Narnia

Andrew skrattade. "Jag skulle nog kunna göra det igen någon gång, men inte idag", sade han med ett leende på läpparna. Det var en bra sak att han var van vid att förlora och inte var någon dålig förlorare. Det hade bara varit löjligt.

Sam nickade, "Är glad att jag inte svimmade där uppe." sa hon lågt till Andrew och rös till, det hade varit nära av den hissnande höjden.
Percy kom fram till dem, "Mat." log han mot dem och Sam hoppades på att nu bli vald av någon.

Andrew nickade sakta. Så hon är rädd för höjder alltså, tänkte han.
"Jag är glad att jag inte trillade ner", sade han lågt tillbaka. Sedan gick de till lägerelden för att äta. Andrew säger ett 'vi ses senare' till Percy och Sam innan han satte sig vid bordet för Apollo.

"Mmm, jag med." säger hon lågt och sätter sig vid bord 11 vid de andra, nu satt hon och stilla bad om att få bli vald, hon ville de så gärna hon verkligen avskydde att inte få ha blivit vald.

"Är det där din flickvän eller?", hörde Andrew en röst säga bredvid honom. Det var som om han vaknade från någon sorts dvala. Han hade suttit och sett emot bord 11, emot Sam för att vara exakt. Han såg att det var en tjej med brunt hår och blåa ögon som frågat honom.
"Nej, det skulle jag inte säga att hon var", sade han snabbt. Kanske lite för snabbt för att dölja det faktum att han inte visste. Visserligen ville han kanske att det skulle vara så som tjejen sade, men att det skulle vara så var ju ändå inte fallet.

Sam som satt i sina egna takar knuffas av en kille som sitter vid henne och han pekar över hennes huvud och ett mummel sprider sig runt borden då ett rött svärs visar sig över hennes huvud och hon ser sig förvirrat om, och vem var nu det?

Andrew ler brett då han får se det röda svärdet ovanför Sams huvud. Det hade ju varit ganska uppenbart nu när man fick svaret framför sig. Hon var ju allt som de var i den stugan. Även om de i den stugan såg mycket större och biffigare ut än henne, men hon hade ju vistats i distrikt 7 vilket de inte hade, så skulle hon antagligen passa rätt bra där.
"Sam, dotter av Ares, var snäll och sätt dig vid bord fem", sade Chiron med en vänlig röst.

Sam ler ett stort leende, hon hade blivit vald och hon kliver upp och ser snabbt mot Andrew och ler lyckligt mot honom innan hon ser mot bord 5 Hon bleknar en aning då hon ser dem, de verkade så stora. Men inget annat visar hon och de ler faktiskt mot henne och hon går och sätter sig vid dem.

Andrew återgår till sin mat, med vetskapen om att Sam antagligen kommer vara mycket gladare nu när hon inte kände sig som en nolla. Eller det kunde hon ju känna nu med, men hon var åtminstone vald. Vilket var vad hon ville bli, så nu kunde hon inte klaga.

Thalia hälsas av de andra och de pekar ut huset för henne. Ett med minor om som de tydligtvis skulle visa henne sedan. Måltiden avslutas och hon väntar vid elden på Andrew för att prata med honom.