(ORP) Hide, run, survive

Olivia:
Det här är pinsamt. För att få något att hända, fortsätter jag in i labbet.

Ellie:
Andas darrigt innan jag svarar:
"Jag älskar dig, och det gör Olivia med. Därför känns det inte rättvist att en blir lycklig, och den andra fortsätter att vara ledsen. Så... Jag tycker att vi kanske bara ska vara.. Vänner", det gör lite ont att säga, men vet att det är det rätta.

Olivia:
"Vi borde hämta de andra", mumlar jag och sneglar på Elsa. Jag kutar en än gång ut i köket, och jag hör vad Ellie säger.
"Vääänta lite här...", hejdar jag henne, "det är lugnt. Jag får respektera er kärlek, och jag blir inte ledsen."
Ler snett, och går fram till dem.
"Ni passar bäst, det är sanningen."

Marbelle
Jag stelnar till, tvingar mig själv att nicka.
- Jag... Måste gå. Får jag fram och reser mig upp, närmast rusar iväg. Krockar med Olivia och snubblar till, men hinner inte höra vad hon säger. Jag rusar ut genom dörren. Kan inte stanna här. Allt är förstört, och jag har förstört det.

Olivia:
Rusar efter Marbelle
"Marbelle...", mumlar jag, så att bara hon kan höra.

Ellie:
Skakar på huvudet och reser mig upp.
"Sluta", säger jag till Olivia och går ut ur huset, behöver tänka lite.


Elsa:
"Eh.. Uh?", säger jag och masserar tinningen.
För mycket händer på en gång.

(Ändrade så att hon sprang ut )
Marbelle
Jag klättrar upp i ett dött träd och kurar ihop mig i en grenklyka. Orkar inte mer.

Olivia:
Klättrar upp bredvid henne. Att klättra har aldrig varit min starka sida, så jag får ett litet skrubbsår på vänstra knä.
"Marbelle.. Ibland går allt piss, men så är livet." säger jag och ler snett.

Marbelle
- Snälla Olivia, gå härifrån, mumlar jag. Jag känner att jag kommer att börja gråta snart, och det vill jag verkligen inte.

Olivia:
"Okej...", mumlar jag och klättrar försiktigt ner.
Jag lunkar fram till Ellie.
"Hej Ellie", säger jag och ler, "hur är det?"