Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

( A )
Abigale ser med mjuka ögon på flickan som sitter mitt emot henne i båset i det mysiga lilla värdshuset.
- Oroa er inte, Ni kommer att få riktigt god mat, jag ska personligen se till det fröken Scarlett. Säger hon och kramar mjukt flickans hand för att muntra upp henne,
- Sen så förstår jag varför han inte följde med. Du måste tänka på att han har obligationer och saker att sköta. Sedan så är det svårt för honom att resa på det här sättet. Han reser fortare än vad vi gör om han får resa på att en så skulle det bara ta honom två nätter att resa dit vi ska. men han kan inte resa i solljus så han skulle inte kunna resa i vagn med oss på detta sättet. Sedan är det otroligt jobbigt för honom att vara så nära er under så lång tid och jag tror att han är rädd att han inte skulle kunna behärska sig. Herr Blackwood skulle inte vilja utsätta er för den faran fröken Scarlett. Säger Abigale oh kramar flickans hand. Sedan släpper hon taget och dricker lite vatten. Maten på tallriken är slut. Hon ser med snälla ögon på Scarlett.

( N )
Nicolai ser på Belle medan han rullar glaset mellan sina händer. Han går fram till henne och låser dörren bakom henne med nyckeln han har i sin ficka.
- Belle, var vänlig och sätt dig på stolen där. Säger han och pekar på stolen där hon satt när hon skrev på kontraktet. han ställer sig framför sitt skrivord oh lutar sig mot det, han sväljer det sista i glaset och ställer det bakom sig.
- Belle, d är medveten om att jag äger dig och att jag kan göra som jag vill med dig och din kropp, du är medveten om att det ingick i kontraktet som du skrivit på? Frågar han och ser på henne med hårda, bruna ögon.

- Ja det kanske är bäst att han får vara utan mig en stund. Kanske det är bäst så.
Hon log och nickade.
- Jag tvivlar inte på er Abigale Ni är en riktig snäll människa.
Hon sa det sista för att inte få uppmärksamhet på sig och hon såg oroad ut.
- men jag har ätit upp och ska gå bara en stund. Jag kommer snart.
Hon reste sig upp och började gå.

(Belle)
Hon svalde och såg på honom medan han gick förbi henne och låste dörren Hon gjorde som han sa och satte sig.
- Ja jag är medveten om det herre. Jag är eran men jag.
Hon såg upp
- jag förstår inte vad ni vill mig nu.

( A )
Abigale ser på Scarlett medan hon lämnar värdshuset. Sedan går hon och betalar för maten och vandrar sedan till Vagnen för att vänta på Scarett.

( N )
Nicolai ser på henne och lägger sina armar i kors över sitt breda bröst.
- Det finns en sak som kommer hända idag, du kommer att träda in i ett annat liv. Du kommer inte spendera ditt liv här, du kommer spenderaevigheten här. Du kommer att bli en odödlig. Precis somButus och Abigale, inte som mig, men som de är. Du kommer fungera hyfsat normalt men du kommer inte ha några av dina mänskliga behov eller männskliga brister. Säger han och ser på henne med bestämdaögon,
- Jag är en odödlig, jag är en vampyr. Scarlett kommer att bli en vampyr och du kommer stanna med oss i all evighet. Säger han med bestämd och iskall röst.

Hon kommer sedan ut från uthuset och mörkret hade lagt sig över byn. Snön hade börjat falla och hon såg på kusken som öppnade dörren för henne och hon klev in igen och bredde ut filten över benen och log.
- Då far vi men klarar hästarna verkligen av den här pressen?

Hon blev kall och var nära på att resa sig men gjorde det inte Hon svalde och kände hur skräcken lade sig över henne Om hon itne gjorde som han sa skulle hon dö. Ho n såg ner.
- ja min herre. Jag är eran och är till eran tjänst till evigheten går ut.

( A )
Scarlett hoppar n i vagnen och lägge filten över sina ben, Abigale ser på henne och är lite glad över att hon inte fryser eller är för varm någonsin.
- Då far vi, men klarar hästarna verkligen av den här pressen? Fråga hon Abigale, Abigale ser på henne och ler.
- Oroa er inte för det fröken Scarlet, vi ska byta hästar imorgon i en by. Så de delar på bördan och sedan byter vi tillbaka när vi åker hem. Svarar Abigale och ler. Vagnen börjar rulla.

( N )
Han kan höra hur Belles hjärta sår otroligt snabbt och hårt,
- Belle, du behöver inte var nervös. Att bli odödlig gör inte ont, du kommer må lite dåligt och vara trött men du kommer inte känna någon smärta när du blir odödlig på det här sättet. Men det kommer bli en tor omställning för dig. Säger han och ser på henne.
- jag vill att du går till ditt rum och är ledig resten av natten, imorgon kommer Sieern, hon är en form av förrollerska och hon kommer utföra ritualen och allt annat. Säger han och ser på henne.

Hon nickar och hon kryper ihop.
- Jag ska börja brodera i morgon när jag ser ordentligt.
- jag hoppas du kan förlåta mig
Hon såg på henne i mörkret och log mjukt.
- Kan du berätta om Nicolai för mig? När han var ung.

(Belle)
Hon såg upp och såg sedan ner och hon nickade Reste sig men svajade till. Men fort drog hon sig upp nickade.
- Det ska bli sir. Jag ska ta det ledigt och jag är er evigt tacksam för jobbet.
Hon neg och såg upp på honom.
- Ni förstår mina föräldrar är döda sen 4 år tillbaka. Jag anser att det här är min familj nu.
Hon log svagt och såg på honom efter att ha sneglat på dörren.
- Kan ni låsa upp först?

( A )
Hon ser med glittrande ögon på Scarlett, månens sken skiner in genom fönstret på vagnen.
- Vad skulle ni vilja veta fröken Scarlett Frågar hon medan hon plockar fram fem strumpstickor, ett svart garn och ett rött garn. Hon börjar att maska upp på stickorna medan hon väntar på att Scarlett ska ställa sina frågor.

( N )
- Självklart Belle. Säger han och låser upp dörren åt henne, sedan flyttar han sig så on kan gå förbi honom.

- Hur var han som barn?
Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
- Älskade han sin familj?


(Belle)
Hon såg på honom och nickade tacksamt innan hon gick ut. Sedan försvann hon in till sig och lade sig i sängen. Slöt ögonen men kunde inte somna utan skräcken hemsökte henne redan och hon vred sig.
- Snälla gud hjälp mig att vara stark.

( A )
Abigale fortsätter lugnt att sticka, runt runt, maska efter maska.
- Han var ett lyckligt barn, han studerade hårt och fyllde alltid slottet med skratt. Han var ensamt barn, inga syskon men han fick villkorlig kärlek från sina föräldrar som han älskade tillbaka minst lika mycket. Han var ett riktigt busfrö när han kunde, hittade på hyss, var ute för länge och sprang i korridorerna. Men han var också välbärgad och skötte sig exemplariskt när det krävdes av honom. Han hade en hund, det var en stor sak som följde honom vart han än gick, skyddade honom och tog hand om honom. ibland red till och med Herr Blackwood på hunden, så stor var han... Berättar Abigale,
- Något mer ni vill veta fröken Scarlett?

Hon log när hon lyssnade och försökte se Nicolai som liten och log bredare och nickade.
- Ja det var så jag såg honom. Som det han var oh är. En person som bryr sig om vad han känner för etikett och de han älskar.
Hon log.
- Det är bra. Jag ville bara veta det