I en förändrad värld (Roll för alla)

[Lolly0101Jag läste! men tänkte det var bäst att fråga. Vi har pratat och sedan grillat köttet pakat ned det och så har Stella blodförgiftning, vi gjorde en bår också till Lizzy som har ont i ryggen och kan inte gå. Tror det var allt. ]

(Okej . Vart ska jag hoppa in ? )

(Jag har visst ett par dagar till som jag kan skriva här. Så jag är med lite nu!!)

Lissy kände sig helt obetydlig där hon låg. Inte så att hon kände att de andra inte brydde sig om henne, utan snarare att hon inte kunde hjälpa till med något. Hon hoppades att ryggen skulle bli bra snart. Men hon funderade mer över Stellas arm. När Jenna sa att det var bra med såret hade Lissy hört att det fanns osäkerhet i rösten. Var det verkligen ok? Så fort hon fick en stund själv med henne så skulle hon fråga.

[Märker att Jenna ljuger väldigt dåligt. Haha,
Lolly0101: Vet inte? Hade en liten idé om att de skulle hitta typ en herrgård eller liknande där de bode fria människor? Fast att dem är lite galna och inte så snälla. ]

Vanessa tittade sig omkring , hon satte sig vid Lissy och började . "Går det bra ?" sa hon försiktigt och rotade fram en brödbit och gav henne.

Stella nickar åt det Jenna sa vilket lät mycket klokt, inte för att hon orkade reflektera över det hela nu ändå. Hon tar sig in i skogen till vänster om dem tre med båren, hon ser dem inte och det var ju det som var meningen. Sedan börjar dem gå, gå mot friheten?, kusten? Norrland? Stella visste inte allt bara snurrade i hennes huvud och det enda hon orkade koncentrera sig på var att gå.

Vannessa kom fram och pratde med Lissy. "Jag tror det" svarade hon på hennes fråga. Hon hade tänkt säga att det kändes jobbigt att inte kunna göra något, men av någon oförklarlig anledning tog det emot. Istället sa hon "Jag tror att verktabletten har börjat verka" Det var sant, men det gjorde fortfarande ont. Kunde något vara brutet? Det var inte omöjligt, för vad hon kunde minnas så hade hon slagit sig ganska hårt i fallet. Men hon kunde ju också ha spräckt något. En gång hade hon haft en följeslagare, som hade försvunnit på något konstigt sätt... Hon ville helst inte tänka på honom. Men en gång hade han i alla fall fått en spricka i en áv ryggkotorna. Kunde det ha hänt henne också? Det var fullt möjligt. Hon försökte minnas vad ho hade gjort åt sprickan han hade. Jo, hon hade lindat ganska hårt med ett bandage runt hans överkropp och spjälat vid den skadade kotan. Skulle hon be en i gruppe att kolla om det var någon spricka?

"Ja , Du fick ett kraftigt slag . men vet du vad , den bästa medecinen finns i närheten, Tror jag om dom inte blivit bombade" sa Vanessa och gav henne lite bröd.

"Jessica, men kalla mig gärna Jessi" svarar Jessi, med ett svagt leende. Hon har nästan helt slutat att misstänka den här pojken nu, hon tror att han är att lita på. Men hon kan ju ha fel. "Vart kommer du ifrån?" frågar hon sedan.

Gordy tittar på henne och tänker till lite. Hon hade ju kanske fått följt med till grottan. Om han kom ihåg vart den var. Jo, nog gjorde han väl det.
''En grotta lite längre bort. Det finns fler folk där. Och själv?''