The Vampire Diaries[Roll]

Caroline tittade på Klaus.
"Jag har inte lust med det här. Men det angår min bästa vän, och din bror kommer säkert fortsätta med sina patetiska lekar. Så, bara prata med honom eller något. Jag skulle gärna göra det själv, men jag har inte en så nära relation till din broder.", sade Caroline.
Det fick bära eller brista, bara hon försökte.

Damon tittade ursinnigt in i Elenas bruna ögon. "Gör aldrig sådär igen! Vet du ens vad du snackar om? Vet du ens vad du gav dig in på?" Efter en lång paus fortatte han lite lugnare. "Hörru, det är inte värt det. Vi kan döda Finn själva, mitt framför Klaus ögon!" Damon drog ett djupt andetag, han hade inte dolken. "Jag vet att vi inte har dolken, men Elena, vi kan hitta den!" Han ville verkligen döda Finn, han ville aldrig se det där avskyvärda belåtna leendet på Finn's läppar igen.

Stefan hade hört Damon.
"Klaus... Lyssna på oss. Du måste hjälpa oss"

"Mycket imponerande", sade Klaus åt Caroline. "Stefan, har ni övat in det här förut, eller improviserar ni bara? Och varför skulle jag hjälpa er? Ge mig ett gott skäl till det!"
Han hade inte tid med deras tjat om Finn, han skulle inte döda sin bror, även fast Finn var en idiot. Ännu värre skulle förmodligen hela hans så kallade relation med Caroline försvinna helt och hållet... med tanke på det...
"Vänta nu", sade han sedan och gjorde en gest mot dem. "Var det uppgjort? Att Caroline skulle följa efter mig? Hade ni en uppgörelse med Mikael?"
Den tanken hade inte slagit honom förut, den kunde vara sann, att han hade blivit lurad.

"Vad snackar du om. Mikael är väll död?" säger Stefan förvånat.

Caroline blev arg, på grund av Klaus dumhet.
"Alltså, du är ju sjuk. Mina vänner är inte ett direkt fan av dig Klaus, men en uppgörelse med Mikael? Det är ju fan patetiskt", sade Caroline ursinnigt.
"Du är omöjlig, bara prata med din bror! Är det en omöjlig uppgift? Jag förstår ingenting av det här, men om du inte är villig att hjälpa till så. Okej, då behöver vi inte din hjälp. Vi klarar oss utmärkt själva", sade Caroline med ett fejkat leende.

"Är jag patetisk?"utbrast Klaus utan att ens bry sig om Stefan längre. "Så bra då, att jag är patetisk. Men inte lika patetisk som dig, som först hatar mig och sedan plötsligt pratar med mig som om jag vore en jävla martyr!"
Hans nerver hade brustit och han praktiskt taget skrek på Caroline, inte för att hon gjort något. Men han kunde inte kontrollera sin ilska.
"Senaste gången jag talade med Finn, så var han skadeglad över att jag skulle dö! Som om jag skulle kunna gå fram till honom och fråga varför han vill döda er? Om någon är sjuka så är det ni!"

"Jag sa inte att du var patetisk, men det du gör är patetiskt. Men nu har jag ändrat mig, du är patetisk!", sade Caroline surt.
"Tyck det du, sjuk eller inte, vi behöver inte din hjälp. Eller det gör i alla fall inte jag, men tydligen Stefan", sade Caroline och tittade menande på Stefan.
"Varför hans hjälp? Eller han är säkert inte ens till hjälp.", sade Caroline och blängde på Klaus.

Elena tittade surt på Damon.
"Men om erat liv stog på spel..." Elena ryser.
"så bryr jag mig inte..." viskade hon.

(( god damnit, jag skrattar seriöst åt deras konversation - som ett gammalt par! HAHAH ))

"Bra, att du fortfarande kan ändra åsikt..."muttrade Klaus. "Varför söker ni ens upp mig ifall ni inte behöver min hjälp då?"
Han förstod verkligen inte deras problem, först ville de döda honom och nu ville de ha hans hjälp och efter det så skulle de vilja döda honom igen! Det var patetiskt.
"Du gör inte så mycket själv du heller..."fortsatte han surt.