(PM)Jag hatar din blotta existens

Meer! xc Den här ffn är så JÄVLAAWESOMIGTAZUMSOICANDIETODAYIFYOUNOTGIVEMORREEETOMEEE!
Och jag vill bara strypa de elaka tjejerna >:I Jag ska stoppa de i frätande syra, sedan ska jag ta en motorsåg och stycka dom med, sedan återuppliva dom igen och ge dom ännu mer tortyr >

Jag tycker du borde gå med i CA.

Håller med om att du borde gå med i CA. Och tack för tipsen, förresten.

Kan man fortfarande gå med i CA? I sådana fall är jag med!

Självklart kan man fortfarande gå med.

me to ^•^

Ingen Didica, men slutet har jag vetat redan från början ^^

Faktum är att det börjar lida mot sitt slut nu. Jag har fått med i stort sett allt mellanspel som jag vill ha med, så nu är det dags att knyta ihop de sista lösa trådarna... typ >_>
Dock kommer det minst sju kapitel till, och jag skulle inte bli förvånad om det kommer ännu fler ^w^
----------------------------------------------------
Jess
”Okej, var tysta nu! Jag försöker faktiskt starta en lektion här, och den lektionen handlar inte om babbelförhäxningar”, säger professor Corneille och klappar hårt i händerna för att få allas uppmärksamhet. Jess hör att det fortfarande mumlas på vissa håll men vet att hon inte kan göra något annat åt det än att själv sitta tyst. Vem skulle hon ens prata med?
”Dagens lektion är väldigt komplicerad, och jag tvivlar på att mer än ett fåtal kommer at ha lyckats med uppgiften när lektionen är slut. Vi ska förvandla fåglar till kattungar”, säger Cornielle och lyfter upp en stor fågelbur på katedern. Mellan de tjocka järnstängerna ser Jess korpar som sitter så sammanpressade att det är ett under att de ens kan andas. ”Eftersom det är ett äggdjur som ska förvandlas till ett däggdjur så vill jag bara säga att det här är det mest komplicerade som ni har gjort hittills. Djuren är uppbyggda på olika sätt och därför blir det svårare än tidigare. Vanliga fel är att katten har fjädrar eller näbb. Ställ er på led så delar jag ut en korp åt var och en.”

Jess’ korp stirrar olycksbådande på Jess som tittar tillbaka in i korpens svarta pärlögon med en närmast skräckslagen blick. Korpen känns farlig, som om den kommer att bita henne när som helst.
”Trollformeln är Transmutatio species, och den enda rörelse som ska göras med trollstaven är att rikta den mot djuret som i det här fallet är en fågel. Glöm inta att ni även måste tänka på djuret som fågeln ska förvandlas till, försök att koncentrera er på att se fågeln bli en kattunge eftersom det är enklast. Så, sätt igång! Ni har fyrtio minuter på er”, säger professor Corneille och ser uppmärksamt ut över klassen.

Jess stirrar stint in i korpens ögon och försöker med sin blick förmedla att hon är ledsen för att hon måste göra det här. Samtidigt försöker hon intala sig att korpen kanske inte alls tycker att det är så dumt att bli en kattunge, tänk om den till och med längtar efter att få päls och svans? Jess suckar tungt, självklart är det inte så!
”Transmutatio species”, mumlar Jess och försöker se hur korpens stjärtfjädrar blir längre och längre för att sluta som en kattsvans.

”Hmm Catterholt. Ingen kattunge, men nära nog. Jag ger dig ett T”, säger professor Corneille och ger Jess ett leende innan hon krafsar ner något på sig skrivskiva. Jess klappar frånvarande sin katt som definitivt inte ser ut som en kattunge. Inte för att den ser gammal ut, katten är helt enkelt för stor för att vara en kattunge.
Ljuset från fönstret som Jess sitter bredvid får kattens päls att gnistra i en blå nyans och katten lägger huvudet på sned när dess blågröna ögon stirrar på Jess med pupiller som är precis lika svarta och djupa som korpens ögon har varit. Jess sväljer hårt – hon vill inte lämna katten här! Vem vet vad som kommer att hända i så fall?

”Uhm, professorn?” Jess är ensam kvar med Cornielle i klassrummet och hon håller katten tätt intill sig i famnen.
”Ja Catterholt?” Corneille tittar inte upp från sin skrivskiva men Jess tar för givet att professorn ändå lyssnar.
”Ä-är det okej om jag behåller m-min katt?” stammar Jess nervöst fram. Professor Cornielle lyfter på huvudet och granskar Jess med en prövande blick.
”Din katt? Din katt? Jag kan inte minnas att jag någonsin har sagt att katten är er efter att ni har förvandlat den, kan du?”
”N-nej mademoiselle”, mumlar Jess och stirrar skamset ner i golvet.
”Jag får tyvärr inte dela ut skolans material till elever åt höger och vänster, så du får tyvärr inte behålla katten”, säger professor Cornielle och reser sig upp. ”Om du ursäktar så måste jag titta till bokhyllan på andra sidan rummet nu, jag förväntar mig att du lägger in katten i den tomma buren, men jag tänker varken kontrollräkna burarna eller kattungarna. Förstått?” och med de orden går Cornielle mot andra sidan rummet och ställer sig med ryggen mot Jess.
”Ja, tack så mycket!” utbrister Jess leende och puffar milt in katten i den tomma buren innan hon tar upp buren i famnen och skyndar ut.

Jättebra!!!!

Synd att det är så lite kvar

Azum!

JätteBra!