The rich man's daughter(PRS)

Hilde suckade och tog bort blicken från kyrkan och skakade på huvudet.
"Det är okej......" mumlade hon tveksamt, men hon hade knappt rört maten.

Lance log stort.
"Gärna, och du vet att du kan besöka mig när du vill på mitt kontor. Om jag inte sagt annat, om jag har besökare." sa han och kysste hennes panna.

Edward suckade djupt, "Jo något är det, fram med det bara". Han såg det på henne, han kände Hilde.

Mona nickade leendes och reste sig från stolen. "Jag går ut" meddelade hon till Lance innan hon gick iväg ut ur salen.

"Jag tänker inte gå till kyrkan, jag kan inte." sa hon tvärt och försvann ut ur matsalen in i en tom korridor, hon kunde bara inte.

Lance tog sin kopp med te och försvann upp till sitt arbetsrum. Han var lad nu, då han och Mona var vänner.

Edward stirrade häpet efter henne. Hade inte det alltid varit vad hon ville? Tydligen inte. Han försvann efter henne.

Mona tog sig ut till trädgården där hon ned hjälp av trädgårdsmästaren plockade iordning en blombukett. Efter det gick hon in igen med dem och upp till deras rum.

Hilde sjönk ner vid en vägg och såg då Edward kom, det hon ville, hon ville inte att någon skulle höra.
"Jag kan inte för att jag inte vågar." mumlade hon och såg ner i marken.

Edward satte sig vid henne och suckade innan han hörde anledningen. "Vågar inte? Jag kan följa med dig" sa han mjukt.

Mona spenderade sin tid sen åt att ta fram en hel del ljus och ta upp mat från köket. Hon tänkte ha en mysig kväll med Lance. Tillslut var hon uppe i deras rum. Buketten med rosor stod i en vas vid sängen. Maten stod på sängen och hon hade även hämtat upp vin och whiskey, hon såg att han hade börjat dricka igen. Överallt stod det ljus också, men de var inte tända. Sakta började hon tända dem, om någon timma skulle förhoppningsvis Lance komma.

"Gärna." sa Hilde och nickade, hon måste dit. Hon hade fått erbjudande och prästen verkade vara vänlig, kunde man hoppas. Skulle Edward vara med kunde de väl inte kasta sten, eller?

Lance arbetade under eftermiddagen, han skulle ta Edward till hjälp senare när han tränat upp den skola han gått miste om då han varit ute. På så sätt kunde de få bo här, vad han skulle ha Hilde till visste han inte. Någon blandning av hovdam och livvakt till Mona kanske?

Edward la ena armen om henne och tog dem upp från golvet. "Så, vi kan gå dit imorgon om du vill" sa han vänligt och kysste henne.

Mona fixade till det sista. Nu en aning nervös om det här dög, om han skulle gilla det även om det inte var så mycket. Hon mindes en sista sak, en sak John nästan tvingat henne att göra fast hon inte var så bekväm med det, men han hade älskat det och nästan verkat älskat henne.
Hon bytte om till ett av sina nattlinnen och hoppades innerligt att Lance inte skulle ta det fel, att han inte skulle skratta åt henne. För det var kortare än ett vanligt och mer utmanande mer. Så satte hon sig och väntade på Lance på sängen.

Hilde nickade och log nervöst.
"Du borde inte vara så vänlig mot mig." mumlade hon då de tog sig upp mot sina rum. Hon var hemsk bara tog en massa men kunde inte ge honom något. Visst de var inte gifta eller så, men hon visste en hustrus plikter.

Lance kom så småningom in, en aningen trött men förväntansfull vad hon fixat. Han log då han såg allt.
"Vad fint du har ordnat det." sa han och såg på henne, varav detta nattlinne? Han drog dock av skor och väst samt löste upp skärpet.
"Fryser du inte? Om vi ska äta?" sa han och pekade på maten.

Edward såg förvirrat på henne. "Vad menar du? Du förtjänar min vänlighet" sa han bara och öppnade dörren till rummet. Han satte sig på sängen och sträckte på sig.

Mona log mot honom då han kom in. Men då han frågade försvann hennes leende och ersattes av en kraftig rodnad. Hon ahde tagit fel, men Lance var inte heller som John. Tur nog. "Ehm...Nej" mumlade hon bara och gjorde plats åt honom på sängen.