LotR (Privat)

"Det är så sant." skrattar hon lätt, det var bättre att ha något att göra för prata ar inte deras starka sida.
"Kanske gå ut på jakt imorgon? Vi behöver ändå fylla på till resterande resan." sa hon enkelt.

Han tittade förvånat på henne, han hade aldrig tänkt på det annars. "Det är en jättebra idé", utbrast han.

Keya skrattade ljuvt, "Ja jag har ina ljusa stunder." flinade hon lätt och kysste hans kind mjukt, av ren spontanitet. Sedan kom hon på vad hon gjorde och skrämd över sig själv tystnade hon och drog sig tillbaka.

Han ryckte till, inte utav själva kyssen utan tillbakadragelsen.
"Varför gör du så där hela tiden?"

"Vad?" säger Keya än mer osäkert, vad hade hon nu gjort för fel? Hon gjorde det inte rätt det visste hon.

"När du ryggar undan, det får att mig kännas så hemsk", förklarade han och skrattade roat. Sedan tystnade han.

Keya såg upp på honom med ångerfull blick, "Förlåt, jag gör det inte med mening, det bara blir så." mumlar hon fram och ser ner i backen. Männens övergrepp då hon var liten, faktumet att hon levat ensam så läge och tron att ingen ville ha henne bidrog till allt detta.

"Du vet att du inte behöver ursäkta?", frågade han vänligt. Det gjorde honom .. han visste inte, otrevlig?

Keya nickade stumt, dock kände hon att hon behövde ursäkta.
"Kände bara att jag behövde ursäkta......förklara." mumlade hon fram.

Han lade armen om hennes axlar och pekade på henne. "Hur som helst" Det tog stopp, vad skulle han säga? Vad skulle han göra? Var var de ... ? "Vad var det vi skulle göra nu igen?", frågade han tankspritt.