PRS Lupple & Medi

"Lupe hotellet är närmare." Hon såg på honom och såg på honom.
"Det är det bästa vi kan komma på." Hon såg oroligt på Willow som hade fått lite färg tillbaka men var fortfarande blek och låg livlös i Dorians famn.
Tristan såg på sin bror och sedan på Alexander.
"Ska jag hämta saker från sjukhuset? Så som tvättlappar och annat?"

Dorian nickade sakta. "Okej du har rätt." Sa han och smekte henne lätt över kinden.
"Var stark, lite till." Viskade han mot henne och började sedan gå igen.
Alexander såg på Tristan och nickade.
Han tog upp papper och penna och skrev snabbt ned. "Allt detta behöver jag från sjukhuset." Sa Alexander och gav över pappret till Tristan och tog sedan upp ställningen igen och Dorian började springa och Alexander höll jämn takt med honom. Armelle sprang på taken och höll uppsikt.
Lathan sprang bakom dem. Det var tur att det hade börjat mörkna.

Dorian stannade i en mörk gränd vid hotellet. "Lupe." Fräste han lågt och höll sig tryckt mot väggen med henne nära sin kropp och Alexander och Lathan stod i en tätt ring omkring honom och Willow.
Armelle befann sig på taket och tittade intensivt omkring byggnaden.

"Ska bli." Tristan sprang iväg. Det skulle inte vara några problem att få sakerna. De kände till Willow och han skulle säga Alexander var i hennes vård just nu.
När han väl fått alla saker sprang han mot hotellet och såg sig om.

"Ja?" Lupe såg upp och såg den bleka Willow.
"Jag ger er ett rum." mumlade han och räckte honom en nyckel och såg oroat på honom.
"Vem är människan?" Han pekade på mannen i Lathans grepp.

"Skriv inte upp någonstans Lupe och ge oss ett med närhet till olika flyktstrategier." Sa Dorian allvarligt och tog emot nyckeln. Det skulle säkert vara bra.
"Krypet som höll henne fången och som lyckades göra mig medvetslös genom att be eller nått." Muttrade han argt innan han läste på nummerbrickan.
"Vi måste hoppa." Sa Dorian lågt och Alexander nickade och de hoppade upp till en balkong som stod öppen och klev in i den och gick vidare till sitt rum.

Lathan såg på Lupe. " Vi litar på dig att hålla detta mellan oss." Sa han innan han hoppade upp med mannen i sitt grepp och gick in på rummet.

Dorian la försiktigt ned Willow på sängen och smekte undan hennes hår och tänkte börja ta fram saker de kanske skulle behöva men han föll bara ned på knä bredvid sängen och höll hennes hand.

"Jag hade inte tänkt det. Men jag måste skriva att det är upptaget. Jag skriver ett annat namn." Han såg på honom och såg sedan på Willow med en sorgsen blick och sedan på Lathan.
"Absolut. Detta är mellan oss." Han såg på dem och lade huvudet på smed- Ve, ville skada henne.
Han såg på Tristan och pekade upp.
"Ta det lugnt."

Hon hade känt så mycket hoppande och fart att hon mådde illa. Hon började komma tillbaka till medvetandet och sakta ögonen men stängde edm igen med kvidande och vände på huvudet.

Dorian såg att blodpåsen var tom och Alexander nickade sakta och tog emot sakerna som Tristan kom med. Han bytte ut slangen, han bytte ut hela nålsättningen genom att ta bort nålen. Tvätta ordentligt och sätta dit en ny och kopplade sedan i slangen i blodpåsen och tvättade hennes sår på benen och la försiktigt om dem.

Dorian flyttade sig från golvet till sängen, virade in henne i filtar och la sig bredvid henne och la försiktigt armarna om henne och började tyst sjunga i hennes öra. Så hon skulle veta att hon var trygg.
Alexander såg på honom och sedan på Lathan.
"Denna varelse ska inte vara i samma rum. Och av döma av alla hans ärr kring venerna så är han nog en slav. " Sa han tyst och Lathan ryckte upp honom och drog ut honom och tog ett annat rum.

Hon kände de varsamma händerna igen och öppnade ögonen, såg Alexander och pressade fram ett leende och kände filtarna om sig innan hon kände Dorian lägga sig intill sig och slöt sakta ögonen. Kände tårarna igen och skakade sakta.

Tristan såg på allt blod och lade in dem i minibaren och tog ut all dricka. Han såg på honom och suckade.
"Hon är så uttorkad. Låt mig fixa det."
Han hällde upp vatten i en mugg och tog en handduk han snott från sjukhuset, Doppade ena ändan i och baddade hennes läppar och såg på sin bror.
"Det är inte mycket men något."
Hon kände frotën mot läpparna och hon rörde läpparna för att få fukten. Åh vad härligt med vatten. Snart drogs den undan och kom tillbaka med mera och hon kunde få i sig lite mer vatten.

Alexander log vänligt tillbaka och såg henne sluta ögonen igen. "Hon börjar återfå medvetandet." Viskade han och studerade blodet. Det var så mycket blod de hade tagit. Varför så mycket? Hon skulle ha dött- av blodbrist. Visste personen som ville ha henne inte om ceremonin? Han stod stilla och funderade länge på detta.

Dorian såg på Tristan och nickade sakta. Såg hur han gav henne vatten och log svagt. Tittade sedan mot Willow och fortsatte tyst sjunga mot hennes öra. Samtidigt som han tog hennes ena hand och kramade den sakta.
"Du är så stark."Viskade han mellan verserna.
" Du är i säkerhet. " "Du klarar detta." Dessa tre pendlade han mellan att viska till henne mellan verserna. Men ville helst av allt säga hur mycket han älskade henne men vågade inte riktigt. Tänk om hon inte älskade honom längre? Tänk om hon var så arg på honom att hon aldrig ville se honom igen efter detta. Han borde ha skyddat henne bättre.

"Jag vet inte. Jag önskar jag visste." Maria såg på henne och såg på Dorian med en sorgsen blick. Han var så arg på sig själv.
"Dorian får jag tala med dig?"


"Dorian..." hon öppnade ögonen och vände på huvudet och försökte ta hans hand men hon var för trött och hon suckade tungt.
"Vad hände?" Hon hade börjat få tillbaka blod och hon var snart vid medvetande men var skör.

Dorian såg upp och tittade på sin mor och tänkte precis resa sig upp när han hörde Willow och han vände snabbt blicken till henne.
"Jag är här Willow. Jag är precis här." Viskade han och höll stadigt men försiktigt hennes hand. För att verkligen visa att han var här.
"Vi pratar om det senare. Du måste bli bättre först. " Viskade han och studerade henne.
"Du är säker nu." Fortsatte han och såg på henne med orolig blick.