Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Jag log snett mot henne.
"Jag är väldigt glad att jag bestämde mig för dig!"

"De är jag med....din tur att berätta ett minne!" Sa jag uppmuntrande.

"Vad ska jag berätta då?"
Sa jag, jag kunde faktiskt inte komma på något särskilt intressant. Jag vände mig och la mig på rygg.

"Din familj?" Frågade jag försiktigt

"Hm, min pappa från Rom var som det där avskummet vi träffade idag. Men han är död. Min mamma lever nog fortfarande hon heter Sarah och min bror har jag redan berättat om."
Sa jag och kunde till min lättnad kontrollera min röst.

"Hm..." Mumlade jag.
Jag tittade bort.
Bär jag tittade tillbaka var Diego inte där.
"Diego?" Viskade jag förskräckt och rusade upp och intog försvarsinställning.
"DIEGO!?"

"Bree jag är ju här! Sluta skoja!"
Jag reste mig också upp och gick mot henne.

"Nej! Jag ser dig inte! Var är du!?" Skrek jag förskräckt och rusade till bortre hörnet av rummet.

Jag gick mot henne och tog hennes hand.
"Bree det är inte kul! Jag är ju här!"
Sa jag.

Jag skrek ofrivilligt till.
"Släpp mig!"