The Marauders - Always and forever [SV]

Du är fruktansvärt duktig!

Har skrivit The Marouders- allways and forever på mitt läxpapper XD SÅ bra är denna ff så det så

Vet ni vad x)

Detta är andra delen av bonusmaterialet, och imorgon kommer sista delen.

Sedan är det dags för ett ännu längre bonusmaterial.

Julkalendern.





Del 2.
Paris.

’’Vad tycker ni om Paris hittills då?’’ sa Remus glatt när de gick nerför gatan samma eftermiddag.
’’Fantastiskt!’’ sa Lily.
’’Vi har ju två nätter här, så vi har ju en hel dag imorgon’’, sa Sirius. ’’Vad ska vi göra då?’’
’’Eiffeltornet är ett måste!’’ sa James. ’’Och Lily vill gå till Louvren, så då kan vi män gå till något som Lily skulle klassa som ’Barbariskt’, ’Djuriskt’ eller ’Korkat.’’’
’’Gamla tortyrtorget’’, sa Sirius direkt. ’’Det avrättades 957 personer där den 16 oktober 1456. Blodfläckarna finns kvar på gatustenen, har jag hört.’’
Lily såg förfärat på honom, och James skrattade;
’’Skulle nog listas under alla tre kategorierna, så visst, det kan vi göra. Sen har jag förberett en överraskning på kvällen.’’
’’Låter spännande!’’ sa Lily sarkastiskt. ’’Låt mig gissa; Bungyjump från Eiffeltornets topp?’’
’’Du har låga tankar om mig’’, sa James allvarligt. ’’Bungyjump skulle vara slöseri med pengar om det inte var från mer än 500 meters höjd.’’
Sirius och Remus skrattade.
’’Så, vad säger ni? Klockan är snart fem, ska vi börja gå tillbaka till hotellet och sedan ses om någon timme för middag?’’ sa Remus.
’’Om det finns andra alternativ än sniglar’’, sa Sirius äcklat. ’’Annars svälter jag hellre ihjäl.’’
’’Det är Paris, det finns nog annat också’’, sa James.
De vände sig om och började gå tillbaka längs med gatan.
En puckelryggig och haltande man kom fram till de och visade upp ett skissblock. Det var massor av olika teckningar på människor. Snabba skisser, som ändå var vackra och detaljrika, på något sätt.
’’Jag tror han frågar om vi vill att han ska rita av oss’’, sa James.
’’Visst’’, sa Sirius. ’’Varför inte?’’
Han nickade åt mannen som vinkade åt de att sätta sig på en bänk vid gatuhörnet. De slog sig ner allihop, James och Sirius i mitten, Remus till vänster om Sirius och Lily till höger om James.
De log stort och satt så stilla de kunde. Efter ungefär tio sekunder började Sirius skratta.
’’Sitt still!’’ väste James utan att sluta le. Men det dröjde inte många sekunder innan han också började skratta. Lily nöp honom hårt i armen, men han slutade inte skratta. Remus bet sig så hårt i läppen att det började blöda, men det kunde inte hjälpas att de alla fyra tjugo sekunder senare hukade sig av skratt.
’’Förlåt!’’ sa Lily till gubben som ritade, men han bara log och skakade på huvudet. Han räckte teckningen till Lily, som sken upp.
’’Kolla!’’ sa hon och visade för de andra.
De såg inte dumma ut, och inte heller stela och tillgjorda som de säkert gjort i början. De såg helt enkelt bara lyckliga ut – de skrattade och var glada.
’’Merci!’’ sa Lily och sträckte fram trettio euro till mannen, men han skakade leendes på huvudet och sköt bestämt tillbaka pengarna till henne.
’’No. No.’’
Eftersom Lily inte var riktigt lika stark på franska som på spanska, log hon bara.
’’Merci’’, sa hon igen innan de gick därifrån.
’’Undra varför han inte ville ha betalt?’’ sa Remus fundersamt.
’’Han kanske ändå inte gör något annat än att stryka runt på gatorna och rita, så han behöver inte så mycket annat’’, sa Sirius.
’’Mat? Pennor? Papper?’’ sa James.
’’Äsch’’, sa Sirius och ryckte på axlarna. ’’Fråga inte mig.’’

’’Nå, vad säger ni, ska vi ses här om en timme?’’ sa Lily när de kommit fram till hotellet.
’’Visst’’, sa Sirius och Remus i kör, innan de gick in på sina rum.
Lily låste upp dörren till deras rum och knuffade in James.
’’Ska vi ha de franska kläderna idag?’’ sa Lily och blinkade innan hon själv gick in och stängde dörren.
’’Okej’’, sa James. ’’Ses om några minuter!’’

Fem minuter senare kom Lily in, iklädd en blå vit och röd- randig klänning, ett par vita lädersandaletter och lockat hår. Hon hade illrött läppstift och blå ögonskugga.
James vände sig om.
’’Snygg du är!’’ sa han. ’’Men fel färger ju!’’
’’Nej, du har fel färger’’, sa Lily. ’’Vi är i Frankrike.’’
’’Jag vet!’’
James såg ner på sin klädsel. Gröna jeans, en grön vit och röd – randig t-shirt och en röd kavaj.
’’Åh nej’’, sa han. ’’Det här är italienska klädseln, eller hur?’’
’’Ja’’, sa Lily och log. ’’Byt bara.’’
James bytte till blåa jeans, en vit tröja med röda och blåa ränder, och en röd kavaj.
’’Så ja’’, sa Lily. ’’Nu går vi.’’
Sirius och Remus stod redan i korridoren och väntade. De var klädda likadant som James.
’’Förlåt att ni fick vänta’’, sa Lily. ’’James hade lite problem med geografin.’’
Remus och Sirius skrattade, men James blängde surt på henne.
’’Jag trodde vi hade bråttom. Kom nu, sniglarna hinner ju krypa iväg innan vi kommer fram.’’


’’Hur var det på det där motbjudande blodäcklet?’’
’’Lika bra som det är med din grammatik’’, sa James och kysste Lily på kinden. ’’Hur var det på det där pensionärstidsfördrivet?’’
’’Jag vet inte, men Louvren var fint’’, sa Lily ironiskt. ’’Tortyrtorget var en besvikelse, eller?’’
“Nej”, sa James. ’’Men du var ju inte där.’’
’’Aw’’, sa Lily. ’’Jag önskar jag kunde säga det samma, men jag hade ju Mona Lisa så det blev inte ensamt.’’
James nöp henne i armen och hon skrattade högt.
’’Nu är det dags för min överraskning!’’ sa han. Han svängde in i en mörk, folktom gränd och Sirius, Remus och Lily följde förvirrat efter.
’’Öh, Tagghorn, är det här rätt?’’ sa Remus när de famlade sig fram i mörkret. ’’Jag ser ingenting...’’
’’Sch!’’ sa James. Det gick några sekunder, innan musik plötsligt hördes alldeles bredvid de. Ljudet av en tändsticka som tändes hördes, och gränden lystes upp.
Två franska män, en lång och en lite kortare, stod i gränden. Den ena höll i en fiol, och den andra hade ett dragspel i händerna.
’’Det är en ny låt’’, sa James. ’’Specialkomponerad för oss. Den heter Lily and the Marauder’s song.’’
Musik slutade, och den långa mannen vinkade med sig Lily, James, Sirius och Remus längs med gränden. Ett stort bord stod uppdukat.
Lily kastade en blick på James. Hon var mållös.
’’Jag vet att vi redan har ätit, men lite efterätt kan man alltid klämma ner’’, sa han och drog ut en stol. “Mademoiselle”. Han gjorde en gest som visade att Lily skulle sätta sig på den, och hon slog sig ner.
’’Jag tänker inte dra ut era stolar, ni kan sätta er själva’’, sa James till Sirius och Remus, och hans förfinade gentleman-ton var som bortblåst. De skrattade och satte sig ner.
De två franska männen kom in igen, och de bar på en lång bricka. De ställde den tvärs över bordet och lyfte på duken som låg över.
Ett dussin olika sorters glass stod på rad på brickan.
James läste högt;
’’Fransk vanilj, fransk choklad, fransk jordgubb, fransk hallonsorbet, fransk mangosorbet, fransk... äsch, alla smaker som finns där hemma, fast det är ’fransk’ framför. Ta för er.’’

Efter en halvtimme av god glass var det dags för det som James kallade ’’Fas 2 av överraskningen.’’
’’Kom’’, sa han och vinkade med sig de andra. De gick längs med vägen, tills de kom fram till en bro. De franska männen som serverat glassen satt i en båt vid strandkanten, och de vinkade till sig vännerna.
De satte sig i båten, och den långa fransmannen lossade på repet som höll fast båten vid kanten.
James log och sa;
’’Såna här grejer borde kunna beskrivas med ’’i månskenet’’, men hoppas det är okej även om det bara är halvmåne.’’
Han blinkade mot de andra och tog tag i Lilys hand.
Den korta fransmannen rodde båten, och den andra stod med fiolen i högsta hugg och spelade Lily and the Marauder’s theme om och om igen. De åkte under bron och såg sig omkring på alla de vackra husen vid sidorna av kanalen.
’’Det är så fint’’, sa Lily tårögt. ’’Allt är perfekt.’’
’’Varför är du ledsen då?’’
Hon såg på honom och log.
’’För detta är ett sådant ögonblick när jag vet att det nästan aldrig kommer bli lika perfekt igen.’’
Han log och kysste henne. De avbröts av en stark kamerablixt och tittade upp.
Remus sänkte kameran och räckte de fotot som nyss skrivits ut.
James tog emot kortet och såg på det leendes innan han räckte det till Lily.
’’Åh så fint’’, sa hon när hon såg på det lyckliga paret på fotot som satt och kysstes med en vacker bro, Eiffeltornet och månen i bakgrunden. ’’Tack Måntand.’’




Franska:

Merci – tack
No- nej
Mademoiselle- fröken (ej gift)

FASEN VAD BÄST LÄNKTAR TILLS IMORGON OCH NÄSTA DEL AV EXTRAMATRIALET, DU ÄR BÄST, OKEJ??

♥♥♥♥♥♥JAG GRÅTER

JAG MED ♥

Och jag♥

Länktar tills de besöker Stockolm

yeah