Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

( A )
Hon nickar och fortsätter sedan att sticka, Hon stickar på ett par strumpor åt Belle. Inte för att hon inte ska frysa utan för att hon vill ge henne ett par.

( N )
Han sätter sig i sin fåtölj och sluter sina ögon en kort stund. "Ibland önskar jag att jag kunde sova, sluta mina ögon och få drömma mig bort ett tag..." tänker han, sedan öppnar han sina ögon och går bort till sin bokhylla. Han plockar ner en ok med grönt omslag.

Efter en timme knackar det på hans dörr,
- kom in Brutus. ropar han. Brutus öppnar dörren och stiger in,
- Er middag är serverad i matsalen min herre. Säger han och lämnar rummet. Nicolai reser sig från sin stol och knäpper sin rock och vandrar ut till matsalen med Lucifer efter sig, Devin följer också efter.

Inne i matsalen sitter det en kvinna i 25 års åldern fastbunden till en av matsalsstolarna. Hon har tårar som rinner ner för hennes kinder och hon vrider sig nervöst i stolen. Nicolai stannar upp och ser på henne, hon ser ut som Scarlett,nästan en kopia av henne, så som hon såg ut när han hittade henne i skogen bland vargarna. Det får honom att stanna upp mitt i ett steg. "Jag har flera gånger velat sätta tänderna i Scarlett, men jag har aldrig velat skada henne på det sättet, nu får jag uppfylla båda sakerna." tänker han och ett leende sprider sig över hans läppar, hans huggtänder blottas och han går fram till flickan. Han drar med sina kalla fingrar längst med hennes varma nacke. Flickan rycker till och huttrar lite.
- Snälla skada mig inte... mumlar hon med darrig röst,
- Schhh... Säger Nicolai, han njuter faktiskt av att få vara exakt det monster han är ibland, han behöver släppa ut det.

Han ställer sig bredvid henne och ser ner på flickan som stirrar upp på henne med skrämda ögon.
- Snälla... mumlar hon, han ger henne ett elakt leende och sänker sedan sina tänder i hennes nacke och börjar suga ut hennes blod.
- AAAH! Sn-Snälla! Skriker flickan men hon blir snabbt tyst. Hennes kropp sugs torr på allt blod och flickan dör med hans tänder i sin nacke. Han lutar sig tillbaka och torkar av sig om munnen med en servett som han slänger på bordet. Flickans kropp är blek och hennes ögon uppspärrade, några få droppar blod rinner ner för hennes nacke.
- Brutus! Ropar han, Brutus kommer in i matsalen och ser på sin herre.
- Nr Lucifer har ätit det han vill kan du städa upp här. Säger han och lämnar rummet. Lucifer sitter kvar i matsalen och väntar på att Brutus ska binda loss kroppen och lägga den på golvet. Devin sitter bredvid honom och väntar på att få sin middag.

Hon hade somnat medan vagnen rörde sig och hennes andetag var jämna och regelbundna. En hårlock föll ner i hennes ansikte och hon gnydde till.

(Belle)
Hon vaknade med ett ryck när skriket nådde henne och hon satte sig upp. Hon såg sig om i rummet men sedan sjönk hon ner i sömnen igen och sov nu en orolig sömn.

( A )
Timmarna passerar, Scarlett sover i vagnen och Abigale stickar på Socken hon började med, Solen går snart upp och det är snart dags att byta hästar. Men Abigale låter Scarlett sova, "det är tre timmar kvar till bytet och då kan Scarlett passa på att sträcka på benen." Tänker hon.

( N )
Nicolai sitter inne i sitt arbetsrum och stirrar in i lågorna, timmarna passerar en efter en och solen är påväg upp. Men han märker det inte, han bara stirrar in i lågorna.

Solen stiger och stiger, till slut så når den rakt in i hans arbetsrum och han kan känna hur det bränner honom på armen. Han hopar upp ur stolen och ropar på Brutus,
- BRUTUS! Brutus kommer skyndande och vandrar rakt in i arbetsrummet och när han ser att gardinerna inte är fördragna springer han fram och drar för dem direkt.
- Herre, är ni skadad? Frågar han och lite oro finns inbäddad i hans röst. Det rycker från Nicolais arm och han känner en djup, brännande smärta, den första gången han känt smärta på över 700 år.

- Jag... Säger han och stirrar på sin arm,
- Herre? Jag är strax tillbaka, jag har en salva som kan hjälpa mot smärtan men jag är rädd att din arm kommer vara ärrad för resten av evigheten... Mumlar Brutus nedstämt, sedan går han iväg och är tillbaka inom ett par sekunder med en salva, ett förband och en trasa. Nicolai tar av sig sin rock som är förstörd och sätter sig i sin Fåtölj. Brutus rengör såret med salvan och trasan, sedan lägger han ett tunt lager salva och lindar med förbandet.
- Så min herre, jag är rädd att det är allt jag kan göra för er. Säger han och lämnar rummet.

Nicolai sitter kvar i fåtöljen, stirrandes in i lågorna.

Hon vaknar till och ser på Abigale medan hon arbetar och hon sätter sig till rätta i vagnen och ser på henne.
- Är det okej om jag drar bort gardinen så lite solsken kan komma in? Hon ser nyfiket på henne och ser sig om.
- Är vi framme snart?

(Belle)
Hon hade bytt kläder när hon hörde Nicolai skrika och hon sprang så fort hon kunde och tittade in.
- Herre mår ni bra? Vad hände?
Hon lät oroad och mörka ringar under ögonen prydde hennes ansikte och hoon såg rädd ut
- Förlåt herre jag ska gå. Jag är trots allt en tjänare.

( A )
Abigale ser på Scarlett som har vaknat, det är bara en timme kvar tills de ska stanna och byta hästar i en liten by.
- Självklart fröken Scarlett, genast. Säger Abigale och lägger ner sin stickning och drar bort gardinerna från de båda fönstren från båda sidorna av vagnen.
- Så, vill ni ha lite frukost fröken Scarlett? Frågar hon och ler mot flickan.

( N )
Nicolai ser på Belle som stormat in i rummet,
- Belle! Etikett, Elegans och respekt om jag får be! Du stormar inte in här på det sättet, du går upp på ditt rum och Brutus kommer komma med en klänning till dig. Sätt på den och sätt upp ditt hår. Säger Nicolai medan han reser sig upp från stolen och stänger dörren rakt i ansiktet på henne.

Han sätter sig i sin fåtölj och stryker sig över armen som fortfarande ömmar.

( B )
Brutus står i garderoben och letar efter en klänning till Belle inför ritualen som ska ske om bara en kort timme.

Hon ler och nickar.
- Ja det skulle sitta fint med frukost. Jag är så hungrig
Hon såg på henne och lade huvudet på sned.
- Har d haft det tråkigt medan jag sov? Hon lade huvudet på sned och såg på hennes broderi och log.
- Sen får du lära mig.

(Belle)
- Förlåt min herre dörren var öppen. Jag var orolig för er
Hon såg ner och nickade.
- Det ska bli min herre. Hon neg och vände sig om och klappade sig på höften så Devin följde efter. Hon gav honom frukost och gick sedan till sitt rum.

(Du måste läsa vad jag skriver och anpassa ditt inlägg efter et. Hur kan hon prata med honom eller få Devin att följa med henne när han smällde igen dörren i hennes ansikte liksom? Du måste följa berättelsen)


( A )
Abigale ler mot flickan och plockar fram smörgåsar som hon förberett med smör, ost, skinka och gurka.
- Jag ska lära er att brodera, men det jag gör nu kallas för att sticka. Hon räcker två smörgåsar till Scarlett,
- Varsågod fröken Scarlett, vill ni ha lite vatten till det också? Frågar hon med ett leende.

( N )
Han stirrar in i lågorna,
- Scarlett, utan dig här är jag vilse. Det känns som om mörkret sluter sig närmre mitt hjärta så fort när du inte finns hos mig... Mumlar han förtvivlat och begraver sitt ansikte i sina händer. Lucifer reser sig från golvet och lägger sitt huvud i hans knä. Nicolai kliar honom bakom örat,
- Du är i alla fall alltid hos mig Lucifer, duktigt hund. Säger han och ger demonhunden tt trött leende.

( B )
Han knackar på dörren till Belles rum,
- Belle, jag har er klänning inför ritualen. Säger han.

Hon ler och nickar Försiktigt tar hon emot smörgåsen och äter den och ser ut. Träden for förbi och hon ser små djur skutta från vägen.
- Jag skulle vilja veta mer om vad för hyss han gjorde när han var liten. Jag kan inte tro att han gjorde några hyss. Han ser så sträng ut hela tiden och vad hette hans hund?

(Belle)
Hon såg upp och vände sig om. När hon öppnade stod Brtus utanför med en klänning
- Åh tack jag ska byta om
Hon tar emot klänningen och stänger dörren och går försiktigt till sängen Hon drar av klänningen och sätter på den nya. Hon för upp håret i en knut och går ut från rmmet med tunga steg.

( A )
Abigale ser på flickan medan hon tuggar på en av de två smörgåsarna hon gav henne.
- Självklart fröken Scarlett. Han brukade glida ner på trappräcket, surfa på madrasser ner frö trapporna i hallen. ibland... Öm... hon slutar prata när hon är påväg att prata m ett rum som hon inte vet om Nicolai har berättat om ännu.
- ...han kunde måla med lera på trappan på bakgården och ibland så kunde han gömma sig innan det var dags att bada så alla tjänare fick leta genom hela slottet efter honom, hihi. Hon skrattar lite och ler åt de varma minnena av en ung Nicolai.
- Hans hund, jag minns inte vad den hette faktiskt. Det är så länge sedan. Säger hon sedan medan hon fortsätter att sticka på sockarna.

( N )
Han hör att Brutus öppnar porten så han tar på sig sin extra rock som hänger bredvid dörren och går ut. Förtrollerskan Sieer har kommit.
- Sieer, jag är så glad att ni kunde komma så fort. Säger han och ler mot den gamla kvinnan.
- Nicolai, kom hi med dig så jag får se på dig. Säger kvinnan och drar ner Nicolai med starka armar till hennes ögon nivå, hon stirrar honom in i ögonen och går sedan ett varv runt honom och petar på honom.
- Humf, lika ståtlig och stilig som alltid, men något är annorlunda med dig idag. Vad har hänt med din arm? Frågar hon, "Sieer, du missar inget du." tänker han.
- En solskada bara, inget att oroa sig för. Brutus har lagt om det.
- Hmm, bra där. Nå, vart är flickan jag skulle fixa? Frågar hon med stark och hes röst.
- Belle! Ropar Nicolai och det ekar genom hela slottet.

Hon ser på henne och börjar sedan att skratta högt och håller för munnen.
- Oj förlåt det lät bara för gulligt. Det låter inte alls som min Nicolai att han smetade lera och rida på hundar.
Hon ler och tar en tugga igen och ser ut
- Vi är snart i en by va?
Hon ser tillbaka till Abigale och ler.

Hon kommer ut från sitt rum och skyndar sig till nicolai och niger.
- Ni kallade min herre.
Hon ser på honom och ler mjuk. Hennes hår glänste och hon såg vacker ut i klänningen.