Narnia

"Vi tränar i den där arenan, som jag visade er igår", sade Percy med ett leende. Han älskade säkert den där arenan. Han var ju ytterst duktig på strider också, han hade ju till och med besegrat stridsguden Ares! Eller hade han gjort det ännu? Andrew hade nämligen sett en viss person i lägret som inte skulle vara här efter Percy, Annabeth och Grovers uppdrag.

"Okej" säger Sam lika glatt tillbaka, detta var något som hon hade sett fram emot. Hon visste att hon var bra, att hon var skicklig och hon älskade helt enkelt att strida. Som hon fick en adrenalinkick av det. Inte så att hon älskade att döda, nej inte så. Men att besegra en motståndare, och ja döda om det var en ond en.

Sam verkar entusiastisk, tänkte Andrew. Fast det var ju klart, hon var ju duktig på det här och hon tyckte ju det var roligt att träna överhuvudtaget. Det gjorde visserligen Andrew också, men inte med vapen han inte kunde hantera ordentligt.

Sam och de andra tar sig till arenan och hon ser sig om. Många ungdomar är redan där och tränar, vissa mot varandra andra mot träningsredskap, som i Sams ögon såg mycket lätta ut. Inte alla kanske men en del, det fanns även hinderbaner och liknande för att de skulle kunna öva upp sin skicklighet och smidighet.

Andrew stirrade runt på alla redskap som fanns inuti arenan. Var skulle de börja? Det fanns ju så mycket.
"Var vill ni börja?", frågade Percy med ett flin, då han insett att de inte skulle ta ansvaret själva för att välja vad de skulle göra.

"Utmana mig." flinade Sam till Andrew men mest på skämt för hon ansåg själv att det var orättvist. Liksom det skulle vara om han utmanat henne i pilbåge. "Men vet inte, vad säger du?" säger hon lätt till Andrew.

Andrew skakade på huvudet. Aldrig. Inte för att han var för feg, utan för att hon var så mycket bättre än honom att alla skulle veta vem som skulle vinna innan han ens tagit tag i sitt svärd.
"Jag vet inte. Jag är inte värst bra på något av det här, så du kan lika gärna bestämma", sade Andrew och skrattade. För det var sant.

Sam flinade och nickade, "Okej, vad sägs om att se vem som är snabbast?" sa hon och nickade mot en av hinderbanorna där förhoppningsvis hon och Andrew skulle vara mer jämnlika.

Andrew skrattade och nickade.
"Visst visst", sade han och gick emot en hinderbana som var relativt tom. Ingen var ju helt tom, på grund av alla barn som fanns här just nu. Det var ju sommar och de flesta var hemma under resterande delen av året. Så gott det gick i alla fall.

Sam ser på banan, först armgång en bra bit och inget ställe att vila på, många föll redan här. Sedan en backe rakt upp med endast ett rep till hjälp och sedan klättra i ett nät ner för att slutligen kasta sig i en bassäng för att simma ett par längder, sen ta sig upp och så var det hela klart.