Narnia

Andrew stirrade på banan. Förhoppningsvis kunde hans bågskytte gjort hans styrka i armar bättre. Men med hans tur skulle han väl tappa fästet redan i början. Inte för att han skulle behöva skämmas, de flesta föll en bit in i armgången.

Sam gör sig beredd och Percy räknar ner, "3, 2, 1, BÖRJA" skriker han och Sam kastar sig fram, mest för att hon inte hur läge hon skulle orka med att gå armgång helavägen men hon ville inte förlora hon hatade att förlora eller att misslyckas.

Andrew visste att om han inte klarade armgången en bit före Sam så skulle hon vinna. Inte för att banan var klar där utan för att man skulle simma flera längder i vattnet i slutet, och han var en ganska långsam simmare.
När Percy skriker ut börja, så tar han det ganska lugnt de första tagen, för att veta att han faktiskt kan hålla sig kvar. Sedan ökar han taktiskt tempot.

Vid slutet av banan börjar Sam känna mjölksyran komma och hon är tvungen att vila, det vill säga med ena armen hängande och så lika med den andra sedan. Sedan fortsätter hon och är inne i sitt att hon inte märker vare sig Andrew, Percy eller den lilla grupp av beskådare som samlats.
Hon hoppar sedan vigt ner på plattformen vilar några sekunder, tar tag i repet och börjar ta sig upp för den branta backen.

När Andrew når plattformen så är Sam faktiskt en liten bit bakom honom. Han, efter någon sekunds vila, börjar snabbt klättra med hjälp av repet uppför den ytterst onödigt branta backen.
Det var ytterst jobbigt, det hade han erkänt efter bara några armtag vid armgången. Och det tog ett bra tag att komma upp för branten.

Då Sam befinner sig på backen inser hon att hon är efter och med en kraftansträngning tar hon sig snabbare fram så hon kommer att hamna lika Andrew. Men då hon finner sig på högsta punkten och intalar sig att inte se ner då hon lider av höjdskräck gör hon just detta och bleknar då hon ser människorna där inunder, flera meter inunder. Hon börjar darra kraftigt och är tvungen att sluta ögonen för att koppla bort känslan av att svimma. Blundandes tar hon sig sedan, så snabbt hon förmår nerför nätet.

Andrew bestämmer nästan sig för att bara åka rakt nerför nätet. Men sen tog han ett vettigare beslut, att klättra ner. Så snabbt han kan klättrar han nerför nätet och snart når han marken. Han tillåter sig själv att vila i fem sekunder innan han hoppar ner i bassängen för att simma längderna, som tydligen var fem i antalet.

Då Sam väl är nere vågar hon öppna ögonen och ser att Andrew redan är i basängen, med ett snabbt hopp och ett perfekt dyk är hon i efter honom och snart även ikapp honom, det var fem längder, inte vidare mycket enligt Sams smak då hon brukade simma än mer för att träna och hålla sig smal.

Efter några minuter har Andrew simmat de fem längderna. Det tog längre tid för honom än vad det tagit Sam, vilken överraskning. Så fort han stigit upp ur bassängen blåser något honom och hans kläder torra.
"Ja, du vann", sade han med ett leende.

Sam som inte ville visa hur glad hon egentligen var, log bara och sa, "Ja, jag gjorde det." men hennes ögon glittrade och hon log stort. Lika mycket som hon hatade att förlora lika mycket älskade hon att vinna. "Fast jag gör aldrig om det." sa hon med en rysning och tittade på högsta toppen på banan.