The Marauders - Always and forever [SV]

Bra!!!

Har ni tänkt på om det hände något intressant i Sverige i maj 1979??


13 maj, för att vara exakt.

Vad hände då nu igen?!??!!!?

Prins Carl Philip föddes då? (Tror det var då)

Fantastiskt!

Bonusmaterial del 3, here i come!!

Del 3
Stockholm

’’Kan du svenska också?’’ sa Remus med en blick på Lily i samma ögonblick som de ’’landat’’ i en gränd i Stockholm.
’’Några få ord’’, sa Lily.
De gick ut på Kungsgatan, och såg sig omkring. En rad affärer låg längs med vägen, och vännerna började strosa längs med trottoarkanten.
’’Vad hette hotellet nu igen?’’ sa Sirius.
’’Hotell Rosengården’’, sa Remus. ’’Få se... här...’’
Han tvärstannade framför en stentrappa, och de började gå uppför den. De sköt upp den gigantiska dörren och steg in i lobbyn. De gick fram till receptionsdisken. En blond kvinna, som enligt namnskylten hette Ingrid, tittade upp.
’’Hejsan, välkomna till Hotell Rosengården’’, sa hon. ’’Namn?’’
’’Ursäkta, jag förstod inte det där’’, sa Lily.
’’Åh, förlåt mig!’’ sa receptionisten, på engelska. ’’Välkomna till Hotell Rosengården! Hur var namnet?’’
’’Vi står på Evans, Lupin och Black’’, sa Lily.
’’Jag då?’’ viskade James.
’’Vi delar ju rum och det står på mitt namn’’, viskade Lily tillbaka. Receptionisten hade vänt sig om och räckte fram tre nycklar åt de.
’’Tak så mycket!’’ sa Lily. Receptionisten skrattade.
’’Tack själv.’’
Lily log, de vände sig om och gick upp för trappan till sina rum.
’’Jag tror jag sa fel’’ mumlade hon. ’’Jag har bara varit i Sverige en gång, med pappa och Petunia för flera år sedan. Min svenska är sådär.’’
James skrattade.
’’Vad blir det ikväll då?’’ sa Sirius. ’’Köttbullar och Ikea medan vi lyssnar på Abba?’’
’’Nej. Vi dansar som grodor och äter sill istället’’, sa Remus.
’’Det är i juni man gör det, Måntand’’, sa James och suckade. ’’Du är så efter.’’
’’Före, rättare sagt’’, muttrade Remus. ’’Det är ju maj...’’
’’Eller så kan vi bara hänga på hotellet’’, sa Lily.
De andra stirrade på henne.
’’Hon-som-planerat-varenda-minut-av-resan-med-massor-av-aktiviteter-sa-vadå?’’ sa Sirius och skrattade.
’’Vi har inte slappat en enda sekund på resan känns det som’’, sa hon. ’’Och vi har ju tre nätter i Sverige, det är två hela dagar. Vi har gott om tid.’’
’’Det låter bra, tycker jag’’, sa Remus.
’’Jag med’’, sa James och ryckte på axlarna.
’’Att bara hänga en stund skulle vara fint’’, sa Sirius. ’’Det ligger en pizzeria några meter från hotellet, vi kan hämta middag där och käka på hotellrummet.’’
’’Är inte pizza italie...’’ började Remus, men Sirius viftade bort honom.
’’Den är bättre i Sverige än i Storbrittanien i alla fall.’’
’’Pizza blir bra’’, sa James. ’’Då ses vi om några minuter inne hos oss?’’

’’Där ser ni, pizza behöver inte vara italienskt för att vara gott’’, sa Sirius. ’’Kan du skicka kebabsåsen, Måntand?’’
’’Nej, varför åka över hela Europa för en god pizza när man kan gå några meter?’’ sa Remus och räckte Sirius såsen.
’’Något svenskt måste vi i alla fall göra’’, sa Lily, reste sig upp och klev över några pizzakartonger för att komma till cd-spelaren.
’’Jag har lärt mig lite svenska idag, när jag hämtade pizzan hörde jag några svenskar som stod och pratade!’’ sa James stolt.
’’Vadå då?’’ sa Sirius.
’’Det är billigare på Gekås!’’ sa James och storlog. De andra skrattade.
’’Och vad ska det betyda?’’ sa Remus.
’’Det vet väl inte jag!’’ sa James.
Lily hade kommit åt Cd-spelaren och tryckt på Play. Ut strömmade de första tonerna ur Waterloo. Hon skrattade och satte sig på golvet igen.
’’Och Pippi sitter på golvet och äter, eller hur? Och hon är ju svensk’’, sa Lily och sträckte sig efter en pizzakartong.
’’Vem är Pi...’’
’’Det var inget’’, sa Lily snabbt. ’’Nå, vad säger ni? Ett parti svenskt luffarschack?’’

James vaknade nästa dag av ett triumferande utrop.
’’Jag har lärt mig mer svenska nu! Jamie, hallå, är du vaken?’’
’’Nej!’’ sa James bestämt och tryckte ner huvudet i kudden.
Lily skrattade och kom in och satte sig på sängen.
’’Ny smak varje dag på Burger King – endast tjugofem kronor.’’
’’Och vad ska det betyda?’’ mumlade James.
Lily slängde sig på sängen med en duns och ryckte bort kudden från James.
’’Ingen aning. Såg det i en reklamannons. Upp och hoppa nu, vi har en lång dag framför oss. Alla andra har redan ätit frukost.’’
’’Va?’’
’’Nej. Men Måntand och jag har gjort det. Vi tänkte läsa tidningen och komma ihåg jättemycket av texten för att sedan kunna prata svenska hela dagen idag, smälta in i mängden, och ni skulle beundra oss med vördnad utan att fatta ett dugg av vad vi sa.’’
’’Det gick bra?’
’’Nej. Vi fick lite problem med uttalet. Och det gick förbi massor av svenskar och skrattade åt oss när vi sa någonting.’’
’’Men hur visste ni vad det betydde?’’
’’Det gjorde vi inte. Vi chansade. Och uppenbarligen är inte ’’Lägg till citronpeppar efter smak och ta sedan en nypa chili’’ något man säger till varandra under frukosten. Konstigt, det var en bild på mat bredvid texten.’’
James mumlade bara något till svar.
’’Men upp och hoppa nu, allvarligt. Vi har en lång dag framför oss.’’
Ännu ett mummel.
Lily suckade och slog kudden i huvudet på James. Men han låg stilla.
’’Men sov då, sömntuta’’, muttrade hon och drog på sig sina sandaler. ’’Jag går och väcker Tramptass nu. Om en halvtimme hoppas jag att du är klar.’’
’’Öh...’’ mumlade James och gav sedan ifrån sig ett högt snarkande. Lily skakade bara på huvudet och gick ut. I korridoren fann hon en ilsken Remus.
’’Jag har knackat på i tjugo minuter’’, sa han argt. ’’Såhär var det alltid på Hogwarts, precis likadant. Sirius är den värsta sömntutan som existerar.’’
’’Efter James’’, sa Lily och suckade. ’’Han är omöjlig.’’
’’Kan inte vara värre än Sirius!’’ sa Remus och bultade på dörren till rum 108 igen.
’’Har inte Sirius rum nr...’’
’’Perkele! Voit nukkua rauhassa vai?’’ hördes en röst från insidan av 108 och Remus ryckte till. I samma sekund öppnades dörren till rum 110 och Sirius stack ut huvudet.
’’Tjenare! Är ni redan uppe?’’
Lily och Remus kastade en förfärad blick på honom. Han såg förbryllat tillbaka.
’’Vad är det?’’
I nästa ögonblick öppnades dörren till nr 108, som Remus stått och bankat på i en evighet. En kort, tjock man klädd i bara linne och kalsonger tittade ut.
’’Mitä helkkaria!?’’, sa han.
’’Åh...’’ sa Remus. ’’Fö-förlåt’’.
’’Vitun Brits!’’ sa mannen och smällde igen dörren. Lily och Sirius fnissade okontrollerbart.
’’Tyst med er’’, morrade Remus. ’’Vad var det för gubbe?’’
’’Finsk, antagligen’’, sa Lily mellan skrattattackerna.


Finska:
Perkele! Voit nukkua rauhassa vai? – Helvete! Kan man få sova i fred eller?
Mitä helkkaria – Vafan?
Vitun Brits – Jävla britter!



’’Slottet var så mycket finare än Buckingham Palace! Jag gillar verkligen Sverige, det känns så mycket... så mycket mer svenskt än England är...’’
’’Ja det hoppas jag’’, sa James.
Remus och Sirius skrattade.
’’Nej men jag menar, allt detta medeltida, riddare och kungar... det känns mycket mer som i sagorna här, Sveriges historia alltså...! Om man bara räknar mugglarlivet, det vill säga. Jag tror inte det finns så många trollkarlar i Sverige, några hundra kanske’’, sa Lily. ’’Få se nu... Nämen kolla!’’
Hon tvärstannade, vilket ledde till att James gick i hennes rygg, vilket ledde till att Sirius gick in i hans rygg, vilket ledde till att Remus gick in i hans rygg och de allihop utom Lily välte som ett domino.
När de rest sig upp och kastat en arg blick på Lily såg de sig om efter vad det var som orsakat Lilys utrop. En stor folkmassa stod ungefär hundra meter från slottet, viftade med svenska flaggor och hurrade.
De gick nyfiket fram, och Lily frågade en kvinna i trettioårsåldern;
’’Ursäkta?’’
Kvinnan vände sig om.
’’Ursäkta, sa du något?’’
’’Pratar du engelska?’’ sa Lily.
’’Lite grann!’’ sa kvinnan.
Lily log.
’’Vad är det som har hänt? Varför hurrar alla?’’ sa hon.
’’Sverige har fått en ny prins!’’ hurrade kvinnan. ’’Carl Philip Edmund Bertil Bernadotte!’’
Lily vände sig om till de andra.
’’Hörde ni!’’
’’Vad häftigt att det hände just nu när vi var här också!’’ sa Sirius.
’’Blivande kung!’’ sa James.
’’Nej’’, sa Remus. ’’Carl Philip har en storasyster om jag inte har fel.’’
’’Men det är väl bara sonen som kan bli kung i Sverige?’’
’’Det ändrades för några år sedan’’, sa kvinnan och log. ’’Det är vår kära kronprinsessa Viktoria som kommer bli drottning en dag. Men hon är bara två år, så det dröjer nog ett tag till dess!’’
Hon vände sig om och fortsatte hurra.
’’Coolt’’, sa James när de kommit ut ur folkvimlet. ’’Man är i Sverige en gång och då föds en prins.’’
’’Ja Taggis, det måste varit på grund av dig som prinsen föddes idag’’, sa Sirius ironiskt.
’’Varför inte?’’ mumlade James. ’’Nå, vad säger ni då? Ska vi gå och ta oss en selma?’’
’’Semla’’, rättade Lily.
’’Semela?’’
’’Semla.’’
’’Semelela!’’
’’Semla!’’
’’Smella?’’


’’Sverige var förresten inte riktigt så svenskt som jag trodde’’, sa James, ställde ner resväskan på golvet och drog igen dragkedjan.
’’Vad väntade du dig?’’ sa Lily och log.
’’Människor i blågula folkdräkter, små röda hus mitt ute i ingenstans, dalahästar, ostkaka varje dag... å nej, jag har inte smakat på ostkaka under hela tiden vi har varit här!’’
’’Du, jag har ätit ostkaka’’, sa Lily. ’’Och det är inte samma sak som Cheesecake. Du skulle hatat det.’’
’’Visst’’, sa James och ställde väskan vid dörren. ’’Nå, är du klar att gå?’’

Awsome! ♥
Sa du att det skulle bli julkalender också??

De sa ja!

Längtar! ♥

Du skriver så j***a awesome!!