{PRS} ErisedStone & TildeW 2

"Jag tror i alla fall att du har det bättre i din lägenhet än i skogen" sa jag. "Kom, vi kan prata"

"Nej, synerna kommer ifrån lägenheten!" Sa jag.

Jag tvekade.
"Jag kan stanna i New York i tjugofyra timmar från och med nu, så kan jag så till att du mår bättre. Tro mig, jag är läkare. Jag vet hur man hanterar tonårsdepression" sa jag.

"Du vet inte hur det känns, du vet inte vad som hände!, Ingen förutom jag vet!" Sa jag.

"Du kan berätta" sa jag.

"Jag vet inte, jag kommer sitta fast i New York, tillsammans med synerna!" Sa jag och la mig ner på gräset.
"Men efter som du fråga, när jag var tio så reste jag tillsammans med mina föräldrars teater, En natt då vi hade haft en fantastisk show så sov jag, mina föräldrar med, just i samma lägenhet, jag vaknade av att fönstret for upp och jag tittade mig omkring, någon la handen om min hals, den var kall och blek, jag gav till mig ett skrik, mina föräldrar rusade in u rummet, när dom såg vad det var förvandlade det sig till varulvar. Jag hade ingen aning om att dom var det, striden mellan mina föräldrar och........Vampyren höll på länge, tillslut så var den färdig, mina föräldrar var döda och vampyren reste sig upp, det var blod överallt, jag satt bara ihop knöglad i ett hörn, med blod över hela händerna och lite i ansiktet och på kläderna, vampyren var påväg mot mig när några poliser öppnade dörren. Vampyren försvann och personerna under oss hade larmat polisen, det är allt jag ser, varje gång jag går in" sa jag.

Jag rynkar pannan och sätter mig ner på gräset.
"Det var inte särskilt kul" sa jag.

"Särskilt?! Har du rymt från ett barnhem och fått leka "efterlyst av polisen"?" Sa jag.

"Nej. Självklart var det hemskt" sa jag. "Men vad har det med saken och göra?"

"Jag ser mig själv stå bredvid och titta på!, inte som barn, som jag ser ut nu" sa jag.