PRS mellan Ida och Hermione gragner

-Du ska lämna min syster ifred. Jag ger dig en chans till Jonte. Släpp henne! svarar hon.
-och annars frågar Jonte och flinar.
-Jag vill inte skada dig men det verkar som att jag blir tvungen. du väljer svarar hon men lugn röst.

- Eller hur vad ska du göra sa han med ett flin i ansiktet. Han tog sin trollstav och rispade upp ett litet sår vid Elenas hals. En liten blodstrimma ran flyttande ut i vattnet. Elena skrek men Jonte tog sin hand runt hennes mun. Elena sparkade med sina föter och slogs med armarna vilt för att kunna ta sig loss.

-Elena är inte min syster, du kan skada henne hur mycket du vill. Det skadar inte mig svarade hon lika lungt som innan. Hon va säker på att hennes plan skulle funka.

Elena stannade upp i en rörelse och tittade på katara med ledsna ögon hon slappnade av och lät jonte ta tag runt hennes armar i ett bra grepp. Sen så kännde hon hur allt försvan i ett sug och hon kunde inte andas. sen fick hon luft i lungorna. Det var länge sen hon fick det och hon drog ett djupt andetag inan hon fick ett ryck i armen och såg jonte släpa henne till ett hörn i huset och knäppa upp hennes händer i kjedjor i väggen. Där blev hon sittandes på det smutsiga golvet och kännde hur dom ruttna plankorna knarrade under hennes fötter.

Katara såg slaget komma innan hon kände smärtan och föll till botten. Hon slog i den leriga sanden på botten av havet och kände smärtan. Jonte hade kastat en förbannelse på henne och sedan simmat iväg med Elena. Katara hörde hur dom andra började vakna. Hon kunde inte röra sig men hon va tvungen!

efter ett tag började Elena vänja sig vid att andas luft och att andvända sina muskler på ett annat sätt. Hon började längta efter safira och sebbe. Den böejade värka ennu mer vid armarna och Elena ville gråta men hon FICK inte visa sin svaghet hon var stark.

Katara såg hur Vera reste sig upp. Katara försökte sjunka in i sanden och försvinna men vera hade redan sett henne. Vera gick fram mot henne. Hon av säker på att Vera skulle mörda henne men istället sträckte vera ut en hand. Katar tog den försiktigt och men gemensamma krafter lyckades Katara komma på fötter.
-Dom vaknar snart,skynda dig härifrån säger Vera.
-Nej jag tänker inte lämna dig här med dom här monstren svarar hon.
-Skynda dig svarar Vera!
Katara kramar om henne och simmar sedan upp mot ytan så fort hon kan.

Jag ska bara hämta kath och DU stannar här väste jonte till Elena. Hon suckade och såg hur han transferera såg och kom snart tillbaka med kath i famnen och sitt gäng runt omkring sig. Han ställde ner henne på en smutsig säng sedan så vände han sig mot elena och sa.
- Det gär är ditt fel.
Elena skackade på huvet.
- Jag gjorde ingenting jag lovar sa hon med liten röst.

Katara förstår att hon inte kan rädda Elena i samma stund som hon får syn på Jontes gäng. hon hör röster,det är jonte och hans gäng,kath och..Elena! hon hade koncentrerat sig och transfererat sig. Hon dykte upp utanför en grotta. Den lila smäll som hon gav ifrån sig när hon dök upp hade varigt nog för att avslöja henne.

- Va va det sa jonte plötsligt.
Elena pallade inte bry sig hon bara hängde i sin obekväma sits och gav upp.
-Kath stanna hos Elena jag går ut och kollar sa Jonte.
Kath såg på honom.
- Måste jag.
- Jag ska bara kolla vem det är sa Jonte med snäll röst och kysste kath och gick ut.