Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna ler. "Det gör han nog i sinom tid, ska du se" säger hon och ser på Finnick, som ser ut som om han ska nicka. Men att han hindrar sig själv. Johanna trodde nämligen att det skulle bli ett fint frieri nästa gång de träffades. Och hon hoppades på att hon skulle se det med egna ögon. Hur enkelt det än skulle vara så skulle det vara vackert. Eftersom sådana saker är vackra i sig.

Thalia hinner inte svara försen resten av gruppen kommer, "Gör vad?" frågar Cato och sätter ner brickan med en smäll, han verkade arg för något. "Nyfiken i en strut och hans moster titta ut." retar Thalia, för hon antar att Finnick inte vill att alla ska prata och veta om det hela.

"Något du inte har att göra med" svarar Finnick och börjar koncentrera sig på maten istället. Cato verkade vara arg, och att inte få som han ville gjorde inte saken bättre. "Vad är du så sur över?" frågade Johanna honom. Vad kunde möjligtvis ha gjort honom så arg?

"Vi har tränat." säger Cato och sedan inget mer och börjar stirra illsket på sin mat. "Och?" undrar Thalia och han fortsätter, "Och de tycker jag inte är så smidig och snabb, att jag behöver träna på det och inte med svärden." sa han illsket och Thalia höll på att sätta maten i halsen då hon brister i skratt. "Men Cato, det visste du väll sen förr? Och svärd är du ju redan bäst på eller hur? Det är ju bra att kunna andra saker med."

Johanna tittade medlidsamt på Cato, även om hon tyckte det var meningslöst att bli riktigt så arg över det.
"Jag vet hur det känns. Boggs krossade mina perfekta träningsdrömmar med att berätta att det blir automatvapen man ska öva med" säger Johanna och klappar Cato medlidsamt på ryggen.

Thalias leende slocknar då Johanna påminner om automatvapnen, det lät helt enkelt inte lika kul. Ingen utmaning med det hela, att visa vad man kan. "Okej, jag förstår väll jag med, men ändå det är inget att göra något åt." säger hon och rycker på axlarna.

Johanna äter upp det sista av sin mat och frågar de andra om de hade ätit upp ännu. Hon ville gärna veta hur det var med sådana där träningar Cato snackade om. Hon borde ju ändå vara snabb och smidig, eller? I alla fall bättre än Cato.

"Klar." säger Thalia och de andra nickar. "Bäst vi går till vår träning då." mummlar Thresh fram och de lämnar sina brickor. Thalia funderar på det Cato hade sagt, om de hade sagt till honom om det, vad skulle de då inte säga till henne om? Hon och Thresh var de väll som var minst tränade? Ja Thresh värre än henne men han var starkare med.

Johanna lämnar sin bricka medan hon tänker på träningen. Skulle de bara skjuta med vapnet hela träningen eller vad skulle de göra?
Men när de kom till träningen hade hon så fel hon bara kunde ha. De skulle ut och springa med vapnen. Inte för att hon hade något emot att vara ute ur distrikt 13 och springa. Men det var snarare vädret som var problemet. Det såg nämligen ut som om det skulle börja regna vilken sekund som helst.

Thalia följde Johannas blick och förstod vad hon hade sett, molnen sa dem att om mindre än fem minuter var regnet över dem. Och regn var vatten, hon sänkte åter blicken och såg på Johanna och hoppades att hon skulle klara sig. Hon la vapnet över axeln och klev ut efter de andra som skulle träna till soldater, folk från 14 år och uppåt.