Eragon [Privat rollspel]

Aily svarar inte.
"Lås in flickan. Jag vill tala med dvärgen" säger Galbatorix och vakterna släpar Aily därifrån.

Jag vill precis protestera mot att de skiljer AIly och mig åt, men biter mig på tungan, för det är land det dummaste jag kan göra just nu. När Aily är utanför rummet känner jag mig väldigt sårbar.

Murtagh följer efter och när vakterna låst in henne på sitt rum kommer han in och gör henne sällskap.

Galbatorix är alldeles för lugn. Han pratar med mig och går runt i rummet. Han hotar mig inte ens, men jag kryper ihop och vågar knappt röra mig.
"Din drake är väldit vacker. Vad heter den?"
Galbatorix röst är sammetslen.

"Varför flydde du inte?" frågar ha.

"Hon... Vad angår det dig vad hon heter. Om du hittar henne så kan du ju fråga henne."
"Sant. Och vad heter du?"
"Mitt namn är oviktigt."
"Jag beundrar ditt mod, dvärg."

"Jag ville veta ifall min familj var kvar i borgen" säger Aily och sätter sig på sängen.

"Du försökte döda mig!"
"Du är min fiende, och jag hade inget annat val, eller ska jag se på när mina vänner blir dina slavar?"
"Varför kom du till mig nu?"

Murtagh sätter sig bredvid.
"Jag är faktiskt glad över att du är tillbaka" säger han.

Jag svarar inte. Istället frågar jag hur han fick dvärgklanen jag är född i att samarbeta med honom.
"Det var enkelt. Ni dvärgar är giriga och stolta. Jag erbjöd de guld och övertygade de om att de kan vinna tillbaka äran bland dvärgarna. Sedan gjorde de precis som jag ville."