The living dead(Dragon Fantasy)

"Låt mig komma med." bad Alex och tog sig upp på darrande ben. Hon märkte knappt armen, blodet eller den plötsliga yrseln av smärta. Hon svajade till betänkligt men gav sig inte.

Männen lyssnade inte utan bara drog undan Mark till fängelset. Jacob vände sig mot henne. "Gå till sjukstugan" fräste han till henne och drog med henne dit.
Mark var snart i fängelset, de låste in honom och gick sedan. Han sjönk ihop på golvet och såg på bettet, han var säker på att han skulle dö.

Alex kom med, hon hade inte så mycket val. Då hon äntligen låg på sjuksängen och de började med att få ut kulan såg hon på Jacob.
"Om han förvandlas, låt mig skjuta honom." bad hon med en röst som var slut på hopp. Vad som hände sedan med henne brydde hon sig inte, hon ville inte leva.

Jacob såg på Alex med uttryckslös blick. "Okej, men varför? Om du älskar honom är det väl det sista man vill göra?. Han såg sedan på läkaren som fick ut kulan.

"För att jag inte vill se honom levande död och jag vill inte att någon annan tar honom till hans sista vila." sa Alex med blanka ögon och reagerade inte ens då de fick ut kulan även om det borde gjort ont, vilket det gjorde.

Jacob nickade sakta, han förstod. Läkaren tvättade såret, sydde och band sedan om innan han gick.
I fängelset började Mark frysa och han kröp ihop mer och slöt ögonen, han kände sig som om han var sjuk, höll han på att förvandlas? Men inget mer kom, han bara kände sig illamående och som om han hade feber.

Alex låg som en död, rörde sig inte ur fläcken. Men då de flesta började att gå till sömns och det började mörkna tog sig Alex tyst upp.
Som en skugga tog hon sig genom korridorer och ner i fängelset. Hon sökte i mörkret, sökte efter andetag, sökte efter Mark.

Mark var inte död, var ingen zombie. Men han satt hopkrupen i ett hörn och andades darrigt. Det var så kallt, hemskt kallt. Han fattade inte hur han kunde leva, han hade blivit biten ju.

"Mark." andades Alex tyst ut, hon ville inte locka hit en vakt. Hon mer eller mindre kände på sig att han var här än att hon såg honom. Sen hon hade sovit så länge hade hon blivit otroligt känslig ibland, som nu, hon kände Marks närvaro.

Mark såg upp och drog sig sakta fram till gallret. "Alex" viskade han och såg upp på henne med trött min. "Jag lever...". Han frös än dock och det kändes som han aldrig kunde bli varm igen.