prs yehet & kkaebsong

En liten rodnad stiger sig över kinderna, som hänt så många gånger i Zihaos sällskap, och skakar lätt på huvudet.
""Ingenting speciellt,"ljuger Joshua i tyst ton och lutar sin panna mot den äldres. "Du bara skrämde mig lite, din reaktion, menar jag."

”Bra, då vet jag att du inte ska vara med ikväll”, skrockade Zihao och slöt ögonen. ”För om du inte kunde klara av det där, då kommer du defintivt inte att klara av det andra”, fortsatte han tyst och drog försiktigt med fingrarna över Joshuas rosiga kinder. Han nypte till i sextonåringens kinder och litade sig lite bakåt, med ett snett leende på läpparna. De var så mjuka att han inte kunde hålla tassarna borta, trots att han visste att det inte var speciellt bekvämt för den yngre.

"Men neje, jag tycker jag klarade det här fint fint!" Protesterar Joshua med blicken på den äldre, som lutar sig bakåt och nyper honom i kinderna. Med en liten grimas viker han bort sitt ansikte från Zihao. "Och jag är gärna med, om du vill det." Försäkrar sextonåringen och flätar försiktigt ihop deras fingrar.

Zihaos huvud föll lite åt sidan samtidigt som leendet blev aningen blekare.
”Jag har ingenting emot det, det är dig jag är orolig för”, sade han med en retsam underton och släppte Joshuas kinder. Han böjde sig ner och fiskade upp den tomma bägaren från golvet. Den luktade fortfarande hemskt, trots att allt innehåll för tillfället befann sig någonstans i hans mage.

"Varför är du orolig om mig?' Frågar Joshua, saknar känslan av den äldres händer bara efter någon sekund. Blicken följer Slytherineleven, kanske det är farligt att följa med Zihao under nattens gång, det är trots allt fullmåne. Sextonåringen sluter ögonen, han vill följa med, även om han antagligen inte har en chans om Zihao som varulv vill ha honom död. "Tycker du inte att vi borde skicka en uggla till Lupin?"

”Det är inte det att jag är orolig för din fysiska hälsa”, försäkrade Zihao och frustade till. Han drog Joshua till sig med armarna knäppta bakom ryggen på den yngre eleven. ”Nej, det är din psykiska hälsa jag är orolig över”, sade han sedan och kunde inte låta bli att skratta till. ”Jag skulle aldrig, absolut aldrig göra dig illa, åtminstone inte medvetet.” De mörka ögonen fäste sig i sextonåringens ett slag innan de gled ner mot hans fylliga, otroligt lockande, läppar.
”Den där ugglan kan vänta tills imorgon.”

Händerna faller ner mot Zihaos axlar, ögonen alldeles uppslukade i den äldres blick.
"Det är lugnt, min psykiska hälsa är i kontroll. Jag har läst på om varulvar innan, faktiskt." Berättar Joshua uppnosigt med ett litet leende. "Jag vet att du inte skulle göra det." Efter allt som hänt, har han fått iallafall det klart för sig. Lägger märke till hur Zihaos ögon glider ner till läpparna, och kan inte hindra sig själv från att le. "Bara om du lovar att skicka ett imorgon."

Imorgon? Imorgon skulle han inte röra en endaste muskel, ännu mindre skicka iväg något dumt brev.
”Du vet, du kan läsa på hur mycket du vill, det kommer ändå aldrig väga upp hur det är i verkligheten”, påpekade Zihao med ögonen maniskt fästa på den andres läppar. ”Som tur är så är ju vargar åtminstone vackra djur, så det är ju åtminstone något positivt”, mumlade han och lutade sig närmare Joshuas ansikte, drog med ett finger över läpparna.

"Kanske inte, men det ger mig ett litet hum om hur det kan vara," påpekar sextonåringen, blir nästintill road av sättet Zihao ser på hans läppar. Fingrarna rör sig upp mot de svarta lockarna, något han blivit högt beroende av. "Vargar är otroligt vackra." Instämmer Joshua med ett leende strykandes över läpparna, innan han försiktigt ger sjuttonåringen en liten, retande kyss på munnen.

”Men du är betydligt vackrare”, viskade Zihao allvarligt och besvarade mjukt kyssen. Händerna som nyss varit knäppta bakom ryggen på Joshua fann sig snart slänga över den yngres rygg. Längdskillnaden var inte bara nästan komisk, den var skrattretande. Slytherineleven var mer än ett huvud längre än den andre, vilket gjorde att han var tvungen att böja ganska rejält på huvudet.
”Nej, vet du vad, kom hit istället”, mumlade sjuttonåringen och tog ett stadigare tag om Joshua innan han lyfte upp honom från golvet. ”Jag får fan nackspärr.”