prs yehet & kkaebsong

Joshua håller inte alls med, nej vargar har alltid varit vackra i månskenet, men han bestämmer sig för att inte ta upp det. Komplimangen värmer dock, får honom att vilja tro på Zihaos ord. Ett litet bekymmer dyker dock upp, då könsskillnaden än en gång går dem på nerverna, Joshua kan än en gång inte hålla sig själv från att skratta till. Även om det kan vara rena helheter, älskar han det.
"Hmh, om du dela med dig lite av din längd skulle vi inte ha dessa problem," viskar han med ett starkt leende över läpparna. Sextonåringen sträcker på sig, innan han fångar upp Zihaos läppar med sina betydligt lättare.

Zihao fnös och skakade på huvudet.
”Du vet redan att jag aldrig skulle dela med mig av min fantastiska längd”, påpekade han och bet löst i Joshuas läpp. ”Jag råkar faktiskt tycka att dina hundrasjuttio någonting centimeter är väldigt charmiga”, fortsatte han och knäppte till den yngre löst i pannan. ”Även om de nu råkar resultera i både ryggskott och nackspärr.” Sextonåringen var nästan äckligt utsökt, både när det kom till utseendet, doften och smaken på de fylliga läpparna. Zihao hade god lust att äta upp honom, nästan ordagrant.

"Jo, jag vet. Men det var värt ett försök," påpekar Joshua med armarna runt den andres nacke. När Zihao släppt taget om hans läppar med tänderna, låter sextonåringen sig själv bita löst i den äldres underläpp. "Charmiga?" Upprepar Joshua och låter huvudet falla på sniskan med ögonen fästa i den andres. Halvt irriterat masserar han sin panna, som varit offer till en knäppning. "Jag tycker de är hemska."

"Då måste jag tyvärr tala om för dig att du har fel", sade Zihao och fuktade läpparna när Joshua nyss bitit honom. "Det finns ingen aspekt hos dig som är ens i närheten av hemsk", försäkrade han tyst och strök med läpparna över den andres komplett felfria panna. Samtidigt som han tänkte sluta ögonlocken och ta in den härliga stunden, hindrades han dock av en girig, loj röst.
"Usch, jag tror jag måste gå och kräkas", klagade Xavier som tydligen stått och tryck någonstans bakom ett hörn. "Ni är patetiska."

"Tack," viskar Joshua med blicken fäst på eleven framför sig, granskar de slutna ögonlocken och lugna dragen. "Det finns det inte hos dig heller." Faktumet att Zihao blivit biten av en varulv är säkerligen hemskt, men det får inte sextonåringen att gilla honom mindre. Inte alls, och han hoppas innerligt att den äldre förstår det. Dock kan han inte ta sig i kragen och berätta det för Zihao då en viss slytherinelev avbryter dem. Rösten får huden att bli alldeles knottrig under den mjuka långärmade tröjan. Händelserna under tidigare dagar stryker sig framför ögonen på Joshua, får honom att vilja skydda sina nyckelben och resten av kroppen från Xavier.
"Gå och kräks du, vi har inte direkt bett dig att stå där." Muttrar han, hoppas att han inte skakar på rösten.

Varför måste det vara just Xavier? Varför kunde det inte ha varit någon som inte fick blodet att koka inom Zihao?
"Jag håller med Joshua, varför tittar du om du nu ändå tycker att det är så hemskt? frågade sjuttonåringen och höjde ett ögonbryn. "Men du kanske är för korkad för att flytta på dig, vad vet jag?"
Xaviers ljusa ögon smalnade med ens till springor samtidigt som han granskade paret. Avskyn speglades tydligt i den hatiska blicken, gick absolut inte att ta miste på.
"Hm, en smutsskalle och en varulv...vilket gulligt par..." Samma sekund som orden lämnade idiotens läppar, tappade Zihaos ansikte precis all färg och lämnade honom kritvit stående bredvid Joshua. Helvete, han hade definitivt stått och tjuvlyssnat på dem.

Hjärtat sjunker drastiskt när Joshua väl uppfattat den andre sjätteårselevens ord. Fan. Fan. Fan. Varför hade han ens nämnt det? Ögonen knipa ihop en kort stund, som att det ska få det hela att gå bort. Dock är Xavier fortfarande precis framför dem när han öppnar ögonen igen, vilken osis. Blicken glider upp till en likblek Zihao bredvid sig, och försiktigt stryker han sin hand över sjuttonåringens arm. Osäker på om det kommer kunna lugna honom någonting alls eller inte.
"Herregud, har du verkligen ingenting bättre för dig än att tjuvlyssna på folk? Jo tack, vi är ett väldigt gulligt par." Joshua vet inte vad mer han kan säga, att tvärt erkänna att Zihao är en varulv och be om Xaviers tystnad är inte någonting som hamnar på förstaplats. Nej, långt ifrån faktiskt.

"Nej, det har jag inte", halvt sjöng Xavier, med ett hånleende på läpparna. "Tror ni att han kommer få gå kvar på skolan när jag talat om precis för varenda levande själ vilket slags vider det är som rör sig bland dem? Och när han är ur bilden...då kommer jag fortsätta med mina små vackra utsmyckningar. Nyckelbenen var bara en börja-" Där brast det för Zihao, som fann sig sittandes över den andre slytherineleven.
"Dags att dö, jag har gjort det förut...hur svårt kan det vara att göra det igen?" frågade sjuttonåringen med vilt uppspärrade ögon varefter han slog till Xavier tvärs över ansiktet. Ett slag, två slag, tre slag...Han kunde inte förmå sig att sluta, det bara gick inte.

Jo, det finns ju bara så mycket hat och grupptryck som Dumbledore kan kämpa emot. Joshua är tvärsäker på att rektorn inte skulle ge sig i första hand, men om alla föräldrar får reda på att det strosar runt en eleven som blivit biten av en varulv i korridorerna. Vad skulle de då göra? Demonstrera? Sextonåringen väcks dock upp från sina tankar när Zihao sitter över Xavier med knytnäven i högsta hugg.
"Zihao!" Visserligen har inte sextonåringen en chans i ett slagsmål med dessa två slytherinelever, men om sjuttonåringen tar kål på en elev, då är det definitivt kört. "Sluta, vi pratar bara med Professor Dumbledore om det, okej?" Försöker han att resonera och greppar tag om sjundeårselevens arm. Förhoppningsvis kan Dumbledore relligera den vidriga råttan.

Det fanns ingenting som kunde få Zihao att återvända till verkligheten, förutom en sak. Eller snarare en person - Joshua. När sextonåringen lade en hand på hans arm, frös han till och vände långsamt blicken upp mot den andre.
”Samma sekund som jag släpper honom, kommer han genast springa iväg och skvallra...Han är fan mästare på att sprida rykten”, sade sjuttonåringen långsamt och sneglade ner mot Xavier. Blodet sprutade ur den brutna näsan och de förut hånfulla ögonen var uppspärrade.