äntligen är nästa kapitel klart! Nu SKA vi skriva mycket oftare!!
~~~~~~~~~~~~
Keyhai - Paulina Black
Utseende:
Vitt hår till kindbenet ungefär, knallröda läppar och ganska blek. Är ganska mycket av en betraktare, men är absolut inte blyg. Ganska kort och smal, har oftast grå svarta eller vita kläder på sig, och är inte så mycket för färger.


23 Juli
11: 04 - Lokal tid
Rum 217
Keyhai suckade och la sig ner på madrassen. Alla hade fått tillbaka sina DNA test i dag. Och han hade inte väntat sig... Det. Det hade visat sig, att han var syskon med Zhisi. Han hade försökt ta ögon kontakt med Zhisi men hon hade vägrat att möta hanns ögon.
Det knackade på dörren.
"Kom in..." började han och satte sig upp. Personen öppnade dörren. Det var Windra som stod i dörren.
"Ska du inte med och äta något?" frågade hon.
"Nja..." sa Keyhai och studerade tavlan som fanns bredvid dörren.
"Snälla, Zhisi är inte där" försökte hon.
"Jaja" sa Keyhai tillslut och reste sig upp. "Ska vi gå då?"
Windra log och började gå ut genom rummet med Keyhai i släptåg. Windra var verkligen snäll, tänkte Keyhai, på riktigt.
Dom gick ut och bort mot det som man skulle kalla vardagsrum i ett vanligt hus. Här kallades det Ellinoum. Keyhai visste inte riktigt varför. Där satt det några skuggor i soffan, det var Zilla, Ty, Patriae, Ünk, Mizzy och Miss Missy. Vi satte oss imellan Ty och Patriae.
"Haft en bra morgon?" frågade Patriae.
"Njaa inte direkt... Eller faktiskt, nej det har jag inte" svarade Keyhai.
"Samma här" svarade Patriae och skrattade. "Jag hade en såå knäpp dröm, jag vaknade av att jag gapskrattade!"
Keyhai skrattade också, Patriae var lika galen som vanligt, säkert Silke också, tänkte Keyhai. Fast hon rättade snabbt sig själv i huvudet. Inte tänka på Silke. Inte säga hennes namn. Inte ha kvar någon bild på henne. Inget alls minne av henne skulle han ha egentligen. Men det var svårt, väldigt väldigt svårt. Det är ju inte så svårt att bara sudda ut någon ur minnet. Fast det fanns grejer som hon gärna skulle sudda ut. Som när hon bröt benet första gången, på ett uppdrag. Sammanlagt hade Silke brutit benet fem gånger. Två gånger på vänster ben, och tre gånger på höger. Han skulle också gärna ta bort minnet av Will som kramade Silke. Det var ju bara en kram, men ändå hade det gjort så ont.
Keyhai avbröts i sitt tänkande av att Zilla sa något, alla skrattade och dom började ett livligt samtal om.... Var det dansk korv? Jaja det spelade ingen roll... Han visste redan vad han skulle göra. Prata med Zhisi.

23 Juli
17: 30 - Lokal tid
Elektro
Keyhai satte sig ner i en av fåtöljerna i rummet, mitt emot Zhisi. Dom hade varsin te kopp på bordet emellan dom.
Zhisi vägrade möta hans blick och tittade envist bort på väggen.
"Prata med mig" vädjade Keyhai.
"Varför skulle jag?" fnös Zhisi.
"Jag är din bror" försökte Keyhai och tittade försiktigt på Zhisi. Då var det något som brast för Zhisi.
"Men det är ju det som är problemet!" skrek Zhisi, och Keyahi ryggade förskräckt tillbaka. "Du är min bror och du har inte sagt någonting! Ingenting alls!!"
"Men jag har ju inte vetat heller!" svarade Keyhai med tårar i ögonen.
"Som om jag skulle tro på det!" skrek Zhisi. Keyhai svarade inte utan såg bara på när Zhisi stormade ut ur rummet. Hennes kopp med te stod kvar på bordet, alldeles orört.
Varför ska jag alltid ställa till det för mig, tänkte Keyhai, himla Zhisi, himla himla Zhisi. Varför kunde hon inte bara tro på mig?

GAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH!!!!!!!! BRAAAAAAAAA!!!!

THAAAAAAANKS!!!!