We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas gör tummen upp och nickar instämmande. "Såklart jag kan" skrattar han och kliar sig sedan på hakan och stör sig enormt på sitt skägg. Om han ändå ska ha skägg kunde det i alla fall vara lite längre och inte stickigt.
"Jag vet inte om mina föräldrar är hemma, så jag vet faktiskt inte" svarar Tom och ser sig om för att se vart dem befann sig någonstans.

Nikki bara ler roat "ja när du visar mig ett körkort åker jag emd dig" sa han och funderade sedan "jag kan se om min far är hemma" sa han och ringde till sin far
"Ja det är Halt!" sa hans far och han kunde ha jubblat då han fick höra sin fars röst igen
"hej det är jag, skulle du kunna hämta mig och en kompis? bussen gick sönder och lärarna vill att föräldrarna kommer och häntar oss" sa han och tänkte att det var bäst att säga så
"Ja det kan jag, jag åker nu, stanna vid bussen då" sa hans far och la sen på
"han hämtar oss" sa Nikki lättat

((En fråga bara: Slutar rollspelet redan? :O HAr tyckt att det har gått så himla fort :'( Fast dem andra inne i huset är ju fortfarande kvar som sagt ))

Thomas pillar på sin axelrem då Nikki pratar i telefonen och stänger ute deras röster. Eller i alla fall Nikkis eftersom det var endast hans röst han kunde höra. Tom kollar upp på honom när han sedan pratar med Tom och han ger ifrån sig ett glatt leende. "Bra" säger han och tar med sig Nikki på den lilla stigen som leder till vägen som ligger några minuter bort. Det kommer han faktiskt ihåg, att man skulle gå på en stig för att komma till vägen.

(haha jag vet inte xD asså det är ju bara du och jag som rollspelar xD haha vi kan ju återgåt till vad man nog kallar ett "normalt" liv xD)

Nikki var riktigt glad över att han pappa var hemma och inte ute på nån resa.
"Bäst vi sätter oss i bussen så länge, de är ganska kallt ute" sa Nikki och gick på bussen och såg att den såg ut exakt lika dant som den gjort när de lämnat den

(Man kanske kan göra ett nytt rollspel då dem är tillbaka i skolan igen eller något Är lite intresserad av deras relation till varandra just nu xD )

Thomas sätter sig i förarsätet och trycker på en massa knappar och gör motorljud. Han känner sig liten igen då han sitter och drar i växelspaken och vrider på ratten. "JAg säger ju att ajg är världsproffs på att köra buss!" skrattar han och vrider om nyckeln då han får syn på den. Bussen rycker till och börjar låta och kör några meter innan Tom tar bort foten från bromsen. "Men va? Den funkade ju inte...?" säger han och kollar på Nikki.

(haha ja det skulle vi kunna göra xD haha ja jag tkt det faktiskt var roligt ^^)

Nikki ser förskräckt på Tom "stäng av den innan du crashar den" säger han förskräckt och håller i sig "det vet vi ju inte egentligen, allt vi vet är att de sa att den inte fungerade" sa Nikki lågt ser på Tom "snälla stäng av den innan vi hamnar i diket"

Thomas vrider om nycklarna igen och motorn tystnar. "Jag sa ju att ajg är proffs på att köra... i alla fall på att få igång bilar" säger han tyst och kan inte hålla sig för skratt sen. "Vad har vi egentligen varit med om?" skrattar han och går och sätter sig i sätet bredvid Nikki.

"Jag vet inte om jag håller med dig där, men visst" skrattade Nikki och lutade sig mot Tom "jag vet inte och jag vill helst inte tänka på det, det huset ger mig kalla kårar" sa han och såg på en bil som kom körande och han andades ut när det var hans far
"Det är min pappa" sa han och drog med sig Tom ut och hans far stannade bilen och klev ut
"Vad har du nu ställt till med" skrattae hans far och kramade om Nikki
"Jag måste nog ha petet på bussen eller något" säger han glatt och är glad över att se sin far igen
"pappa det här är Tom, Tom det här är min far Halt" sa han leende

Thomas ler svagare och ger honom en axelryckning. "Jag är nog för chockad och glad över att komma ut från det där så jag kan inte tänka mig just nu på hur det var där inne" säger han och suckar lättat. Han snubblar sedan efter Nikki ut ur bussen igen efter en stund då Nikkis far kommer körande i en bil.
"Thomas" introducerar han sig och sträcker fram handen även fast Nikki redan har sagt vem han är.

Halt tar handen och skakar den "artig pojk" sa han leende och gick mot bilen och Nikki drog med sig Tom och satte sig i baksätet med honom.
"vart är resten av klassen då?" frågade Halt
"Öh...de skulle sova i huset men vi hade ingen lust att sova i ett kallt hus" sa Nikki lågt "är det okej om Tom sover hos oss?" frågade han
"Ja det går väl bra, jag skall iväg tidigt i morgon och då är jag glad om du har sällskap" sa han och Nikki log lite och såg på Tom "ja om du vill asså? annars kan vi köra dig hem" sa han