PRS(Dragon Fantasy)

Läkaren suckade. "Jag tänker låta dig få en dag så du får tänka igenom ordentligt". Nalel nickade sakta.

"Vi tar oss någon annanstans, så du får tänka." säger Meira och kommer på fötter, hon stönar lätt av huvudvärken men kommer upp.

Nalel nickade och gick mot dörren. Då hon hörde Meira stannade hon upp. "Hur är det?" frågade hon med trött röst.

"Det är bara bra, vi går." sa Meira avfärdande, det var inte henne de skulle bry sig om. "Vi tar oss utanför byn så får du vara själv, vill du vara helt själv så håller jag mig undan." sa -Meira vänligt åt henne.

Nalel nickade och tog sig fram till dörren och ut. "Nej, du får inte gå" bad hon sedan. Hon ville inte vara helt ensam.

Meira nickade, "Då är jag med dig, du väljer själv." sa hon och de tog sig utanför byn, Meira bar på den lilla packningen de kunde behöva.

Nalel var tyst medan de gick och förtvivlan steg i henne. Varfmr skulle det här hända? Hon ville inte välja, inte ha barn, men samtidigt så kunde hon inte bara döda ett liv....

Meira placerade deras packning i en skogsglänta, här kunde de sova. Hon sätter sig ner och ser på Nalel. "Det är inget ännu, det inom dig är inget barn ännu bara en liten prick."

Nalel sjönk ned på en sten. "Men det kommer bli" mumlade hon. Det kommer bli ett barn, en varelse av kött och blod vars hjärta slog.

"Ja, men inte än. Men det är ditt val. Men bestämmer du för att behålla det är jag rädd att du får återvända till din by." sa Meira och började fixa med packningen.